Så fick de jobb i nya landet: ”Jag skrev mitt förnamn Ola”

– Vad jag än sökte blev svaret att jag saknade erfarenhet och behövde en grundläggande utbildning. Jag tog svenskt körkort och kockutbildning, allt för att komma vidare. Men det var hela tiden hinder. Att jag arbetat för min pappa på bageri i Irak betydde ingenting, säger Ola Zaki Aziz.

Olika praktikplatser avlöste varandra. När arbetsgivare skulle ta ställning till anställning och vara tvungna att betala lön blev svaret nej. Samtidigt erbjöds hon svartanställning på arabiska restauranger men valde att avstå. Att arbeta illegalt var inget alternativ. Ola Zaki Aziz upplever att hon liksom andra invandrare, oavsett om de är födda i Sverige eller inte, väljs bort av arbetsgivare.

– Det beror inte bara på brist på erfarenhet att svenska arbetsgivare inte anställer. Det handlar också om att jag är invandrare som bor på Rosengård. Jag känner jättemånga med utländska namn som är födda här och är utbildade här men som sitter hemma i alla fall, säger Ola Zaki Aziz och fortsätter:

– Jag vet ungdomar som inte skriver sina riktiga namn i ansökningar. För när de skriver Mohammed eller Ali så tittar arbetsgivare inte på ansökningarna. Jag har gjort samma sak, jag skrev bara mitt förnamn Ola. Man känner sig inte välkommen, dörren är stängd trots att man kämpar.

Men när Ola Zaki Aziz kom i kontakt med Yalla Trappan, ett arbetsintegrerande och socialt företag som startade på Rosengård, lossnade det. Under en praktik 2014 fick hon löfte om arbete.

– Men den gången blev jag gravid för tredje gången. När jag sedan träffade Christina från Yalla Trappan igen förra året så visade det sig att det fanns en möjlighet.

Möjligheten bestod i att på egen hand ansvara för ett helt nyöppnat kafé i Västra Hamnen. Kontraktet är på ett år med möjlighet till förlängning ytterligare ett år om verksamheten går bra.

– Jag älskar det, det är en stor chans för mig eftersom det kommer många svenska kunder som jag pratar med. Jag blir bättre och bättre på svenska. Det betyder jättemycket för mig att tjäna min egen lön.

Till den unga kvinnan som idag kommer till Sverige från Irak vill Ola Zaki Aziz ge ett råd:

– Du som kommer hit, tänk bara på dig själv först. Studera vad som helst och ta reda på vad som behövs här. Vill du gifta dig och skaffa barn så gör det senare. Först måste du känna att du kan klara dig själv.

Vägen in på den svenska arbetsmarknaden var rakare för Saeideh Marei. För tre år sedan kom hon som  37-åring till Sverige från hemlandet Iran tillsammans med sin make och två söner.

– Målet var att kunna ge våra barn en bättre framtid.

Saeideh Marei, som arbetade som sjuksköterska i hemlandet, anmälde sig redan i Iran till en kurs i Lund för utländsk vårdpersonal. Siktet var att så snabbt som möjligt kunna arbeta i Sverige.

– I Sverige märkte jag att alla svenskar vill arbeta, det spelar ingen roll om man är man eller kvinna. Det finns mer jämställdhet här. I Iran arbetar kvinnor men jämfört med Sverige är det färre.

– Men själv arbetade jag i Iran från det att jag avslutade min utbildning. Jag hade arbetat i tolv år innan jag kom till Sverige så när jag kom hit så längtade jag efter att arbeta. Jag kunde inte sitta hemma. Så jag försökte snabbt lära mig språket för att få komma in på arbetsmarknaden. Det var mitt mål och motivation.

Det dröjde ett och ett halvt år av studier och förbättrade språkkunskaper innan Saeideh Marei fick sitt första arbete. Detta tack vare Arbetsförmedlingens projekt Jämställd Etablering där hon matchades med en potentiell arbetsgivare.

– Efter att Arbetsförmedlingen intervjuat mig kontaktades jag av min nuvarande arbetsgivare som erbjöd mig en korttidspraktik. Efter den anställdes jag som undersköterska, säger Saeideh Marei och fortsätter:

– Jag blev jätteglad eftersom jag inte själv visste hur jag skulle komma in på arbetsmarknaden. Det var svårt för mig men Arbetsförmedlingen gjorde vägen lätt. De gav mig ytterligare självförtroende och fungerade som en bro till arbetsgivaren.

I skrivande stund kompletterar hon sin utbildning vid sidan av arbetet. Målet är att bli legitimerad sjuksköterska även i Sverige. Ett par av de praktiska momenten har skjutits upp några månader på grund av pandemin. Saeideh Marei menar att det är enklare för den med arbetslivserfarenhet från sitt hemland att få jobb.

– De som inte arbetade i sina hemländer har inte alltid samma längtan och motivation att lära sig språket och komma in på arbetsmarknaden. De är kanske vana vid att få stöd av sina män. Det kan vara ännu svårare för kvinnor eftersom de ansvarar för barn och hemarbete, säger Saeideh Marei.

– Man måste kämpa och utveckla sig. Det finns självklart svårigheter i början men man ska inte ge upp. Man bör tänka på att försörja sig och anpassa sig till det nya samhället som man bor i.