Helén Olsson

Fil.dr., universitetslektor i hälsovetenskap på socionomprogrammet vid Karlstad universitet. Hon undervisar, utbildar och forskar om våld, våldsutsatthet och riskbedömning, bland annat inom området hedersrelaterat våld och förtryck.

1 feb 2022

1 feb 2022

VETENSKAPLIG ARTIKEL

Ny studie om hedersvåldsutsatta kvinnor och socialtjänstens stöd

I studien 'Röster från hedersvåldsutsatta unga kvinnor – om utsatthet och stöd och hjälp från socialtjänsten' har syftet varit att studera de omständigheter som har betydelse för att förstå varför hedersvåldsutsatta söker hjälp hos socialtjänsten samt hur socialtjänstens stöd upplevs av de utsatta.
opinion-sign
Forskningssupplement nr 51. Under kategorin Vetenskapliga artiklar publiceras vetenskapliga texter från forskare över hela landet. Bedömningen följer de internationella regler som gäller för vetenskapliga tidskrifter inom det samhällsvetenskapliga området. Redaktör: Hans Swärd

Röster från hedersvåldsutsatta unga kvinnor – om utsatthet och stöd och hjälp från socialtjänsten. En intervjustudie om unga kvinnors erfarenheter av att leva i en hederskontextuell miljö.

Helén Olsson

Fil.dr., universitetslektor i hälsovetenskap på socionomprogrammet vid Karlstad universitet. Hon undervisar, utbildar och forskar om våld, våldsutsatthet och riskbedömning, bland annat inom området hedersrelaterat våld och förtryck.

1 feb 2022

1 feb 2022

Att leva i en familj där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer är ofta förenat med hot, våld, kontroll och isolering. Det handlar om en stor utsatthet som kräver lydnad och anpassning. Ofta medges endast ett begränsat livsutrymme, särskilt för flickor och kvinnor.  Forskning visar dock att kunskapsläget kring hedersrelaterat våld och förtryck fortfarande är begränsat, i synnerhet saknas studier som utgår från de utsattas perspektiv. I denna intervjustudie redogör kvinnor för sina erfarenheter av att leva i en hederskontextuell miljö, om deras uppbrott från familjen och upplevelser av stöd och hjälp från socialtjänsten. Trots att denna studie består av ett begränsat antal deltagare bör kunskapsbidraget inte förringas. Studien avslutas med ett antal praktiska implikationer för tillämpning och vidare forskning.

Barn och unga vuxna som lever under hotet av att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) uppmärksammas alltmer inom svensk socialtjänst. I en miljö där hederskontextuella normer råder är familjens och den sociala gruppens status och heder beroende av att släktens flickor och kvinnor uppvisar ett kyskt och anständigt beteende (Björktomta, 2019). Kvinnors uppförande är en kollektiv angelägenhet för både kvinnor och män (Bates, 2018). Ofta förväntas eller tvingas pojkar och män att upprätthålla och bevaka att den manliga, hierarkiska ordningen åtföljs (Gill, 2008). Hedersnormer handlar om att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet samt att övervaka att flickors oskuld bevaras fram tills giftermålet (Lidman & Hong, 2018). Vid överträdelser måste kollektivets anseende rentvås och återställas genom att normbrytaren straffas, ofta med psykiskt eller fysiskt våld (Sedem & Ferrer-Wreder, 2014). Brott mot hederskontextuella normer kan resultera i dödligt våld (Socialstyrelsen, 2018).

Kontrollen av kvinnor kan innefatta allt från vardagliga begränsningar, tex. klädval, socialt umgänge, nekas utbilda sig eller att få arbeta (Eldén, 2003; Gill et al., 2012). Kvinnlig könsstympning samt barn- och tvångsäktenskap är uttryck för hederskultur (jfr. Bhanbhro et al., 2016; Gangoli et al., 2018; SOU 2020:57). Dock förekommer variationer i den hederskontextuella normbildningen, exempelvis behöver inte könsstympning och barnäktenskap regelmässigt ingå i en hederskultur.

I Sverige uppskattas att omkring 40 000 flickor och kvinnor är utsatta för könsstympning innan de kom till Sverige, av dem är 7 400 flickor minderåriga (Socialstyrelsen, 2016). Migrationsverket (2016) identifierade132 gifta barn i Sverige år 2015. Jernbro & Landbergs (2018) elevundersökning visar att de som inte får välja sin framtida partner är en grupp som betydligt oftare utsätts för flera typer av våld än andra barn samt att de hade en sämre uppskattad hälsa än andra. Vanligt var självskadebeteende, självmordstankar och suicidförsök. FN:s befolkningsfond UNFPA (2000) uppskattar att omkring 5000 flickor och kvinnor mördas varje år till följd av hedersvåld.

