Generaldirektören som står upp för jämlikhet

– Jag åkte med till Hall, satt i baksätet. Jag kommer ihåg rymningar, och vänliga unga män som gav mig många fina saker som de hade tillverkat i fängelset. Ibland satt de i vår soffa hemma. Det är starka minnen, berättar Olivia Wigzell.

Vad gör de erfarenheterna med en människa? Olivia Wigzell fick ett intresse för människor, ­säger hon, och för jämlikhetsfrågor. De drev henne som socialdemokratisk politiker och som privatperson. De driver henne nu som tjänsteman.

Det är också där, i jämlikhetsfrågorna, som hon inleder vårt samtal. Det sker över Skype. Hon sitter i ljusa kläder i ett ljust rum – sitt hem. Hon försöker att arbeta därifrån när hon kan.

– Pandemin har visat vilka som kan jobba hemifrån, vilka som har ekonomisk möjlighet att stanna hemma när man är sjuk, vilka som har tillgång till testning, information och digitala lösningar. Den har kastat ljus över klyftorna i Sverige.

Jämlikhetsfrågorna har alltid varit centrala för Olivia Wigzell, också på ett globalt plan. När hon talar med sin mamma – vilket hon gör regelbundet – börjar de i utrikespolitiken. Sedan avhandlar de inrikespolitiken och aktuella sociala frågor. Först därefter ”barn och lantställen”.

En av hennes favoritromaner är Vilda svanar, som skildrar Kinas 1900-tal med svältkatastrofer, den långa marschen och kulturrevolutionen.

– Den handlar om vad en stat kan göra med en människa i form av våld, tvång och terror. En sådan berättelse kan man ha användning av i en pandemi för att förstå hur staten kan fungera i andra länder, och hur tilltron till den kan vara helt raserad.

Hennes karriär inleddes på allvar i politiken. Mellan 1994 och 2000 var Olivia Wigzell först landstingsråd i Stockholms läns landsting, och sedan oppositionsborgarråd. Efter det lämnade hon dock det partipolitiska – för gott. En orsak var att hon väntade sitt tredje barn samtidigt som en ny valrörelse stod för dörren.

– På den tiden var det inte riktigt samma möjlighet som i dag att kombinera uppdraget som politiker med småbarnsliv. Jag var det första landstingsrådet i region Stockholm någonsin att ta ut föräldraledighet.

Är det något du saknar från politiken?

– Ja, att kunna prata fritt även om jag då självfallet hade parti och väljare att ta hänsyn till. Vad jag framför allt älskade med politiken var att kunna träffa så många människor och att kunna påverka. Men det kan jag ju fortfarande.

Jodå – nog kan hon påverka. Dagens medicin rankade henne som nummer tre på sin senaste maktlista, näst efter socialminister Lena Hallengren och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson.

Särskilt under det här covidåret har Social­styrelsen klivit fram som en central aktör i samhällsutvecklingen. Och man har inte undgått kritik. Coronakommissionen gav en känga till myndigheten och menade att den ”inte haft en tillräcklig överblick över den kommunala äldreomsorgens problem och brister”. Olivia Wigzell opponerar sig mot den kritiken.

– Det stämmer inte som Coronakommissionen säger, att vi inte har belyst de här problemen. Många av de gap som kommissionen visar är ju hämtade från våra rapporter.

Däremot räcker det inte att rapportera och analysera, säger hon. Socialstyrelsen måste också skapa förändring.

– Vi måste jobba närmare verksamheterna för att ta reda på: Vad behöver ni? Är det utbildning? Utbildning som man kan ta del av i mobilen, som team? Eller är det mer vägledning, tolkning av regelverk?

Mot bakgrund av de problem som coronapandemin blottlade har Olivia Wigzell nu fått i uppdrag att leda arbetet med att ta fram en äldreomsorgslag och en nationell omsorgsplan. Syftet är att tydliggöra äldreomsorgens uppdrag och innehåll och att säkerställa tillgången till medicinsk kompetens.

Att likvärdigheten inom vården har brustit under pandemin är uppenbart – alltför många på äldreboendena har inte ens fått träffa läkare.

Men även de psykologiska insatserna för äldre har varit knappa. Det var de redan innan ­pandemin och när den väl bröt ut drogs det lilla som fanns in. Experter menar att konsekvenserna av detta kommer att bli tydliga först när de äldre kommer ut ur isoleringen.

Kommer de äldres psykiska hälsa att vara en punkt i den nya lagstiftningen?

– Nej, den ska bygga på socialtjänstlagen som är en ramlag, så den kommer inte att vara ­detaljerad på det viset.

Lagen kommer dock ändå att understödja den psykiska hälsan, säger hon, eftersom den är en så viktig del av vardagen.

– Om man betonar tidig upptäckt, eller vikten av att understödja hälsa på alla sätt, så ingår där att tidigt upptäcka depression och tecken på suicid.

Här pekar hon på en allvarlig brist i samhället: depression hos äldre upptäcks ofta för sent, och det kan bland annat bero på en föreställning om nedstämdhet som en naturlig del av åldrande, menar hon.

Ett annat problem kopplat till frågan om äldres psykiska hälsa är, enligt Olivia Wigzell, en viss övermedicinering. Det finns ingen statistik över öppenvården, men ”man kan ana” att det är många fler äldre som endast får tillgång till ­läkemedel och inte terapeutisk behandling.

– Uppföljning av läkemedelsbehandling, där man ser om medicinen faktiskt hjälper, kan också komma att bli en viktig del av den nya lagstiftningen och omsorgsplanen. Så jag hoppas att många delar i att upptäcka, behandla och följa upp psykisk ohälsa kommer att stärkas.

Regeringens beslut att låta Olivia Wigzell leda utredningen om en ny äldreomsorgslag har mött opposition. Moderaternas partiledare Ulf Kristerson är en av dem som har menat att hon är olämplig eftersom hon eventuellt måste utreda sig själv och sin myndighets agerande gentemot landets äldreboenden. På frågan om hur hon ser på de här invändningarna blir Olivia Wigzell först tyst och funderar.

– Bra fråga, den har jag inte fått förut…

Sedan säger hon att kritikerna nog inte hade riktig inblick i utredningens uppdrag, som ju inte inbegriper någon granskning. Kritiken kom också väldigt tidigt, påpekar hon, och har inte följts upp av ytterligare kommentarer.

– Jag tar ju kritik på största allvar, så jag ville höra med socialdepartementet om det kom något mer, men det gjorde det inte. Det finns inget egenvärde för mig att leda den här utredningen.

Som generaldirektör för en så stor myndighet som Socialstyrelsen är Olivia Wigzell van vid kritik. Men hon säger att hon kan ta den personligt.

– Ja, det kan jag göra. Men det tycker jag är en fördel. Du måste ha ett hjärta när du jobbar med frågor som berör människor. Du måste ha hjärna, men också hjärta – och mage.

Visst finns det risker med hjärtat och magen, säger hon – de kan skapa stress. Ju mer man investerar personligen i arbetet, desto mer har man att förlora. Stressen kan också göra att man blir på tå och snabbt kan agera.

Hon tar ett exempel. En svår period för henne var hösten 2015 då det kom många ensamkommande barn och unga till Sverige, och vi fick rapporter om ökad psykisk ohälsa.

– Det var något jag låg vaken över på nätterna. En morgon satte jag mig upp och sade: nu måste vi ringa runt till ett stort urval av kommuner och se hur det ser ut med suicid och psykisk ohälsa, för det känns som att det här är en riktigt akut situation. Det gjorde att vi ställde om resurserna på en timme.

Det är hjärtat som får henne ur sängen. Om hon ibland behöver extern hjälp drar hon igång någon pepplåt som hennes mamma har skickat, eller Frank Ocean, men oftast tar hon sig an arbetsuppgifterna med lust.

Hon sitter gärna kvar på chefsstolen några år till. Ojämlikheten när det gäller hälsa och livsvillkor är fortfarande problem som väntar på lösningar.

– Hur snabbt man söker och får vård är tydligt kopplat till socioekonomiska faktorer. Jag tror därför mycket på hälsofrämjande och förebyggande insatser som betonas i den goda och nära vården. De kan bidra till att sluta de här ­hälsogapen.

Har den här coronatiden förändrat dig?

– Det här året har varit historiskt. Alla nya händelser man ställs inför, det blir så intensiva upplevelser… Det kommer att läggas till min historia också, tänker jag, att jag har fått vara så nära i arbetet under den här pandemin.