Boktips: Raseri, internet och jakten på svar

Kära kräk (Norstedts)

Av: Virginie Despentes

Om man har en fallenhet för att bli lite indignerad när prosan är grövre så är Virginie Despentes böcker kanske något av en riskfaktor. Själv kommer jag aldrig glömma när en klasskamrat, som del av en skolredovisning, visade en scen ur Baise-Moi – filmatiseringen av Despentes ultravåldsamma debutroman. Läraren stängde av direkt. Han blev… indignerad.

Kära kräk efterlämnar kanske inte samma känsla av stumhet och chock som Baise-Moi, men stilen är ändå omisskännlig. Det är punkigt, provocerande, kompromisslöst och rått.

Boken kretsar kring ett ofrivilligt möte mellan två personer. Den ene är Oscar, en numera nykter författare som får tiden att passera genom att skriva arga inlägg på sociala medier. Den andra är Rebecca, en skådespelare som plötsligt blir förolämpad av Oscar i ett av hans inlägg – och som sedan konfronterar honom. Det blir startskottet för ett samtal om ilska, utsatthet, vänskap och förlåtelse.

Beroendeproblematik är ämnet som liksom ligger över allting, och inte ”bara” i form av alkohol och droger. Det handlar också om beroende i termer av tillstånd och plats, inte minst raseri och internet. Det är en högst aktuell roman som skärskådar tiden vi lever i och vad den i sin avart gör med oss.

Ett utstakat öde? (Natur & Kultur)

Av: Markus Heilig

Varför blir livet som det blir? Det är en fråga som människor riktat både inåt och utåt i generationer. Vilka stigar ledde mig till min nuvarande punkt, vilket vägskäl var avgörande? Spelade det ens någon roll? I sin bok Ett utstakat öde? utgår psykiatern och forskaren Markus Heilig från sina egna erfarenheter, patientberättelser och den senaste forskningen i jakten på svar.

En slutsats är att svaren sällan låter sig begränsas till ett ”där” eller ”då”. I stället är det erfarenheter, arv, tillfälligheter och våra egna förklaringsmodeller – våra berättelser om oss själva – som formar våra liv.

Ett utstakat öde? är särskilt intressant eftersom den på flera sätt har så personliga utgångspunkter. Förutom erfarenheterna från det egna yrkeslivet låter Markus Heilig sin fars överlevnadsberättelse från koncentrationslägret ligga till grund för sina analyser och slutsatser. Vad var det som gjorde att pappan överlevde? Föddes han med en starkare tro på att extrema prövningar går att övervinna? Eller hade han bara tur?

För att citera författaren: Det här handlar inte om filosofiska samtal på ett kafé. Det här är sena kvällar och nätter på akutmottagningen där liv står på spel. Lidandet, men också hoppet, är centralt, där människor försöker skapa sammanhang av de svårigheter som de mött.