Verktyget: Så hjälpte vi kriminella bort från gatan

– Arbetet med SIG permanentades följande år, men med åren märkte vi att ungdomarna vi mötte ute på stan hade en mycket tyngre kriminalitet. Allt fler började höra av sig till oss och ville ha hjälp, säger Sanna Ångbäck, biträdande enhetschef, Borlänge kommun.

Inom sociala insatsstyrkan hanterar polis och socialtjänsten ungdomar som begått strategiska brott och som är motiverade att lämna ett liv i, eller på väg in i, kriminalitet.

Hot och våld mot tjänsteman, rån, grov stöld eller tillgrepp av fortskaffningsmedel är exempel på strategiska brott. Begreppet används av Brottsförebyggande rådet (Brå) när en ungdom lagförs för ett brott första gången. Har ungdomen begått ett strategiskt brott, är det en stark indikation på att denne kommer fortsätta på en högaktiv kriminell bana.

Utifrån SIG-strukturen och det samarbete som fanns mellan Borlänge kommun och polisen tecknades ett avtal och 2015 startades en avhopparverksamhet som vände sig till individer i tyngre organiserad kriminalitet.

Men kommunen märkte snart att avhopparverksamheten kändes snäv. Många av dem som hörde av sig till socialtjänsten bedömdes inte som aktuella för verksamheten. De uppfyllde helt enkelt inte de krav som Polismyndigheten ställde om exempelvis ålder, kriminalitetsbakgrund eller brottslighet.

– Den stora klientgruppen som vi mötte och som vi behövde hjälpa var inte avhoppare, utifrån polisens bedömning. Vi behövde titta utifrån ett helhetsperspektiv och hitta dessa personer utifrån andra ingångar, så som exempelvis hjälp med beroendevård, och sedan erbjuda stöd med kriminaliteten, säger Sanna Ångbäck.

För att kunna nå ut till fler individer på väg in i den kriminella banan beslutade kommunen att starta ett helt nytt team där man skulle jobba med just detta. Bland annat skapades något som kommunen kallar för lotsar. De har enligt Sanna Ångbäck en blandning av motiverande, stödjande och samordnande roll. Målet är att stödja individen i processen ur kriminaliteten och vidare i livet, tillsammans med teamets övriga socialsekreterare. Dessutom beslutade man att möta målgruppen på ett annat sätt än tidigare och fokus riktades om till även försöka nå yrkeskriminella, sambos, flick- och pojkvänner, och barn till avhoppare/kriminella och personer som väljer att lämna den våldsbejakande extremistiska miljön. Genom ett sådant arbetssätt har man kunnat möta borlängebon utifrån ett helhetsperspektiv som även inkluderar familjen.

– Färre handläggare i individärenden innebär också en möjlighet att arbeta med hela problematiken där kärnan är kriminalitet. Och det viktigaste är samma organisatoriska tillhörighet, samma nämnd och samma chef, säger Sanna Ångbäck.

En utmaning för kommunen har varit att man på politisk- och verksamhetsnivå hade fattat beslut om att Socialtjänsten skulle arbeta med avhoppare utifrån polisens kriterier.

– Vi hade alltså personer som ville hoppa av men som inte levde upp till polisens kriterier, och därmed inte fick gå med i avhopparverksamheten. Därför beslutade Borlänge kommun att hjälpa de här människorna trots att polisen sa nej, säger Sanna Ångbäck och fortsätter:

– Men vi behövde ju polisen, och trots att dessa individer inte kunde kallas för avhoppare så fick vi stöd av polisen utan ”polisbeslut”, med exempelvis skjuts till stödinsatser, säger Sanna Ångbäck.

För att lyckas med arbetet insåg kommunen att de behövde förändra och se över det brottsförebyggande arbetet i kommunen. Det behövdes ett sektorövergripande, nätverksbaserat arbete med ledning, styrning och med mandat och vilja att arbeta med att åtgärda problemet och att skapa en gemensam lägesbild.

Ett av verktygen som visade sig vara framgångsrikt för Borlänge kommun var att arbeta förebyggande genom satsningen Effektiv samordning för trygghet (EST), framtagen tillsammans med Brå, 2016. EST är ett systematiskt arbetssätt som bygger på kunskapsbaserad brottsprevention. Målet är att minska och förebygga brott och otrygghet genom tidiga insatser när problem uppstår eller är på väg att kunna inträffa. Det systematiska arbetet innebär att man har fasta rutiner avseende deltagare, dagordningar, formulär, checklistor, mötestider och dokumentation.

– Vi jobbar med att få ta del av den lägesbild och information om hur samhället ser ut just nu genom fakta. Vi samarbetar med psykiatrin, religiösa samfund och andra aktörer och pratar mycket om att arbeta kontaktskapande, relationsbyggande och med hela bilden omkring individen.

Sanna Ångbäck beskriver det också som viktigt jobba arbetsuppsökande, finnas ute på festivaler, skolavslutningar och sammankomster, i skolan, möta oroliga föräldrar och bygga allianser, berättar hon. Och när en individ hör av sig ska lotsen möta upp individen, för att erbjuda stöd och vägledning.

– Vilka insatser som behövs är väldigt individuellt. Det kan vara allt från beroendebehandling och öppenvård i olika former till samtalsstöd om att bryta ett kriminellt tankemönster eller hjälp med boende, skyddsboende, säger Sanna Ångbäck.

Arbetet i Borlänge kommun är inte på något sätt klart utan fortskrider och utvecklas alltjämt som klienter hör av sig.

– Men vi har klart sett en ökning i antal personer som hör av sig för att få hjälp sedan vi började arbeta på det här sättet.

VERKTYG

Relationer – Det viktigaste verktyget är att skapa relationer med klienterna. Dock är det viktigt att ha koll på sitt professionella medberoende och en vilja att arbeta aktivt med den.

Helheten– Viktigt att se människan utifrån ett helhetsperspektiv som även kan inkludera familjen/nätverket.

Se personen – Våga möta och se människan bakom brottet.

Sno och glo – Jobba transparent med ärlighet och tydlighet och våga ta hjälp av andra kommuner och samhällsaktörer.

NYCKELORD

Samverkan (ensam är inte stark)

Relationsskapande (med övriga samhällsaktörer och klienter/individer)