Flera studier visar att hedersvåld inte kan relateras till någon specifik religion, etnicitet eller land (jfr. Gill, 2008; Lidman & Hong, 2018; SOU 2020:57). Cohen & Nisbett (1994) fann tex. att maskulinitetsnormen i amerikanska sydstater har stora beröringspunkter med hederskultur. Även i traditionell latinamerikansk kultur förekommer patriarkala hederkoder som bygger på kvinnors underordning och uppförande i relation till mäns heder och ära (Dietrich & Schuett, 2013). Wikan (2005) hänvisar HRV till livsmönster som i generationer styrt människors handlande och som kan relateras till patriarkala stamkulturer där kvinnor betraktas som en mans ägodel. Det finns likheter såväl som skillnader mellan partnervåld och HRV, båda baseras på en patriarkal och hierarkisk könsmaktsordning men däremot finns skillnader i uttrycksformer (Gill, 2008; Idriss, 2017). Makram (2019) gör en viktig distinktion mellan stam- eller så kallade klanstrukturer och relationen till HRV. Han menar att det är gruppens normbildning kring kyskhet och oskuldsideal som är en bestämmande faktor kring  huruvida det råder en hederskultur, eller inte. Ett likande resonemang för Kağıtçıbaşı (2017) när hon jämför familjemönster och barnuppfostran utifrån ett individualistiskt respektive ett kollektivistiskt familjeperspektiv. Båda familjetyperna kan vara varma och livgivande miljöer för barn att växa upp i, eller präglas av kontroll, förtryck och våld.

HRV är inget nytt fenomen utan en välbekant[1] företeelse inom socialtjänsten (Olsson & Bergman, 2021a). Numera har socialtjänsten en nyckelroll i att verkställa arbetet mot mäns våld mot kvinnor inklusive HRV. Forskning visar att våldsområdet är komplext att hantera och förknippat med flera dilemman (Olsson & Bergman, 2021a). Några studier pekar på att socialtjänsten, genom att skilja på partnervåld och hedersvåld, arbetar efter stereotypa föreställningar där människor med invandrarbakgrund stigmatiseras och kategoriseras, vilket anses leda till feltolkningar av stöd- och hjälpbehov (jfr. Baianstovu, 2012; Carbin, 2014; de los Reyes, 2003). I andra fall saknar socialtjänsten kompetens och håller fast vid ett traditionellt familjeperspektiv där föräldrarna ges tolkningsföreträde i problemformuleringen, vilket kan medföra att våldsutsatta exkluderas från rättsligt skydd samt att risken för allvarligt våld ökar (Björktomta, 2007; Heimer et al., 2018; Schlytter & Linell, 2010).

Socialarbetare har framhållit att arbetet med säkerhet och skydd är en utmaning eftersom det råder brist på vetenskapligt utvärderade stöd- och hjälpinsatser (Olsson & Bergman, 2021a; SBU 2019a; Socialstyrelsen, 2019). Brukares erfarenheter en viktig kunskapskälla när det gäller att utveckla ett evidensbaserat socialt arbete. En ambition med denna studie är således att bidra med kunskaper med utgångspunkt från själverfarna, det vill säga de hedersvåldsutsattas perspektiv. Syftet är således att studera de omständigheter som har betydelse för att förstå varför hedersvåldsutsatta söker hjälp hos socialtjänsten samt hur socialtjänstens stöd erfars av de utsatta.

METOD

Studiens genomförande samt urval

IFO-chefer från 15 socialtjänster i mellersta Sverige har givit sitt medgivande till att bistå med rekrytering av klienter till studien. Datainsamling har pågått under perioden september 2018 – juni 2020 och omfattar intervjuer med 10[2]kvinnor från fyra olika kommuner.[3] Inklusionskriterier var unga vuxna mellan 18-25 år som för minst ett halvår sedan hade sin första kontakt med socialtjänsten. Klienten skulle ha eller haft ett hjälpbehov som uppstått till följd av att vara eller ha varit utsatt för HRV. Klienterna kunde antingen på eget initiativ ha tagit kontakt med socialtjänsten, eller blivit aktualiserade via en så kallad orosanmälan. Exklusionskriterier var klienter vars psykiska hälsotillstånd bedömdes kunna påverkas negativt av ett deltagande. Rekryteringsprocessen har varit förenad med medvetenhet om risk för så kallat snedvridet urval eftersom det kan förekomma att en verksamhet väljer att kontakta uppenbart nöjda brukare. Under studiens genomförande har detta således påtalats och diskuterats med involverade socialtjänster.

För en översiktlig beskrivning av hjälpbehov och därmed orsaken till kontakten med socialtjänsten, se tabell 1.

En erfarenhetspanel bestående av fyra unga kvinnor med erfarenheter av att leva med HRV medverkade i konstruktionen av intervjuguiden. Dessa medverkar inte i intervjuerna.  Ett antal huvudfrågor formulerades: Beskriv din upplevelse av bemötande och stöd från socialtjänsten? Beskriv din situation innan kontakten med socialtjänsten – och ser hur din situation ut nu? Upplever du att du fortsätter att utsättas för HRV som begränsar din möjlighet att fritt bestämma över ditt liv och dina framtida vägval? Intervjuerna spelades in på band och var 40 – 60 minuter långa. Intervjuerna har genomförts av och analyserats av artikelförfattaren.

En kvalitativ design valdes utifrån det epistemologiska antagandet att denna typ av forskning inbegriper berättelser där människor utifrån sitt eget sammanhang, sina egna erfarenheter och sina egna ord bidrar till en utökad förståelse av ett fenomen (Patton, 2015). En kvalitativ innehållsanalys användes där analysprocessen följer ett metodologiskt förhållningssätt som innefattar systematiska och processuella faser, vilket möjliggör att identifiera likheter och skillnader i datamaterialet  (Graneheim, & Lundman, 2004; Graneheim et al., 2017).

Studien har godkänts av Etikprövningsnämnden i Uppsala (Dnr 2018/255). Intervjudeltagarna har genomgående informerats om principen om samtycke och har garanterats anonymitet i studiens samtliga arbetsprocesser. Eftersom studien rör människor som befinner sig i sårbara och utsatta positioner har stor omsorg lagts vid att beakta forskningsetiska principer som gäller för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, 2017). En utmaning i denna studie har varit att finna en balans mellan kunskapsintresse och deltagarens rätt till anonymitet och skydd. Med tanke på att studiepopulationen utgörs av en begränsad mängd individer som dessutom lever med en reell hotbild så föreligger en potentiell risk att röja deltagarnas anonymitet genom alltför detaljerade beskrivningar. Detta utgör i sig en metodologisk problematik eftersom en ambition i kvalitativa studier är att bidra med ”fylliga” kontextuella beskrivningar.

Exempel på etiskt övervägande synliggörs bland annat i tabell 1. där nummer på intervjudeltagarna uteslutits för att tillförsäkra anonymitet.

HRV är ett komplext och mångfacetterat forskningsområde eftersom det berör människors levnadsförhållanden på många olika nivåer. Det leder till svårigheter att överblicka området och det sammanhang som resultatet skall fogas in i. Det bidrar också till att forskningsområdet med fördel studeras från flera utgångspunkter. Således intas ett pragmatiskt förhållningssätt där studiens resultat diskuteras på grundval av tidigare forskning samt med inspiration av ett urval relevanta teorier.

RESULTAT

Trots att intervjuguiden inte innehöll frågor om den intervjuades familj så blev det ändå uppenbart att det var familjer som befann sig i desperation, smärta och sorg. Intervjuguiden innehöll heller inte specificerade frågor om våldsutsatthet. Dock uppmärksammades vid intervjuerna att det förelåg ett stort behov av att få sätta ord på tidigare upplevelser av utsatthet. Samtliga kvinnor som intervjuades var utlandsfödda. Från analysen framträdde tre olika teman; Förvägrad självständighet och bristande livsutrymme ~ Brist på stöd och hjälp ~ Stödjande nätverk genom socialtjänsten.

 TEMA 1: Förvägrad självständighet och bristande livsutrymme

Kvinnorna berättar om en hårt kontrollerad och begränsad vardag i familjen där hushållsarbete och ansvar för syskon och äldre släktingar, åläggs dem redan vid unga år. En kvinna berättade att hon i högstadiet började inse att de stränga vardagliga begränsningar som inramade hennes liv, inte gällde för andra ungdomar: För oss var det skola hem, skola hem. Alltså, så vi får inte vara någonstans, de har koll på busstabellerna, varje steg vi tar. De kan till och med fixa GPS så att de kan se oss (4). En annan kvinna säger: Min yngre bror har samma rättigheter som min pappa (2), därför hade också brodern rätt att bevaka och bestraffa henne om hon inte uppförde sig på ett anständigt sätt i skolan.

Att vara utsatta för hedersnormativa förväntningar även utanför familjen, hade de flesta kvinnor erfarenheter av. Att få cykla, gå till badhuset, vägra klä sig i slöja eller önskemål om att få ha ett arbete beskrevs som en normöverträdelse, vilket kunde leda till olika typer av straffsanktioner från omgivningen. En kvinna berättar hur hon utsattes för bestraffning och tillrättavisning när hon ville utöka sitt livsutrymme: Det var när jag ville cykla som det började. Hur ska jag förklara det, att jag måste kämpa för att få ha ett jobb och att få cykla (6). En kvinna lärde sig att simma på det skyddade boendet och hon upplevde att hon fick kontroll på ångest- och oroskänslor av det. Hon förbjöds efter ett tag att vistas i badhuset av män från sitt hemland som åtföljde hedersnormer. En kvinna som flytt ett barnäktenskap berättade att det snabbt kom ut bland hennes landsmän att svenska myndigheter hjälpt henne att skiljas. Hon drabbades av påtryckningar och en av männen meddelade: Du är [namn på religion] och han är din man, du måste tillbaka (1).

En framträdande aspekt i majoriteten av berättelserna åskådliggör hur både män och kvinnor tar sig an uppgiften att kontrollera och värna om kollektivets heder och anseende genom att förmedla det oacceptabla i att ha myndighetskontakter, i synnerhet i familjerelaterade frågor. En kvinna beskrev att kontakter med socialtjänsten skulle leda till att hon antingen behövde ett omedelbart beskydd från socialtjänsten eller så skulle hon straffas under lång tid framöver genom att förbjudas alla former av kontakter utanför familjen (4). Några kvinnor berättade att männen hotade med att uppehållstillståndet kunde tas ifrån dem om socialtjänsten kontaktades, att deras barn kunde tas ifrån dem och att kontakten med socialtjänsten gjorde dem till dåliga kvinnor.

Kvinnorna vittnar om svåra konsekvenser av att polisanmäla en misshandel inom familjen eller att ta hjälp från socialtjänsten. En kvinna berättar: Sen det blev ett stort problem för mig. Jag sa, om dom inte har tänkt att döda mig förut, dom har tänkt att döda mig nu (9). En kvinna redogör för hur hennes barn drabbades när hon sökt hjälp för att skilja sig. Hon vågade inte hävda sin umgängesrätt på grund av en ökad hotsituation varav barnet fördes till ett krigshärjat land. En kvinna berättar att när hon opponerade sig emot det hårda oavlönade hushållsarbetet hon var satt att göra så varnades hon för att söka hjälp: Om man går till socialen som jag gjorde, dom säger till mig, att du inte är en bra person ”Hon gick emot familjen och gick till socialen (8).

Flertalet kvinnor berättar om svårhanterliga känslor av ångest, sårbarhet, utsatthet och rädsla efter att de fattat beslutet att bryta upp och fly. Kvinnorna berättar att de endera brutit upp för att det handlade om liv eller död i en eskalerande nödsituation –  varje dag han slog mig (5) –  eller för att de helt enkelt inte uthärdade det begränsade livsutrymmet som tilldelats dem.

"Flertalet kvinnor berättar om svårhanterliga känslor av ångest, sårbarhet, utsatthet och rädsla efter att de fattat beslutet att bryta upp och fly. Kvinnorna berättar att de endera brutit upp för att det handlade om liv eller död i en eskalerande nödsituation."

TEMA 2: Brist på stöd och hjälp

Trots att flertalet av kvinnorna var mycket nöjda med stödet från socialtjänsten sett över tid, så beskrevs också upplevelser av att bli avvisad, inte bli förstådd eller att få ett passivt bemötande, och att vägen till hjälpen varit lång. En kvinna berättar hur rädd hon blev när våldet där hemma började trappas upp: Jag kunde inte svenska så min väninna försökte kontakta socialtjänsten. Tiden jag fick var inte så snart, det var lång tid framåt (5). När socialtjänsten väl förstod situationen så kom dock hjälpen snabbt. En kvinna som flytt från tvångsäktenskap säger att socialtjänsten är alltför anonyma och att det är svårt att förstå vad de kan hjälpa till med. Hon hade önskat att socialtjänsten varit mer närvarande på SFI undervisningen, tex. genom att informera om hjälp- och stöd och om mänskliga rättigheter: Du måste försöka lära människor inte bara språket, också lära om frihet…//… lära människor att socialtjänsten finns (6). En kvinna beskriver hur hon tog mod till sig och sökte hjälp hos socialtjänsten. Hon informerades om att ett gemensamt möte måste hållas med föräldrarna: Det här var värsta mardrömmen för mig. Soc kanske tänker att det finns ungdomar som bara vill vara rebelliska, som bara klagar, dom fattar inte att det finns folk som verkligen behöver det skyddet och hjälpen (4).

En kvinna berättar om den mardröm som infann sig när hon på socialtjänstens inrådan tvingades fly hals över huvud med sina barn, och därefter leva gömd under flera år och om hennes barn som for illa av flykten och inte orkade med ständiga orts- och skolbyten. Kvinnan upplevde att det saknades en långsiktig planering och ansåg att socialsekreterarna inte hade kunskaper att bedöma och förstå situationen: En kvinna och ett barn kommer och behöver hjälp, dom ska inte bara placera och säga hej då (9). En kvinna som flytt från ett barnäktenskap berättar att hon akut behövde skyddsplaceras i samband med detta. Både polis och socialtjänst var inblandade men kommunikationen kring den framtida planeringen var bristfällig: Polisen tog mig och placerade mig i ett familjehem. Polisen kom igen och skulle skjutsa mig till ett skyddat boende. Då trodde jag att de kom för att sätta mig i fängelse (1).

Erfarenheter av otrivsamma och känslomässigt kalla familjehem beskrevs som en förtvivlad vistelse som präglades av ensamhet och utanförskap: Socialtjänsten kanske tänker att det viktigaste är att man har de grundläggande fysiologiska behoven, alltså i Maslow behovstrappa, men hellre i ett flyktingläger med människor som jag älskar och med människor som älskar mig, än att ha allt och ändå inte (4). Flera kvinnor beskriver hur socialtjänsten underlåter eller intar en passiv hållning när det gällde att agera mot utsatthet och trakasserier som kunde relateras till hedersförtryck i det vardagliga livet, det vill säga när förtrycket utövades av personer som följde traditioner och normbildning kring hederskultur. Andra kvinnor säger att det är något man måste lära sig att leva med: Socialtjänsten kan skydda oss från våra män men socialtjänsten kan inte skydda oss från våra traditioner (5).

TEMA 3: Stödjande nätverk genom socialtjänsten   

En kvinna berättar att beslutet att ta kontakt med socialtjänsten också var ett beslut som innebar att hon måste bryta med sin familj och därmed uteslutas ur gemenskapen, en sorgeprocess som behövde planeras: För man vet att det är mycket man kommer att förlora (4). Uppbrott föreföll gynnas av om det fanns tillgång till en lyhörd omgivning. I flera fall beskrivs hur olika samhällsfunktioner länkat i varandra och visat vägen till socialtjänsten. Exempel; en orolig arbetsgivare som kontaktar kvinnojouren som i sin tur kontaktar socialtjänsten, eller skolan eller en god man som visar vägen till socialtjänsten.

Det förekom att socialsekreterare arbetade fram ett stödjande nätverk runt kvinnorna, vilket beskrevs som en handling som förmedlade omsorg. Exempelvis bistod de med kontakter till andra hedersvåldsutsatta kvinnor som var beredda att stödja: Hon gav mig kontakter till dem. Bra när jag är ledsen, eller när min familj pressar mig för mycket på mobilen. Jag frågar min kompis om råd då (2).

Genomtänkta överväganden från socialtjänstens sida kring säkerhet och beskydd betraktades som en omtanke som bidrog till känslor av trygghet. Det ingav också upplevelser av att socialsekreteraren förstod den utsattas situation. En kvinna behövde uppsöka sjukhuset efter att ha blivit misshandlad av familjemedlemmar. De [socialtjänsten] ordnade med ett rum som ingen kunde se mig i och de körde fram bilen så det var bara att hoppa ur och in i rummet till läkaren (2). En kvinna berättar att redan vid den första kontakten med socialtjänsten infann sig en känsla av att hennes rädslor togs på allvar eftersom de viktiga och avgörande frågorna ställdes: Ja, de förstår. Det var självklart… de började att fråga om min man. Jag pratade om knivar och misshandel och inlåsning och förbud att gå till läkare, så de förstod allt (5).

En annan kvinna beskriver sitt initiala och desperata behov av beskydd på följande sätt: Jag ville stoppa in mig själv i en burk där det fanns ett lock att stänga med och bara få sitta inne i socialsekreterarens rum och känna trygghet (10). Samma kvinna berättar att hon är mycket nöjd med hur hon, genom socialtjänstens försorg, lyckats ordna ett sådant bra liv: Jag fått all hjälp jag behövt. Vi [socialtjänsten] har fortfarande ibland kontakt. Jag älskar dem, de är som änglar och de finns alltid där när jag känner oro (10). En annan kvinna beskriver tacksamheten över sitt familjehem: Med den familjen jag har nu känns det som om jag vunnit på triss (4).

DISKUSSION

Syftet med studien var dels att studera de omständigheter som har betydelse för att förstå varför hedersvåldsutsattas söker hjälp hos socialtjänsten samt hur socialtjänstens stöd erfars av de utsatta.

En majoritet av kvinnorna i denna studie befinner sig fortfarande i en integrationsprocess som till viss mån handlar om att kämpa med sin tillhörighet. Ankomsten till det nya landet innebär att introduceras i en ny kultur och ett nytt samhälle och där tidigare erfarenheter från det förflutna ska integreras med nuet och framtiden (SBU, 2019b). Samtidigt som denna process pågår så befinner sig också kvinnorna i en självständighetskamp för att undkomma hedersvåld, där de samtidigt förlorar tillgången till sina primärrelationer. I samband med migration startar processuella psykologiska övergångar som kännetecknas av ökad sårbarhet, vilket i sin tur leder till ökad utsatthet (Kralik et al., 2005; Meleis et al., 2000). För socialtjänstens del är detta betydelsefulla sårbarhetsfaktorer att hantera och beakta, eftersom denna dubbla utsatthet påverkar kvinnornas psykologiska beredskap att framgångsrikt skapa sig ett fritt och självständigt liv.

En faktor som ytterligare förstärker kvinnornas sårbarhet och som bidrar till ett behov av känslomässigt understöd, är deras erfarenheter av en svår uppväxt som krävt underkastelse och lydnad. Att vara utsatt för lydnadskrävande våld under uppväxten innebär att ständigt behöva anpassa sig och att lyda vid tillsägelser (Carter & Sjögren, 2016). Denna typ av våldsutsatthet kan försämra möjligheterna att utveckla en egen inre moral och därmed en sammanhållen, avskild egen personlighet med rätt till egna tankar och känslor (ibid). Att förvägras självständighet, att ständigt utsättas för psykisk och fysisk misshandel samt att inte tillåtas ha kontakter med det svenska samhället, i synnerhet inte med myndigheter, angavs vara bidragande orsaker till att bryta med familjen. Samtidigt förmedlade kvinnorna att det krävdes mod för att bryta upp och att värdefulla nära relationer förlorades i samband med uppbrottet.

Alizadeh et al. (2011) beskriver vikten av att yrkesverksamma är fysiskt och psykologiskt tillgängliga i mötet med hedersvåldsutsatta med hänvisning till att de befinner sig i en särskild sårbarhets- och vanmaktställning. I likhet med denna studie ger kvinnorna uttryck för ett oundgängligt behov av att upprätta en ny och tillitsfull relation med en nära allierad. Tillgång till en långvarig relationskontinuitet med socialsekreterare eller tex. ett familjehem där kvinnorna fick tillgång till trygghet och omtanke möjliggjorde för utvecklandet av en elementär trygghet. Denna trygghet bidrog till mod och kraft att fortsätta på den valda vägen mot ett självständigt liv och föreföll vara av avgörande betydelse för hur uppbrott och framtida liv utvecklade sig. Jemteborn (2005) fann att tillgång till en bundsförvant eller stödperson som träder in som reflekterande samtalspartner genererade stora värden för en hedersvåldsutsatt kvinna. Vidare visar resilienceforskning att källor till motståndskraft och återhämtning i samband med uppbrottsprocesser gynnas av att kvinnan inte upplever sig vara ensam på den framtida resan mot självständighet. Stöd från andra kvinnor, i synnerhet kvinnor med likande erfarenheter stärkte förmåga och motståndskraft att hantera livets svårigheter (Shanthakumari, 2014).

Axel Honneth (2007) framhåller att individers eller gruppers självuppfattning är beroende av att andra erkänner deras förmågor och rättigheter. Denna kamp om erkännande handlar om att endera få möjligheter att åtnjuta olika former av erkännande såsom kärlek, rättigheter och solidaritet eller det omvända, att förnekas och att vara utsatt för missaktning. Även om åtta av de totalt tio deltagarna i studien beskrev mötet med socialtjänsten i positiva ordalag så framträder från resultatet en form av missaktning eller icke-erkännande då erfarenheter av en distanserad eller passiv socialtjänst beskrevs. Exempel på detta är när besökstiden dröjer fast våld förekommer, eller när socialtjänsten underlåter, alternativt misslyckas med att skydda ett litet barn i samband med att mamman söker hjälp för att skilja sig. Goda ambitioner med beviljade insatser kan oavsiktligt bli missriktade om de upplevs ske utan dialog och delaktighet. I detta fall, långvarig och påfrestande isolering i flera olika skyddade boenden som resulterade i upplevelser av maktlöshet och ett icke synliggjort barnperspektiv. Likaså när informationen inte nådde fram vid förflyttning från ett skydd till ett annat.

Vidare framgår att det råder stora skillnader i hjälpbehov beroende på om det fanns barn med i bilden, om kvinnan kom till Sverige som liten med sin familj eller om kvinnan genom en asylprocess anlände som ensamkommande under senare år. För att dessa hjälpbehov skall kunna tillgodoses behöver socialsekreteraren dels ha kunskaper nog för att förstå och synliggöra våldet och dels ha tillgång till ändamålsenliga insatser. Att kunskapsbrist fortfarande råder i vissa socialtjänstverksamheter framgår exempelvis när socialtjänsten föreslår att ett gemensamt första möte ska hållas tillsammans med den unge och dennes föräldrar. Orsaker till kunskapsbristen kan vara att undervisning om HRV fortfarande är bristfällig eller icke erkänd inom ramen för högre utbildning (Olsson, 2021b). De ideologiska konflikter som råder inom forskarsamhället kring hur familjebaserat våld ska uppfattas och hanteras (Bell & Naugle, 2008), är en annan trolig faktor som påverkat områdets legitimitet inom högre utbildning.

Slutligen, i denna studie framträder vardagliga händelser av hedersförtryck som förefaller avvisas eller osynliggöras av socialtjänsten. För det första har vi en grupp kvinnor som bryter med sin familj, får hjälpbehovet tillgodosett men som ändå erfar att hedersförtrycket från grupperingar som bejakar hedersnormer, fortsätter eller rentav förstärks efter uppbrottet. För det andra visar denna studie att familjer som inte lever i en hederskontext utan tvärtom tar avstånd från den, systematiskt utsätts för trakasserier utanför hemmet av personer vars mål är att de ska anpassa sig och leva efter hedersnormer. När våldsutsattheten inte erkänns av berörda myndigheter ges beskrivelser av att befinna sig i en sorts social- och rättslig vanmaktställning. Oavsett vilket av de två omständigheter som återberättas av kvinnorna så fortgår förtrycket i det offentliga rummet. Trots att denna studie består av ett begränsat antal deltagare så bör kunskapsbidraget inte förringas. Studiens praktiska implikationer kan sammanfattas enligt följande:

  • Hedersvåldsutsatta kvinnor är en heterogen grupp där förutsättningar, behov och utsatthet varierar stort.
  • Bland de intervjuade kvinnorna förelåg ett stort behov av att få berätta om våldet och sin utsatthet. Yrkesverksamma bör vara uppmärksamma på att berättandet har en läkande kraft som kan bidra till bearbetnings- och återhämtningsprocesser.
  • Kvinnornas tillgång till långvariga och tillitsfulla relationer gynnade och stärkte deras uppbrottsprocess.
  • Insatser med avsaknad av dialog förstärkte utsattheten.
  • Hedersvåld drabbar hela familjer och släkter. HRV har en söndrande inverkan på relationer mellan vuxna och barn vilket bidrar till sorg, smärta och avståndstagande.
  • Ett lokalsamhälle som arbetar aktivt mot hedersförtryck är angeläget eftersom stöd och hjälp från socialtjänstens sida, undermineras av att HRV förekommer på allmänna platser och i kommunala verksamheter.

    [1] En socialarbetare beskriver i ett yrkesminne från 1970-talet hur fäder och bröder i flyktingfamiljer utövar våld mot familjens flickor genom att slå eller låsa in dem när flickorna sade nej till äktenskap (Johansson, 1993, s. 126).

    [2] Sju av de tio kvinnorna lever med skyddad identitet.

    [3] Involverade socialtjänster uppger att det är ytterst ovanligt att hedersvåldsutsatta hjälpsökande pojkar eller män söker hjälp, eller aktualiseras via orosanmälan.

    Referenser

    Alizadeh, V., Thörnkvist, L., & Hylander, I. (2011). Counselling teenage girls on problems related to the `protection of family honour´from the perspective of school nurses and counsellors. Health and Social Care in the Community, 19(5), 476-484

    Baianstovu, R. (2012). Mångfald som demokratins utmaning: En studie av hur socialtjänsten som välfärdsbyråkrati och moralisk samhällsinstitution förstår och hanterar kulturell mångfald. Doktorsavhandling. Örebro Universitet, Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt arbete

    Bates, L. (2018). Females perpetrating honour-based abuse: controllers, collaborators or coerced? Journal of aggression, conflict and peace research, 10 (4), 293-303

    Bell, K.M., & Naugle, A.E. (2008). Intimate partner violence theoretical considerations: Moving to a contextual framework. Clinical Psychology Review, 28, 1096-1107

    Bhanbhro, S., de Chavez, A., & Lusambili, A. (2016). Honour based violence as a global public health problem: a critical review of literature. International Journal of Human Rights in Healthcare, 9, (3).

    Björktomta, S-B. (2007). Personalens möten med utsatta flickor: arbete mot hedersrelaterat våld. Forskningsavdelningens arbetsrapportserie 48. Stockholm. Ersta Sköndal högskola

    Björktomta, S.B. (2019). Honor-Based Violence in Sweden – Norms of Honor and Chastity. Journal of Family Violence, 34, (5), 449-460

    Carbin, M. 2014. The requirement to speak: Victims stories in Swedish policies against honour-related violence. Women´s Studies International Forum, 46, 107-114

    Carter, Källström, Å., & Sjögren, J. (2016). Children Exposed to Intimate Partner Violence Describe Their Experiences: A Typology-Based Qualitative Analysis. Child and Adolescent Social Work Journal, 33, 473-486

    Cohen, D., & Nisbett, R.E. (1994). Self-protection and the culture of honor: Explaining Southern violence. Personality and Social Psychology Bulletin, 20, 551-567.

    de los Reyes, P. (2003). Patriarkala enklaver eller ingenmansland? Våld hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige.Norrköping. Integrationsverkets skriftserie IV

    Dietrich, D.M., & Schuett, J.M. (2013). Culture of Honor and Attitudes Toward Intimate Partner Violence in Latinos. SAGE Open, 3(2)

    Eldén, Å. (2003). Heder på liv och död. Våldsamma berättelser om rykten, oskuld och heder. Avhandling. Avdelningen socialt arbete. Uppsala Universitet

    Gangoli, G., Gill, A., Mulvihill., N., & Hester, M. (2018). Perception and barriers: reporting female genital mutilation. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 10, 251-260

    Gill, A. (2008). `Crimes of Honour´ and violence against Women in the UK. International Journal of Comparative and Applied Criminal Justice, 32:2  

     Gill, A.K., Begikhani, N., & Hague, G. (2012) Honour-based violence in Kurdish communities. Women´s Studies International Forum, 35, 75-85.

    Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24,   105-112

    Graneheim, U.H., Lindgren, B-M., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, 29–34

    Heimer, M. Näsman, E., & Palme, J. (2018). Vulnerable children’s rights to participation, protection, and provision: The process of defining the problem in Swedish child and family welfare. Child & Family Social Work, 23, 316–323

    Honneth, A. (2007). Disrespect. The normative Foundation of Critical Theory. Cambridge. Polity Press

    Idriss, M.M. (2017). Not domestic violence or cultural tradition: is honour-based violence distinct from domestic violence? Journal of Social Welfare and Family Law, (39)1, 3-21

    Jemteborn, A. (2005). ”Å stå på sig, på egna ben” – En fallstudie om en flicka i en hederskultur och hennes motstånd mot att inordna sig efter släktens krav. Rapport i socialt arbete nr. 116-2005. Stockholms Universitet

    Jernbro, C., & Landberg, Å. (2018). Det är mitt liv – om sambandet mellan barnmisshandel och att inte få välja sin framtida partner. Stiftelsen Allmänna Barnhuset/Länsstyrelsen Östergötland

    Johansson, A. (1993). Varje människa är värd att lyssna på. Socialsekreterare berättar. Arbetsplats Sverige. Tjänstemannarörelsens Arkiv och Museum (TAM). Stockholm. Realtryck AB 

    Kağıtçıbaşı, C. (2017). Family, Self, and Human Development Across Cultures. Theory and Applications. Classic Edition published by Routledge, New York, NY 10017.

