Här erbjuds äldre socialt stöd på vårdcentralen
För att bättre nå äldre har Huddinge kommun flyttat ut biståndshandläggarna till vårdcentralerna. Resultatet: Lägre trösklar för den som söker hjälp och ett bättre samarbete med vården.
Hur når man på bästa sätt äldre som kan vara i behov av stöd i sin vardag? Frågan ställdes på allvar inom Huddinge kommun för ett par år sedan. Precis som på många andra platser i landet såg man ett behov av att sänka trösklarna för äldre och anhöriga att söka hjälp och stöd från kommunen.
Lösningen blev ett samarbete med Region Stockholm där biståndshandläggare på månadsbasis jobbar på vårdcentralerna. Då kan äldre, och även deras anhöriga, ställa frågor i samband vårdbesöket i stället för att handläggaren gör ett besök i bostaden.
En av de biståndshandläggare som jobbar med detta i Huddinge är Eva-Maria Anttonen. Hon gör besök på samtliga av de sju vårdcentraler som finns i kommunen.
– Det här är ett sätt att lättare nå folk där de befinner sig. Det ligger i linje med nya socialtjänstlagens krav om lättillgänglighet. Jag har ett litet rum på vårdcentralerna dit äldre och anhöriga kan komma och ställa frågor.
Det kan handla om allt från stöd i hemmet, frågor om framtidsfullmakt eller trygghetslarm, till funderingar om seniorträffar, digital hjälp eller stöd vid utskrivning från sjukhus.
Eva-Maria Anttonen.
För anhöriga kan frågorna kretsa kring information om dagverksamhet, avlösning i hemmet med hemtjänst – om det är svårt att lämna en anhörig ensam hemma – eller promenadstöd.
– Det kan vara så olika. Om man inte har något stöd kan det vara att bara ta emot allmän information om vad kommunen har. Det folk känner mindre till är kommunens förebyggande insatser, som vår volontärverksamhet, olika grupper som vår äldresamordnare Ann-Louise Bergquist organiserar , säger Eva-Maria Anttonen.
Vanligtvis är det personalen på vårdcentralerna som förbereder möten med klienter, förklarar Eva-Maria Anttonen.
– Det kan vara en läkare, sjuksköterska eller kurator som har en bokad tid med en patient där det kan vara aktuellt med information från oss. Antingen för att personalen själva har uppmärksammat ett behov av socialt stöd, eller för att patienten själv vill ha hjälp med något, ett trygghetslarm till exempel.
Vad har det här arbetssättet gett för positiva effekter?
– Kkommunen har fått en bättre samverkan med vårdcentralerna. Det har blivit lättare att nå varandra och vi har lärt känna varandra bättre. När vi jobbar på samma ställe har det blivit mer kollegialt. Det blir en annan känsla när vi jobbar så tätt ihop.
Lika ofta som Eva-Maria Anttonen får frågor från vårdcentralens besökare, får hon frågor från vårdcentralens personal.
– Det är ofta samarbetsfrågor. De kan komma förbi och fråga hur det funkar med olika saker och få ett svar direkt eller att jag förmedlar vidare till ordinarie handläggare.
Om man man vänder på det, vad finns det för utmaningar med det här arbetssättet?
– Det är kanske att få vårdcentralerna att använda sig ännu mer av samarbetet, till exempel att jag följer med när vårdcentralen gör ett hembesök, förutsatt att patienten själv vill det såklart.
– Det är ingen kritik, utan en möjlighet som kanske kan utnyttjas mer.