”Möjligheterna att individanpassa insatserna var otroligt begränsade”

Linnea: Vi har utifrån ett normmedvetet perspektiv undersökt hur socialsekreterare använder sitt handlingsutrymme under bedömningsprocesser för barn med NPF.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Linnea: Både jag och Biljana har jobbat med socialt arbete i olika konstellationer i ganska många år. Det här ämnet blev intressant eftersom vi märkt att det inte tagits så stor hänsyn till den målgruppen utifrån de svårigheter som kan uppstå.

Hur gick ni till väga?

Linnea: Det här är en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer. Vi har pratat med sju aktiva socialsekreterare som har olika antal års erfarenhet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Biljana: Det är väl två saker. Den glädjande delen var att socialsekreterarna upplever att de har ett stort handlingsutrymme och möjligheter att göra barnen och familjerna delaktiga.

LÄS OCKSÅ >> Varför mår unga tjejer så dåligt?

Fakta: Biljana Todorovic

Gör nu: Jobbar som tillförordnad samordnare på två symptomtoleranta boenden. Det är boenden för aktiva missbrukare som är hemlösa.

Drömjobb: Jag är öppen för det mesta. Just nu är jag här och trivs jättebra med det. Jag brinner för den här målgruppen.

Biljana: Det som var tråkigare var att möjligheterna till att individanpassa insatserna var otroligt begränsade. De insatser som socialsekreterarna kunde erbjuda var det som fanns utifrån kommunens rådande utbud.

Vem bör läsa uppsatsen?

Biljana: Det hade ju varit ett drömläge om politiker tog sig tid att läsa uppsatsen för att få en annan infallsvinkel och en bredare förståelse för målgruppen.

LÄS OCKSÅ >> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet