Veronica Svärd

Socionom och leg. hälso- och sjukvårdskurator

9 mar 2022

9 mar 2022

FORSKNING

Sjukhuskuratorers erfarenheter av specialistkuratorer för asylsökande och papperslösa patienter

opinion-sign
Socionomens forskningssupplement nr 52, vårterminen 2022. Socialt arbete inom hälso- och sjukvård – ett kunskapsfält i förändring.

Sjukhuskuratorer har goda erfarenheter av ett specialistteam med asylkuratorer. Teamet tycks ha stärkt asylsökande och papperslösas rättigheter och möjligheter till stöd.

Veronica Svärd

Socionom och leg. hälso- och sjukvårdskurator

9 mar 2022

9 mar 2022

TITEL

Sjukhuskuratorers erfarenheter av specialistkuratorer för asylsökande och papperslösa patienter. – Kvalitet, arbetsvillkor och kunskap

Under 2016 införde Karolinska Universitetssjukhuset ett specialistteam med asylkuratorer inriktade på asylsökande och papperslösa patienter. Baserat på enkätdata och dokumentation undersöks de ordinarie kuratorernas erfarenheter av asylkuratorerna, om de upplevde att de ökade deras egna kunskaper på migrationsområdet, och i vilka frågor de sökt konsultation. Ju högre grad kuratorerna använde sig av asylkuratorerna, i desto större grad upplevde de att asylkuratorerna haft positiv inverkan på bemötande av patienterna och på de egna arbetsvillkoren och kunskaperna. Även hälften av de som inte involverat asylkuratorerna direkt i patientärenden hade fått ökad kunskap. Resultaten tyder på att specialistkuratorstjänster som formas utifrån sociala problemformuleringar, till skillnad från medicinska uppdelningar, skulle kunna stärka patienters sociala rättigheter och möjligheter till socialt stöd.

Nyckelord: Hälso- och sjukvårdskurator, professionalisering, specialisering, asylsökande, papperslösa.

Introduktion

Inom hälso- och sjukvården är specialisering en formaliserad struktur för hur professionella organiserar sitt arbete och sin kompetensutveckling, medan specialisering ibland mötts med skepticism inom socialt arbete. Socionomer beskrivs ofta som ett generalistyrke som förväntas applicera ett holistiskt perspektiv på komplexa och mångfacetterade problem och på alla grupper av människor (Blom, 2004; Falk & Karlsson, 2021). Även om det finns en trend av ökad specialisering inom socialt arbete (Meeuwisse, Scaramuzzino & Swärd, 2011), anses detta ibland vara reduktionistiskt (Montaño, 2012), fragmentera omhändertagandet av personer med komplexa behov (Grell, Ahmadi & Blom, 2017), och även anses stå i motsats till det sociala arbetets fokus på social rättvisa och mänskliga rättigheter (Payne, 2005).

Specialisering inom socialt arbete utgår i allmänhet från sociala problem, men hälso- och sjukvårdskurator benämns i sig också som en specialisering inom det sociala arbetet (Sjöström, 2013). För hälso- och sjukvårdskuratorer innebär (sub)specialisering dock oftast att förkovra sig i grundläggande medicinska kunskaper om de patientgrupper hen möter inom sitt medicinska område (Lalos m.fl., 2014), exempelvis inom habilitering, psykos, bröstcancer eller traumasjukvård. Denna typ av specialisering drivs av vad Andrew Abbot (1988) skulle benämna som patientdifferentiering. Även specialisering mot psykoterapi är vanligt, inte minst inom primärvårdens allmänsjukvård där det länge varit ett uttalat krav, en utveckling som utifrån Abbott kan förstås som pådriven av externa sociopolitiska krav på (sub)professionen. Inom kuratorns fält är det dock ovanligt att specialisering uppstår genom interna drivkrafter, alltså utifrån professionens egna kunskapsutveckling eller jurisdiktionella anspråk (Abbott, 1988).

Manuela Sjöström (2013) pekar på att svenska kuratorer under årtionden alltmer anpassat sina professionaliseringsanspråk till den medicinska kontextens syn på specialisering, vilket tycks ha bidragit till en medikalisering som hos en del kuratorer inneburit minskat fokus på hur sociala förhållanden påverkar hälsa och på patienters sociala rättigheter (Svärd, 2014). När det gäller kuratorers arbete med asylsökande och papperslösa patienter, vilket står fokus för denna artikel, så är forskningen mycket bristfällig (Svärd, 2022). Ett par svenska studier har å ena sidan visat på ett stort engagemang bland kuratorer att arbeta för att stärka dessa målgruppers rättigheter och villkor (Svärd, 2014), men också en upplevd osäkerhet och kunskapsbrist kring hur de ska ge dessa patienter optimalt stöd (Isaksson, Lilliehorn & Salander, 2017). Det finns dock ingen studie som undersöker hur kuratorer upplever sin kompetens i att hantera de specifika behov och problem som patienter med migrationsstatus lever under, eller kring vilka frågeställningar de bedömer behöva mer kompetens om. Vi vet heller inget alls om hur kuratorer i allmänhet upplever införande av specialistkuratorer.

Studiens fokus och syften

I en internationellt sett unik satsning, införde Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm ett specialistteam av fem kuratorer med inriktning asylsökande och papperslösa patienter. Detta gjordes på initiativ av enheten för Socialt arbete, med anledning av det ökade antalet asylsökande hösten 2015, och att sjukhusets ledning fick signaler om att vårdpersonal behövde avlastning i att hantera sociala frågeställningar kring dessa patienter.

Denna studie utgår från de ordinarie sjukhuskuratorernas perspektiv på införandet av ett team av specialistkuratorer med inriktning patienter med migrationsstatus, och har ett tvådelat syfte. Dels undersöks de ordinarie kuratorernas erfarenheter och upplevelser av införande av specialistkuratorerna, och dels undersöks i vilken utsträckning de upplever att införande av dem påverkat deras egna kunskaper på området, och i så fall i vilka frågor.

Projekt Asylkurator

Fem asylkuratorer började i februari-mars 2016. Alla hade tidigare arbetat med asylsökande och nyanlända flyktingar som socionomer, men var nya inom hälso- och sjukvårdskontexten. Två avslutade sina projektanställningar halvvägs in i projektet och ersattes inte, delvis med motiveringen att behoven blev mindre än beräknat då införande av gränskontroller och en tillfällig utlänningslag kraftigt begränsade möjligheterna att söka asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Asylkuratorerna formade projektet i samråd med sin närmaste chef samt FoUU-gruppen vid enheten för Socialt arbete, bestående av verksamhetschef och personer med FoUU-uppdrag vid sjukhuset samt forskare från forskargruppen i socialt arbete vid Karolinska Institutet. Deras arbete bestod av patientarbete, bygga upp extern samverkan med exempelvis Migrationsverket och ideella organisationer, skapa en kunskapsbank samt arbeta aktivt med kunskapsspridning. Under projektets sista halvår erbjöd asylkuratorerna även sjukhuspersonalen telefonkonsultationer fasta tider två dagar i veckan.

Metod och material

Studien utgår från de ordinarie kuratorernas perspektiv genom att använda både slutna svar och fritextsvar från en webbenkät, samt dokumentation om vilka frågeställningar de konsulterade asylkuratorerna i via telefon och på vilket sätt de fick hjälp med dessa frågeställningar. Dokumentation av remisser till asylkuratorerna har också använts. De kvalitativa och kvantitativa analyserna av dessa olika material har skett parallellt och växelvis relaterat till varandra, och tillsammans lett till att fyra teman utkristalliserats: Implementeringen, Kvaliteten för patienterna, Arbetsvillkoren och Kunskapen om asyl och migration.

Webbenkät till ordinarie kuratorer

En webbenkät skickades i januari 2017 till alla ordinarie hälso- och sjukvårdskuratorer med en anställning vid Socialt arbete på Karolinska Universitetssjukhuset. Webbenkäten innehöll frågor om i vilken utsträckning kuratorn fått information om asylkuratorernas uppdrag och om man hade kontaktat dem när man haft asylsökande eller papperslösa patienter samt eventuella orsaker till att man inte gjort det. Andra frågor handlade om ifall asylkuratorerna bidragit till ökad kunskap, till ökad kvalitet och effektivitet i vården samt frigjort arbetstid och förbättrat arbetssituationen. Det fanns möjlighet att lämna fritextsvar på tre ställen i webbenkäten.

Datainsamling och deltagare

Beskrivning av studien skickades tillsammans med en personlig länk till enkäten till kuratorernas tjänste-e-postadresser. Inkluderades gjorde de 169 personer som hade anställning som kurator (de fem asylkuratorerna undantagna), enligt den personallista som administrationen tillhandahållit. Tjugofem av dessa e-postadresser var avslutade eller hade ett autosvar som visade att kuratorn nyligen avslutat sin anställning eller var frånvarande minst 3 månader framåt. Dessa 25 kuratorer exkluderades från urvalet. Av de 144 kuratorer som inkluderades i urvalsgruppen så besvarade 82 enkäten (57% svarsfrekvens). Av dessa uppgav 73 att de hade arbetat med patienter och närstående i Solna eller Huddinge under år 2016, och 71 av dessa gav skriftligt medgivande att deras svar fick användas för forskning. Totalt ingår därför 71 kuratorer i analyserna.

Analysmetoder

Deskriptiva statistiska analyser genomfördes av svaren på de slutna enkätfrågorna. För flertalet analyser används den oberoende variabeln ’Jag har kopplat in asylkurator när jag haft asylsökande eller papperslösa patienter’ (Ja, alltid/Ibland/Nej, aldrig), för att undersöka hur sjukhuskuratorernas upplevelse av asylkuratorerna relaterar till i vilken utsträckning de använt sig av dem.

Induktiv tematisk innehållsanalys (Braun & Clarke, 2006) genomfördes av de 54 fritextsvar som lämnats av 41 av de 71 inkluderade respondenterna. Efter ett par genomläsningar av dessa, och ställt i relation till preliminära analyser av övriga material, så kodades meningsbärande enheter som berörde de fyra temana. I nästa steg finkodades dessa enheter till kategorier inom dessa teman. Fritextsvar kodades inom flera kategorier när det berörde flera teman och kategorier.

Dokumentation av telefonkonsultationer

I forskningssyfte tog asylkuratorerna fram en mall för att helt avidentifierat dokumentera telefonkonsultationer. Fyrtiofem dokumenterade telefonkonsultationer kom från ordinarie kuratorer. Dessa analyserades först med kvalitativ tematisk innehållsanalys, där frågeställningar respektive insatser kodats till meningsbärande enheter som delats in i kategorier. I ett nästa steg analyserades dessa kategorier kvantitativt, för att undersöka hur stora andelar de utgjorde. Kategorierna presenteras genom rankning.

Dokumentation av remisser

Asylkuratorerna dokumenterade under perioden februari till oktober 2016 hur många remisser de fick från sjukhusets olika teman. Denna dokumentation analyseras statistiskt för att visa på övergripande tendenser, men ingen exakt bild, av var asylkuratorerna använts mest. Utöver remisser tillkom patientärenden som ordinarie kuratorer överlämnade helt eller delvis, eller konsulterade asylkurator i – dessa finns inte dokumenterade.

RESULTAT

Resultaten presenteras i de fyra temana Implementeringen, Kvaliteten för patienterna, Arbetsvillkoren och Kunskapen om asyl och migration.

Implementeringen

För att undersöka i vilken utsträckning kuratorerna och deras medicinska verksamhetsområden hade använt sig av asylkuratorerna, analyserades enkätsvar och dokumentation av antal remisser uppdelat på sjukhusets tematiska indelningar (Tabell 1). Sex kuratorer var placerade vid två av sjukhusets tematiska indelningar, en vid tre teman och övriga vid ett tema. Ingen av de svarande uppgav att de var placerade vid Tema Åldrande eller Hjärta och kärl, varför dessa teman inte redovisas i Tabell 1.

Tabell 1. Förankring på sjukhuset och kuratorernas kännedom om asylkuratorerna, uppdelat på sjukhusets tematiska indelningar. Procent (antal).

Sjukhusets tematiska indelningar  
Förankring1 Barn & kvinnosj. Inflammation & infektion Neuro Cancer Trauma Total2
Remisser till asylkurator febr-okt 20163 44 (71) 33 (52) 6 (9) 10 (16) 8 (12) 100 (160)
Kuratorernas placeringar på sjukhuset 34 (27) 22 (17) 16 (13) 15 (12) 13 (10) 100 (79)
Kuratorernas anställningstid på sjukhuset <1 år (börjat efter projektstart) 20 (3) 40 (6) 20 (3) 13 (2) 7 (1) 100 (15)
1–5 år 38 (9) 21 (5) 13 (3) 8 (2) 21 (5) 100 (24)
6–10 år 44 (7) 13 (2) 19 (3) 13 (2) 13 (2) 100 (16)
Mer än 10 år 33 (8) 17 (4) 17 (4) 25 (6) 8 (2) 100 (24)
Enkätfråga4 Svarsalternativ            
Jag fick kännedom om asylkuratorerna Innan projektstart   88 (21) 59 (10) 83 (10) 75 (9) 89 (8) (58)
Under projekttiden 13 (3) 41 (7) 17 (2) 25 (3) 11 (1) (16)
Jag har fått tydlig informa-tion om asyl-kuratorernas uppdrag Instämmer helt

/ i hög grad

88 (21) 88 (15) 100 (12) 100 (12) 78 (7) 91 (67)
Instämmer inte alls

/ i liten grad

4 (1) 6 (1) 0 (0) 0 (0) 0 (0) 3 (1)
Varken eller / Vet ej 8 (2) 6 (1) 0 (0) 0 (0) 22 (2) 7 (5)
När jag haft asylsökande eller papperslösa patienter har jag kopplat in asylkurator Ja, alltid 50 (12) 59 (10) 50 (6) 67 (8) 33 (3) 53 (39)
Ibland 21 (5) 29 (5) 25 (3) 25 (3) 44 (4) 27 (20)
Nej, aldrig 29 (7) 12 (2) 25 (3) 8 (1) 22 (2) 20 (15)
Vad var orsaken till att du inte kopplade in asylkurator?

(flera svar kan anges)

Har egen kunskap om asyl och migration 0 (0) 22 (2) 0 (0) 25 (1) 22 (2) 12 (5)
Bedömde att det inte behövdes i ärendet 54 (7) 33 (3) 67 (4) 0 (0) 33 (3) 42 (17)
Patienten hade för kort vårdperiod 8 (1) 11 (1) 0 (0) 0 (0) 11 (1) 7 (3)
Fick inte tag på asylkurator när jag behövde det 0 (0) 0 (0) 0 (0) 0 (0) 11 (1) 2 (1)
Annan orsak 38 (5) 33 (3) 33 (2) 75 (3) 22 (2) 37 (15)

1 Radprocent.

2 Beräknat på antal placerade kurator inom respektive tema (ej antal kuratorer, vilka uppgår till 71).

3 Dokumenterat antal remisser till asylkurator mellan 1 februari till 10 oktober 2016. Den handfull remisser som skickades från Tema Åldrande respektive Hjärta och kärl är inte redovisade.

4 Kolumnprocent.

Störst andel remisser skickades från Tema Barn och kvinnosjukvård (44%) samt Inflammation och infektion (33%), också ställt i relation till andel kuratorer som var placerade vid dessa teman (34 resp. 22%) (Tabell 1).

För att få en närmare bild av implementeringen av projektet undersöktes hur kuratorerna upplevde informationen om projektet. Av de 16 som hade fått information efter projektets start, hade 11 också blivit anställda under själva projekttiden. Det är troligt att åtminstone några av de övriga fyra kuratorerna hade långtidsfrånvaro vid projektets start (tex föräldralediga, sjukskrivna eller tjänstlediga). Det tyder på att kuratorskliniken som helhet var välinformerad om att projektet skulle starta när asylkuratorerna väl började. Dessutom instämde 91 procent av kuratorerna helt eller i hög grad i att de fått tydlig information om asylkuratorernas uppdrag.

Drygt hälften (53%) hade alltid kopplat in asylkurator när de haft asylsökande eller papperslös patient, medan 20 procent aldrig hade gjort det. Av de som aldrig eller ibland inte kopplat in asylkurator svarade 42 procent att det berodde på att de inte bedömde att det behövdes i det aktuella ärendet, och 37 procent uppgav annat som orsak. De ombads beskriva vad annat innebar, och fritextsvaren visar att den vanligaste orsaken var att rutinerna inte varit tydliga i början. Fritextsvaren beskriver generellt asylkuratorerna som väl förankrade bland kuratorerna trots att de arbetade mot alla teman och pendlade mellan sjukhusen i Solna och Huddinge, men en skriver att samarbetet och förankringen hade stärkts om asylkuratorna varit placerad vid temana:

Det hade varit bra om en asylkurator enbart jobbade mot barn vilket hade inkluderat asylkuratorn i arbetsgruppen och det dagliga arbetet. Detta hade främjat samarbetet.

Arbetsvillkoren

Tre av enkätfrågorna berörde på olika sätt om asylkuratorerna haft påverkan på arbetsvillkoren. Hela 97 procent av dem som alltid kopplat in asylkurator i sina ärenden upplevde att de helt eller i hög grad bidragit till ökad effektivitet i vården av asylsökande patienter, och 69 procent av dem som ibland kopplat in asylkurator (Tabell 2). Även 36 procent av dem som aldrig hade kopplat in asylkurator i ett ärende instämde helt eller i hög grad i att de ökade effektiviteten, medan 7 procent inte instämde alls.

En klar majoritet (89 procent) av dem som alltid kopplat in asylkurator upplevde att asylkuratorerna frigjort tid till övrigt arbete och förbättrat deras arbetssituation, att jämföra med 58 procent bland dem som ibland kopplat in asylkurator. Av dem som aldrig kopplat in asylkurator uppgav 21 procent att de i hög grad frigjort tid och förbättrat arbetssituationen, medan 14 procent inte instämde i detta. Det var ingen stor skillnad i andelar mellan de som alltid (94%) respektive ibland (84%) kopplat in asylkurator gällande om de instämde i att asylkuratorn varit tillgänglig när de behövt dem. I fritextsvaren beskrivs bristande tillgänglighet bero på att asylkuratorerna haft hög arbetsbelastning eller att de ibland befunnit sig på det andra sjukhuset och inte kunnat träffa patienter på kort varsel.

Fritextsvaren fördjupar också förståelsen för de sätt som asylkuratorerna bidragit till förbättrade arbetsvillkor, och vanliga ord som framträder i denna analys är att de ”avlastat”, ”underlättat arbetet”, ”varit till stor nytta”, ”varit en tillgång” och ”varit en viktig resurs”. Ibland beskrivs även bredare positiv påverkan på arbetsmiljön, som när en kurator skriver ”Det är givande, utvecklande och avlastande att ha kollegor med uppdaterad och specifik kompetens inom ett område som är komplext och i ständig förändring.” Några beskriver asylärenden som tidskrävande och att asylkuratorerna avlastat och skapat trygghet genom att kunna konsultera eller remittera till dem.

Det har varit betryggande att kunna kontakta asylkuratorerna i olika ärenden för att bli hänvisad eller få mer information. Mycket bra projekt som underlättar för oss kuratorer då asylärenden kräver expertis inom området och tar mycket tid av övriga arbetet.

Några beskriver också att asylkuratorerna avlastat och skapat lugn och trygghet för övriga personalkategorier på avdelningarna.

Tabell 2. Grad av instämmande i olika påståenden relaterat till arbetsvillkor, uppdelat på i vilken utsträckning kurator kopplat in asylkurator i ärenden. Procent (antal).

    När jag haft asylsökande eller papperslös patient har jag kopplat in asylkurator  
Enkätfråga Svarsalternativ Ja, alltid Ibland Nej, aldrig Alla
Asylkuratorerna har bidragit till ökad effektivitet i vården av asylsökande patienter Instämmer helt 82 (28) 53 (10) 7 (1) 58 (39)
Instämmer i hög grad 15 (5) 16 (3) 29 (4) 18 (12)
Instämmer i liten grad 0 (0) 0 (0) 0 (0) 0 (0)
Instämmer inte alls 0 (0) 5 (1) 7 (1) 3 (2)
Varken eller / Vet ej 3 (1) 25 (5) 57 (8) 21 (14)
Asylkuratorerna har frigjort tid till övrigt arbete och förbättrat arbetssituationen Instämmer helt 71 (24) 37 (7) 0 (0) 46 (31)
Instämmer i hög grad 18 (6) 21 (4) 21 (3) 19 (13)
Instämmer i liten grad 6 (2) 5 (1) 7 (1) 3 (2)
Instämmer inte alls 0 (0) 5 (1) 7 (1) 3 (2)
Varken eller / Vet ej 12 (4) 32 (6) 64 (9) 28 (19)
Asylkuratorerna har varit tillgängliga när jag behövt dem Instämmer helt 65 (22) 58 (11) 0 (0) 49 (33)
Instämmer i hög grad 29 (10) 26 (5) 14 (2) 25 (17)
Instämmer i liten grad 3 (1) 0 (0) 0 (0) 2 (1)
Instämmer inte alls       0 (0) 0 (0) 0 (0) 0 (0)
Varken eller / Vet ej 3 (1) 16 (3) 86 (12) 24 (16)
Kvaliteten i bemötandet av asylsökande patienter har ökat efter att asylkuratorer anställts Instämmer helt 68 (23) 53 (10) 7 (1) 51 (34)
Instämmer i hög grad 15 (5) 11 (2) 29 (4) 16 (11)
Instämmer i liten grad 0 (0) 0 (0) 0 (0) 0 (0)
Instämmer inte alls 0 (0) 5 (1) 7 (1) 3 (2)
Varken eller / Vet ej 18 (6) 32 (6) 57 (8) 30 (20)
Asylkuratorerna har bidragit till att jag fått ökad kunskap om asyl/ migrationsprocesser Instämmer helt 53 (18) 32 (6) 7 (1) 37 (25)
Instämmer i hög grad 32 (11) 32 (6) 43 (6) 34 (23)
Instämmer i liten grad 9 (3) 5 (1) 7 (1) 8 (5)
Instämmer inte alls 0 (0) 5 (1) 14 (2) 5 (3)
Varken eller / Vet ej 6 (2) 26 (5) 28 (4) 15 (11)
Total 100 (34) 100 (19) 100 (14) 100 (67)

 

Kvaliteten för patienterna

Åttiotre procent av dem som alltid kopplat in asylkurator i sina ärenden upplevde att de bidragit till ökad kvalitet i bemötande av patienterna, och 64 procent av de som ibland kopplat in asylkurator (Tabell 2). Även 36 procent av dem som aldrig kopplat in asylkurator instämde i att kvaliteten i bemötandet av patienterna ökat. Närmare 20 fritextsvar berörde att patienterna fått mer korrekt och snabbare stöd, att kvaliteten för patienterna ökat eller att patienter varit nöjda. En skriver:

En viktig specialitet som ökar kvalitén för patientgruppen. Jag träffar patienter från den gruppen för sällan för att upprätthålla kompetens och måste börja om varje gång. Har inte tid att förkovra mig. Resultatet är ojämlik vård och dålig kvalité.

Denna kurator relaterar hög kvalitet i bemötande med målgruppen med att vara uppdaterad och upprätthålla kompetens.

KUNSKAPEN OM ASYL OCH MIGRATION 

I detta avsnitt presenteras resultat från kvantitativa och kvalitativa analyser av såväl enkätsvar som dokumentation av telefonkonsultationerna.

Ökad egen kunskap genom tillgång till specialistteam

Kuratorerna fick frågan om vilken grad de instämde i att de själva fått ökad kunskap om asyl- och migrationsprocesser genom asylkuratorerna, och 71 procent instämde helt eller i hög grad att de fått sådan ökad kunskap (Tabell 2). Resultaten visar dock också skillnader beroende på i vilken utsträckning kuratorn använt sig av asylkuratorerna. Bland de som alltid kopplat in asylkurator instämde en mycket hög andel (85%) helt eller i hög grad i påståendet, och en majoritet (64%) av dem som ibland kopplat in asylkurator, men även hälften (50%) av de som aldrig kopplat in asylkurator.

För att förstå på vilket sätt de som aldrig hade kopplat in asylkurator i något patientärende hade fått ökad kunskap genom asylkuratorerna analyserades även fritextsvaren uppdelat i vilken grad de kopplat in asylkurator. Flera som aldrig kopplat in asylkuratorerna skrev att de pratat med dem i fikarummet eller att de varit på föreläsningar asylkuratorerna hållit. En kurator skriver:

Det som framkom på föreläsning kring asylprojektet verkar det vara ett produktivt och väletablerat team som besitter stor kunskap inom ämnet och vad det verkar underlättar de arbetet för andra kuratorer som då kan ägna mer tid till andra patienter. Samtidigt får asylpatienterna mer riktad och sammansatt hjälp. Eftersom det är många olika processer med asylsökanden samt papperslösa kan det vara en god idé att ha asylkuratorer som är insatta i processerna och som kan hjälpa på ett mer strukturerat och konstruktivt vis. Spetskompetens torde prioriteras för alla patienters väl och ve.

Samtidigt som de flesta som inte kopplat in asylkurator i ärenden ändå tycks ha tagit del av deras kompetens via föreläsningar eller i fikarum, så har de också noterat att andra kollegor haft nytta av spetskompetensen. En kurator som alltid kopplat in asylkurator beskriver på vilket sätt deras kompetens bidragit:

Asylkuratorerna har varit en klippa av kunskaper om detaljer, tillvägagångssätt och kontaktvägar som är omöjliga att lagra på minnet när dessa patienter enbart dyker upp sporadiskt på avdelningen. Det har gjort att patienten fått korrekt information snabbt och utan missförstånd eller dubbla budskap från olika personal. Det har skapat trygghet och lugn både för patienten och bland vårdpersonalen på avdelningen. En mycket värdefull resurs som jag hoppas får vara kvar!

Mer än hälften av fritextsvaren i den fråga där kuratorerna kunde lämna allmänna synpunkter om projektet berörde kunskap, och vanligast var uttryck om att asylkuratorernas spetskompetens behövs, att kompetensen underlättar arbetet och stärker tryggheten för både personal och patienter.

Asylkuratorerna har tydliggjort att viss ”svårtillgänglig” information kring till exempel asylprocessen visst kan bli både tillgänglig och användbar i mötet asylsökande patienter. De har tydliggjort vad som är möjligt att påverka under en asylsökandes sjukdomstid. Och vad som inte är möjligt att påverka.

Flera beskriver kontakten med asylkuratorerna i termer av kollegialt kunskapsutbyte. Många kommentarer innehöll positiva förstärkningsord som ”Asylkuratorernas kunskap behövs absolut” och de ”besitter stor kunskap”. En kommentar var mer kritisk, ”Att vara asylkurator kräver ingen speciell utbildning. Det som de kan, kan förhoppningsvis alla socionomer på sjukhuset”. 

Frågeställningar som kuratorerna behövt konsultation kring

Innehållsanalysen av asylkuratorernas dokumentation över vilka frågor kuratorerna konsulterade dem i visar att det rörde sig om totalt 70 frågeställningar, och dessa kategoriserades till 14 typer av frågeställningar. En kvantitativ analys av dessa visar att de mest förekommande frågorna berörde bostads- och utskrivningsproblem (17%) samt patienters rättigheter (16%) (Tabell 3).

Tabell 3. Typ av frågeställningar som kuratorer vänt sig till asylkurator med.

Frågeställning  Procent (antal)
Bostads- och utskrivningsproblem 17% (12)
Patientens rättigheter (även juridisk rådgivning kring PUT/Asyl) 16% (11)
Kostnader för vård (oavsett legal status) 13% (9)
Bedöma när det är vård som inte kan anstå/vem som är papperslös 11% (8)
Privatekonomiska frågor, fondmedel 9% (6)
Etableringsfasen 6% (4)
Generell önskan om kuratorskontakt 6% (4)
Vad göra vid avslag/utvisning/hemresa 4% (3)
Visum till närstående, ansökan om pass i hemland 4% (3)
Utfärdande av intyg 4% (3)
Krisreaktion, oro hos patient 4% (3)
Folkbokföringsfrågor 3% (2)
Barn som far illa 1% (1)
Kvinnofrid 1% (1)
Total 100% (70)

 

Typ av insatser kuratorerna fått av asylkurator

I innehållsanalysen av dokumentationen över vilka insatser asylkuratorerna gjorde vid telefonkonsultationerna framträder sju olika kategorier av rådgivning, samt en kategori där samtalet lett till att remiss skickats till asylkurator för dennes fördjupade hantering av ärendet (dokumentationen slutar där och fortsatte sannolikt i patienternas journaler). Av de totalt åtta kategorierna bestod 84 procent av rådgivning, medan 16 procent ledde till att en remiss skickades till asylkuratorn (Tabell 4). De vanligaste formerna av rådgivning var juridisk, kring kostnader för vård och omsorg samt kring samverkan med Migrationsverket eller socialtjänsten.

Tabell 4. Insatser från asylkuratorerna utifrån telefonkonsultationer från kuratorer.

Insats  Procent (antal)
Juridisk rådgivning (överklagan, bosättningslagen, folkbokföring, etableringsfas, patientens rätt) 19 (13)
Rådgivning kostnader för vård och omsorg (försäkring, hemtjänst, rehab) 18 (12)
Remiss skickas till asylkurator för fördjupad hantering 16 (11)
Rådgivning samverkan Migrationsverket/socialtjänst 13 (9)
Social rådgivning (frivilligorganisationer, kvinnojour, fondmedel) 10 (7)
Rådgivning vård som inte kan anstå/vem räknas som papperslös 9 (6)
Vårdadministrativ rådgivning (recept, intyg, sjukresa, hjälpmedel) 9 (6)
Rådgivning visumärenden, passansökan 6 (4)
Total 100 (68)

Diskussion

Denna studie har utgått från de ordinarie sjukhuskuratorernas perspektiv och undersökt deras erfarenheter och upplevelser av införande av asylkuratorer, samt i vilken utsträckning asylkuratorerna påverkat deras kunskaper inom asyl och migration, och i så fall i vilka frågor. Resultaten visar att projektet var väl implementerat, att kuratorerna upplevt sig ha fått tydlig information om asylkuratorernas uppdrag och att 80 procent alltid eller ibland använt sig av asylkuratorerna när de haft asylsökande eller papperslösa patienter. Det fanns en tydlig tendens att asylkuratorerna haft en positiv effekt på hur kuratorerna upplevde kvaliteten för patienterna, sin egen kunskap och de egna arbetsvillkoren. Kuratorer med generalistuppdrag har visat sig uppleva en hög arbetsbelastning och höga kompetenskrav (Freeman, 2017), och tillgång till en specialistfunktion kan tänkas upplevas avlastande både praktiskt och kompetensmässigt.

Resultaten visar också på ett generellt samband: desto högre grad av användande av asylkuratorerna, i desto större grad instämde kuratorerna i att asylkuratorerna haft en positiv inverkan. En potentiell förklaring skulle kunna vara att de som inte instämde i de olika påståendena avstått från att koppla in asylkurator på grund av att de inte varit nöjda med dem, men det fanns inget i fritextsvaren som pekade på ett sådant missnöje. Med tanke på att personer som har kritik att framföra i högre grad tenderar att besvara enkäter, så var det istället anmärkningsvärt få kritiska synpunkter som framfördes.

En hög andel (85%) av dem som alltid kopplat in asylkurator uppgav att de själva hade fått ökad kunskap, men något mer förvånande var att hälften (50%) av dem som aldrig kopplat in en asylkurator också uppgav detta. Detta tycks bero på att de deltagit i asylkuratorernas föreläsningar, pratat med dem i fikarummet, eller konsulterat dem i frågeställningar de stött på, utan att för den sakens skull ha involverat asylkuratorn i själva patientärendet. I fritextsvaren beskrev kuratorerna också ofta ett samband mellan asylkuratorernas kunskap och kompetens och den upplevda ökade kvaliteten och de förbättrade arbetsvillkoren. Resultaten pekar därför sammantaget på att en konsultativ specialistfunktion kan öka kompetensen hos övrig personal, även när specialisten inte involveras i patientärenden, och att detta kan ha potential att föra med sig flera praktiska implikationer, nämligen att; 1) kvaliteten för patienten ökar, 2) patientsäkerheten ökar, 3) kuratorsgruppen som helhet får högre kompetens, 4) arbetsvillkoren ökar för de ordinarie kuratorerna, och att 5) effektiviteten i arbetet stärks. Det väcker frågan om även en avgränsad investering bestående av föreläsningar och telefonkonsultation (alltså inte direkt patientarbete) skulle kunna få tydliga positiva utfall för både patienter, personalen och organisationen. En avgörande faktor för att projektet föll så väl ut, får till stor del antas bero på att projektet blev så väl implementerat och hade tydligt stöd från ledningen.

De frågeställningar kuratorerna sökt konsultation kring berörde i stor utsträckning patienternas rättigheter och möjligheter till socialt stöd. Vetskapen om vilka frågor som kuratorer söker mer kunskap kring kan vara värdefulla att beakta vid utformning av vidareutbildningsinsatser till socionomer och hälso- och sjukvårdskuratorer, då de ger en hint om i vilka områden kuratorer upplever att deras egen kompetens inte räcker till. Att asylkuratorerna i stort fokuserat på patienternas rättigheter och möjligheter till socialt stöd är också ett resultat som motstrider argumentet att specialisering skulle motverka det grundläggande värdet inom socialt arbete att stärka sociala rättigheter (Payne, 2005), här innebar specialiseringen istället stärkt fokus på rättigheter. Studien saknar visserligen patienternas perspektiv, men inget i resultaten pekar på att specialistkuratorerna skulle ha fragmenterat och motverkat ett holistiskt omhändertagande av patienterna, en annan farhåga som förekommer i socialt arbete (Grell, Ahmadi & Blom, 2017). Projektet tycks ha behållit de ordinarie kuratorernas holistiska omhändertagande och adderat specialistkompetens genom asylkuratorerna – två fokus som sida vid sida satte patienternas behov i centrum.

Införandet av asylkuratorerna motiverades med att vårdpersonal behövde avlastning med en viss grupp patienter, vilket med Abbotts (1988) begreppsapparat kan kallas specialisering genom patientdifferentiering. Detta skedde dock inte utifrån den medicinska specialistuppdelningen. Istället var det målgruppens sociala och juridiska position, att leva med migrationsstatus, som varit utgångspunkten för specialiseringen – vilket är ett trendbrott mot de medicinska och terapeutiska normer som präglat professionaliseringen av kuratorsyrket i Sverige (Sjöström, 2013), och påverkar hur det sociala arbetet betonats (Svärd, 2014; Sernbo, 2019). Asylkuratorerna var dock även en specialistfunktion som initierades av enheten Socialt arbete och i utformningen betonade asylkuratorerna kunskapsutveckling och kunskapsspridning som en viktig bas för deras uppdrag. På så sätt kan specialistfunktionen i huvudsak ha initierats och formats utifrån det sociala arbetets perspektiv på problemformulering, kunskapsanspråk och val av åtgärder, det vill säga genom interna drivkrafter (Abbott, 1988). Att specialisering uppstår genom det sociala arbetets interna drivkrafter är ovanligt inom kuratorns kontext, och i detta fall kan det ha bidragit till att specialiseringen stärkt kuratorernas fokus och arbete med att stärka patienternas sociala rättigheter.

Etiska reflektioner

Kuratorernas deltagande i enkätstudien var frivillig, och de tillfrågades om att ge skriftligt medgivande att deras svar fick användas för forskning. De två som inte gav detta medgivande inkluderades inte i studien. Enkäten samlade inte in några personuppgifter och svaren har endast presenterats på gruppnivå för att undvika att enskilda deltagares svar ska kunna urskiljas.

Patientgruppen i fokus, asylsökande och papperslösa personer, utgör en mycket utsatt grupp i samhället. Det har därför varit viktigt att dokumentation som berör patienter varit helt avidentifierad, vilket hälso- och sjukvårdspersonal också är skyldiga till enligt sekretesslagstiftningen. Ett etiskt dilemma kan sägas vara att patientgruppens egna perspektiv och erfarenheter inte är inkluderade. Detta beror på både etiska och praktiska skäl. Forskningsprojektet var ofinansierat vilket förhindrade en utökad datainsamling som inkluderade patienterna, en grupp som kan svår att få tag på då i synnerhet papperslösas adress och kontaktuppgifter ofta ändras. Det finns också utmaningar i att förmedla att deltagande är helt frivilligt och inte skulle påverka deras vård, behandling eller pågående avvisnings-, utvisningsprocesser eller ansökningsprocesser om uppehållstillstånd eller asylprövning hos Migrationsverket. En studie som inkluderat berörda patienter hade också behövts göras snart inpå deras kontakt med sjukhuset för att öka möjligheterna att kunna nå dem. Sammantaget är målgruppen såväl angelägen och svårare att inkludera i forskning.

Tack

Författaren vill rikta ett stort tack till asylkuratorerna som engagerat bidragit med värdefull dokumentation av sin verksamhet, och även till de ordinarie kuratorerna som med sina enkätsvar gjort studien möjlig. Datainsamlingarna genomfördes av författaren som under tiden för Projekt Asylkurator var verksam forskare vid enheten för Socialt arbete på Karolinska Universitetssjukhuset. Analyser och skrivande av denna studie har inte haft någon finansiering och innehållet är författarens ansvar och representerar inte sjukhusets officiella ståndpunkter.

Referenser

Abbott A (1988). The System of Professions. An Essay on the Division of Expert Labor. Chicago: The University of Chicago Press.

Blom B (2004). Specialization in social work practice: Effects on interventions in the personal social services. Journal of Social Work, 4(1), 25-46.

Braun V & Clarke V (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77-101.

Falk Johansson M & Karlsson M (2021). Specialister i socialtjänsten – en nationell kartläggning. Socionomens forskningssupplement, Nr 46.

Freeman RJ (2017). Social workers’ perceptions of their role in providing palliative care to patients with life-limiting illnesses: a qualitative study among social workers in primary care settings in Namibia. Avhandling. Pretoria: University of South Africa.

Grell P, Ahmadi N & Blom B (2017). The balancing act: clients with complex needs describe their handling of specialised personal social services in Sweden. British Journal of Social Work, 47(3), 611-629.

Isaksson J, Lilliehorn S & Salander P (2017). A nationwide study of Swedish oncology social workers: Characteristics, clinical functions, and perceived barriers to optimal functioning. Social Work in Health Care, 56(7), 600-614.

Lalos A, Blom B, Morén S & Olsson M (2014). Socialt arbete i hälso- och sjukvård. Villkor, innehåll och utmaningar. Stockholm: Natur & Kultur.

Meeuwisse A, Scaramuzzino R & Swärd H (2011). Everyday realities and visionary ideals among social workers in the Nordic countries: A matter of specialization and work tasks? Nordic Social Work Research, 1(1), 5-23.

Montaño C (2012). Social work theory–practice relationship: Challenges to overcoming positivist and postmodern fragmentation. International Social Work, 55(3), 306-319.

Payne M (2005). The Origins of Social Work: Continuity and Change. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Sernbo E (2019). Med avstegen som arbetsplats–En etnografisk studie av hälso-och sjukvårdskuratorns arbete. Avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet.

Sjöström M (2013). To Blend in or Stand out? Hospital Social Workers’ Jurisdictional Work in Sweden and Germany. Avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet.

Svärd V (2014). Hospital social workers’ assessment processes for children at risk: positions in and contributions to inter-professional teams. European Journal of Social Work, 17(4), 508-522.

Svärd V (2022). Kuratorns roll i transnationella och transkulturella processer. I: J Isaksson, S Lilliehorn & H Hansson (Red.), Hälso- och sjukvårdskuratorn. Lund: Studentlitteratur.

 

Läs mer

Kriminalitet
14 okt 2020

Så får kriminella hjälp till ett nytt liv

Sprängladdningar i bostadsområden och dödsskjutningar på öppen gata...

Krönika
23 sep 2022

Krönika: Viktigt hur man formulerar frågor för att få givande svar

Om vi i stället för den sjukdomsbaserade frågan skulle fråga vad de...

Socialt arbete
22 sep 2022

Nicolas Lunabba: ”Vi måste skapa en våg av medmänsklighet i detta mörker”

Ett Sverige märkt av social orättvisa, klassklyftor och fattigdom, ...

Läs även

Vetenskapliga artiklar
25 mar 2022

Socialt arbete inom hälso- och sjukvård – ett kunskapsfält i förändring

Hela fem vetenskapliga artiklar ingår i det sista Forskningssupplem...

Vetenskapliga artiklar
25 mar 2022

En analys av avhandlingar skrivna av socionomer under åren 2008–2019

Socialt arbete i hälso- och sjukvård i Sverige – en analys av avhan...

Vetenskapliga artiklar
24 mar 2022

Vetenskaplig essä om sociala ramverk för hälso- och sjukvårdskuratorernas arbete

I denna vetenskapliga essä diskuteras hur sociala bestämningsfaktor...

Vetenskapliga artiklar
9 mar 2022

Forskning om hälso- och sjukvårdskuratorer inom EU

Denna litteraturstudie visar vilken kunskap europeisk forskning om ...

Vetenskapliga artiklar
9 mar 2022

Råd och dåd: Det tidiga kuratorsarbetet i svensk sinnessjukvård

Det tidiga kuratorsarbetet inom sinnessjukvården präglades av ett o...

Vetenskapliga artiklar
8 mar 2022

Erfarenheter av (MITI) vid rekrytering av behandlingsassistenter inom missbruksvård.

Vetenskaplig artikel om erfarenheter av att använda Motivational In...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.