    Kralik D, Visentin K, van Loon A. (2005). Transition: a literature review. Integrative Literature Reviews and Meta-Analyses. Journal of Advanced Nursing, 55, 320-329

    Lidman, S & Hong, T. (2018). “Collective violence” and honour in Finland: a survey for professionals. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 10 (4), 261-271

    Makram, O. (2019). Det är moralen – inte klanen. Nättidskriften Kvartal

    / riksorganisationen GAPF, 2019, https://kvartal.se/artiklar/det-ar-moralen-inte-klanen/ (hämtad 8 april 2021)

    Meleis A.I., Sawyer LM., Im E.O., & Hilfinger Messias D.A., (2000). Schumacher K. Experiencing Transitions: An Emerging Middle-Range Theory. Advanced Nursing Sciences, 23, 12-28

    Migrationsverket (2016). Är du gift? Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige. Beteckning; 1.3.4-2016-22097

    Olsson, H., & Bergman, A. (2021a). From silence to recognition: Swedish social services and the handling of honor-based violence. European Journal of Social Work, 6(3), 241–256

    Olsson, H. (2021b). Tillbakablickar – regeringens utbildningskrav på högre lärosäten gällande mäns våld mot kvinnor. Karlsson Tuula (red.), Vad har högre utbildning med hedersrelaterat våld och förtryck att göra? Karlstad Universitet / GAPF.

    Patton, M.Q. (2015). Qualitative Research & Evaluation Methods. Integrating Theory and Practice (4th edition). Newbury Park: SAGE Publication Ltd. London

    Shanthakumari, R.S., Chandra, P.S., Riazantseva, E., & Stewart, D.E. (2014). ‘Difficulties come to humans and not trees and they need to be faced’: A study on resilience among Indian women experiencing intimate partner violence. International Journal of Social Psychiatry,  60(7), 703–710

    Schlytter, A., & Linell, H. (2010). Girls with honour-related problems in a comparative perspective. International Journal of Social Welfare, 19(2), 152-161

    SBU (2019a). Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. SBU:s upplysningstjänst nr. 201902, dr nr. SBU 2018/545. Länk: https://www.sbu.se/contentassets/3eca50e7ce5b41b0a90a3f1aed3844a5/insatser_hedersrelaterat_vald_fortryck.pdf

    SBU (2019b). När ingen längre är fullt frisk. #1–2/2019. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. SBU Vetenskap & Praxis 3. Länk: https://www.sbu.se/sv/publikationer/nya-vetenskap-och-praxis/nar-ingen-langre-ar-fullt-frisk/

    Sedem, M., & Ferrer-Wreder, L. (2014). Fear of the Loss of Honor: Implications of Honor-Based Violence for the Development of Youth and Their Families. Child Youth Care Forum,  44:225–237

    Socialstyrelsen (2016). Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete. Art nr. 2016-6-59

    Socialstyrelsen (2018). Dödsfallsutredningar 2016-2017. Art nr. 2018-1-37

    Socialstyrelsen (2019). Ett liv utan våld och förtryck. Slutredovisning av uppdraget att genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. Art nr. 2019-3-17

    SOU (2020:57). Ett särskilt hedersbrott. Betänkande av hedersbrottsutredningen. Statens Offentliga Utredningar. Stockholm

    UNFPA (2000). The State of world population 2000. Lives Together, Worlds Apart. United Nation Population Fund. Executive Director: Nafis Sadik. New York

    Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Omarbetad version. Stockholm

    Wikan, U. (2005). En fråga om heder. Stockholm. Ordfront Förlag

Läs mer

Kriminalitet
14 okt 2020

Så får kriminella hjälp till ett nytt liv

Sprängladdningar i bostadsområden och dödsskjutningar på öppen gata...

#nyexadsocionom
28 jun 2022

Emma om första året som socionom: ”Har verkligen hittat min plats”

Ett helt år har nu passerat sedan Emma Peldán tog klivet ut i arbet...

Krönika
27 jun 2022

Ett tack och farväl till alla läsare

Pia Litzell Berg ser tillbaka på sina elva år som redaktör för Psyk...

Läs även

Vetenskapliga artiklar
25 mar 2022

Socialt arbete inom hälso- och sjukvård – ett kunskapsfält i förändring

Hela fem vetenskapliga artiklar ingår i det sista Forskningssupplem...

Vetenskapliga artiklar
25 mar 2022

En analys av avhandlingar skrivna av socionomer under åren 2008–2019

Socialt arbete i hälso- och sjukvård i Sverige – en analys av avhan...

Vetenskapliga artiklar
24 mar 2022

Vetenskaplig essä om sociala ramverk för hälso- och sjukvårdskuratorernas arbete

I denna vetenskapliga essä diskuteras hur sociala bestämningsfaktor...

Vetenskapliga artiklar
9 mar 2022

Forskning om hälso- och sjukvårdskuratorer inom EU

Denna litteraturstudie visar vilken kunskap europeisk forskning om ...

Vetenskapliga artiklar
9 mar 2022

Råd och dåd: Det tidiga kuratorsarbetet i svensk sinnessjukvård

Det tidiga kuratorsarbetet inom sinnessjukvården präglades av ett o...

Vetenskapliga artiklar
9 mar 2022

Sjukhuskuratorers erfarenheter av specialistkuratorer för asylsökande och papperslösa patienter

Sjukhuskuratorer har goda erfarenheter av ett specialistteam med as...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.