Vad händer när terapispråket blir vardagsspråk?

”Jag är så deprimerad för att jag missade bussen.”

”Jag blev traumatiserad av den där uppförsbacken.”

”Mitt ex är narcissist.”

Psykologins språk har spridit sig från terapirummet och ut i människors vardagsspråk. Christian Rück, psykiater och professor i psykiatri vid Karolinska institutet, har skrivit boken Generation Trauma (Albert Bonniers Förlag, 2026), som handlar om hur traumabegreppet vidgats och blivit ett allmänt ord för lidande.

– Terapispråk innebär att man kallar triviala saker för trauma eller säger att man har ångest inför att gå tillbaka till jobbet efter semestern. Då tror jag inte att människor verkligen menar att de har drabbats av en sjukvårdskrävande ångestsjukdom utan att de använder begreppen väldigt brett, säger han.

I en vetenskapsartikel från 2025 definierar forskarna Alina Iacob och Ana Sabina Uban terapispråk som ”en oprecis och ytlig integrering av psykoterapeutisk terminologi i vardaglig kommunikation.” Den australiensiske psykologiprofessorn Nick Haslam ser samma trend och myntade 2016 uttrycket ”concept creep”. Det beskriver hur skaderelaterade begrepp som mobbning, psykisk sjukdom och trauma under det senaste halva seklet har breddats till att inkludera fler saker, både inom akademin och generellt i samhället.

Det är något som Gunny Christensen Åkesson, auktoriserad socionom och legitimerad hälso- och sjukvårdskurator, känner igen. Med erfarenhet från flera vårdcentraler i Malmö ser hon hur terapispråket leder till att människor diagnosticerar sig själva. Många söker för ångest eller depression, men när hon ställer frågor kring hur ångesten eller nedstämdheten tar sig uttryck blir det tydligt att det inte handlar om något psykiatriskt tillstånd.

– De kan ha funderingar och oro över sådant som vi borde fundera på och oroa oss över, som hur man ska betala räkningarna nästa månad, men tolkar det som att de är sjuka, säger hon.

Christian Rück ser en förändrad syn på mänskligt lidande i samhället som en viktig drivkraft bakom terapispråket. Alltmer mänskligt lidande förklaras i dag med diagnoser och begrepp som trauma och psykisk ohälsa. Terapispråket är också en följd av att människor har fått en större psykologisk vokabulär. De känner till uttryck som OCD och att ”sätta gränser” och använder begreppen för att förklara sina problem.

– Om vi använder de här sjukvårdsaktiga begreppen för att identifiera ADHD, PTSD och andra diagnoser så är det hjälpsamt. Det är bra att människor kan mer om det här, så att de förstår att de har OCD istället för att tro att de är konstiga och inte vågar gå ut.

Men om man börjar kalla många saker för exempelvis trauma förlorar ordet sin innebörd, fortsätter han.

– När ord börjar betyda allting blir resultatet till slut att de inte betyder någonting. De som behöver orden mest, de som är svårt sjuka, kan bli undanträngda. Om alla kallar sina erfarenheter för trauma, hur ska den som är svårt drabbad höras?

Språket påverkar också hur vi tolkar verkligheten, enligt honom. När språket kläs i medicinska begrepp kan vi uppleva världen som farligare. Om fler saker tolkas som trauma, depression och ångest tenderar människor också att tolka sina reaktioner som symtom snarare än vanliga stressreaktioner som går över. När vanliga livserfarenheter beskrivs i psykiatriska termer påverkar det också vår uppfattning om vad som borde åtgärdas och vad man kan låta vara.

– Om du säger att ”det här är jobbigt” leder det till en typ av tankar och lösningar. Om du i stället säger att du har ångest låter det mer onormalt och oacceptabelt, och som något du borde söka professionellt stöd för.

Han ser också en risk att terapispråket individualiserar strukturella problem och lägger fokus på individen, som anses behöva behandling.

– Men det kan vara så att personen exempelvis lever i en del av samhället där det råder hopplöshet och dåliga framtidsutsikter. Då är det inte underligt att man upplever att saker är besvärliga, säger Christian Rück.

Även Gunny Christensen Åkesson upplever att vanligt mänskligt lidande allt oftare ses som sjukdom.

– Det är problematiskt eftersom lidande är en del av livet och stärker oss. Vi kommer att förlora föräldrar, drabbas av diverse sjukdomar och ha perioder då ekonomin är i kris.

Hon vill lägga mycket skuld på begreppet psykisk ohälsa. Intentionen bakom begreppet har varit god, menar hon, att minska stigmat kring psykisk sjukdom. Men gränserna har suddats ut så att svårt psykiskt sjuka personer kletas ihop med tonåringar som tycker att det är jobbigt att göra läxan och kallar det för ångest.

Samtidigt finns det vissa fördelar med terapispråket, anser hon.

– Det är bra för människor att ha koll på begrepp som gaslighting så att de kan identifiera när de utsätts för det.

Det stora bekymret, enligt Gunny Christensen Åkesson, är att synsättet att lidande är sjukligt fråntar människor möjligheten att bli utmanade och utvecklas. Det kan handla om att ha en konflikt med en nära vän och lyckas reda ut problemet eller att gå igenom en skilsmässa och ta sig igenom den med hjälp av vänner och självomsorg.

– Lidandet är i allra högsta grad verkligt. Du är inte trasig för att du ligger på golvet och gråter för att ni precis har bestämt er för att skiljas. Det är en adekvat reaktion och att stå ut är en stor del i sorgearbete. Det är okej att ligga på golvet och gråta i flera dagar.