Överfulla anstalter – ger det en kriminalvård utan vård?

För att snabbt få fram fler platser tillsatte Martin Holmgren i höstas en krisledningsstab som skapade fler beredskapsplatser, främst genom dubbelbeläggning (två sängplatser) i klienternas bostadsrum. Men insaterna har inte varit tillräckliga, bekräftar Joakim Righammar, enhetschef för planeringsenheten vid anstalt- och häktesavdelningen

– Det är en in, en ut, säger han.

Trängseln och överbeläggningen påverkar Kriminalvårdens förutsättningar att utföra sitt behandlande uppdrag på flera sätt. Fler intagna innebär att fler personer behöver tillgång till behandling. Att fler delar på befintliga ytor äventyrar även säkerheten för både personal och intagna.

Dessutom har allt fler av de intagna kopplingar till grovt organiserad brottslighet, vilket gör miljön hårdare för såväl klienter som personalen som ska bedriva det rehabiliterande och återfallsförebyggande arbetet.

– För att upprätthålla ordning och säkerhet måste vi hålla isär olika grupperingar och individer. Det är ett omfattande pussel att säkerställa att rivaliserande gäng inte möts i sysselsättningen och det innebär förstås att vi inte alltid kan garantera att en intagen som exempelvis är i behov av arbetsträning får den möjligheten, säger Vilhelm Grevik, chef för utvecklingsenheten på anstalt- och häktesavdelningen vid Kriminalvårdens huvudkontor.

Han berättar att det varit fullt fokus på att upprätthålla sysselsättningsgraden när beläggningen har ökat så snabbt som den gjort senaste åren, och att det på många anstalter är ett väldigt ansträngt läge. Särskilt påtagligt är detta på enheter med många överbeläggningsplatser.

– Där utmanas vår förmåga att upprätthålla ett kvalitativt verksamhetsinnehåll, säger Vilhelm Grevik.

Så vilken typ av behandlingsprogram kan Kriminalvården erbjuda när situationen ser ut som den gör?

Enligt Kriminalvården är antalet klienter som i dag ingår i behandlingsprogram på anstalt och i frivård i stort sett detsamma som under de senaste åren. Däremot har behandlingsformen för de intagna påverkats, enligt Jon Söderberg, -programledare och forskare inom Kriminalvården, utbildad socionom och legitimerad -psykoterapeut.

– Det kan leda till att klienterna kommer i gång med behandlingsprogrammen i ett senare skede. Intagna med längre verkställighetstider kan även sitta en längre tid innan de utreds, säger han.

Behandlingsstarten kan också påverkas av långa häktningstider, eftersom behandlingen kan komma i gång först efter att dom fallit.

– Men det är också så att vi i dag inte når alla klienter. Det är fler intagna i förhållande till personal som kan genomföra programmen, säger Jon Söderberg.

Samtidigt säger lagsstiftningen att alla intagna ska få behandling. Det här är alltså inte praktiskt möjligt till följd av den brist på kompetens som vuxit fram i takt med att klienterna blivit allt fler. Att anställa programledare som motsvarar det ökande antalet klienter, är därför en av de stora utmaningarna som myndigheten arbetar med.

Förra våren stramade regeringen även åt reglerna för villkorlig frigivning. Det innebär att Kriminalvården nu har rätt att skjuta upp villkorlig frigivning för den som inte deltar i behandlingsprogram, vilket i sin tur kan leda till att den intagna får sitta längre i fängelse.

Från Kriminalvårdens sida är man medveten om att det finns svårigheter. Mia Smith, chef för programutbildningen inom Kriminalvården, menar att myndigheten behövt koncentrera sig på återfallsförbyggande behandlingsprogram och förvissa sig om att den träffar alla klienter oavsett anstalt. Det har lett till att viss missbruksbehandling i vissa fall fått stå tillbaka. Förra året meddelade myndigheten till exempel att man skulle avveckla 12-stegsprogrammet, som erbjudits på fyra anstalter. Behandlingen tar upp till ett år och ansågs tidskrävande, vilket gjorde att andra insatser inte hanns med. Beslutet mötte skarp kritik i media med kommentarer om att ”fler kommer dö av sitt missbruk”.

Mia Smith menar att kritiken gav en missvisande bild.

– Det svåra är när klienter med missbruksproblematik ska tillbaka ut i samhället. Då blir behovet av missbruksbehandling akut och då kan vi erbjuda utslussningsmöjligheter till ett stort antal behandlingshem med 12-stegsinriktning, säger hon.

För att fler klienter, trots det ansträngda läget, ska få möjlighet att genomgå behandlingsprogram under sin tid i anstalt satsar nu myndigheten på ett mer tillgängligt och enhetligt utbud av behandlingsprogram. Ett av dessa är det KBT-baserade programmet Krimfokus som aktiveras i ett tidigt skede av verkställighetstiden och som fångar upp en stor del av klienterna, eftersom det fokuserar på allmänkriminalitet och missbruksproblem.

Programmet kan genomföras oavsett -anstalt till skillnad från det tidigare 12-stegsprogrammet och kan även erbjudas till klienter som suttit häktade under en längre tid, och kanske därför har en kortare del kvar av sitt straff. Det är även möjligt att komplettera Krimfokus med andra insatser för dem som har behov.

Krimfokus sjösattes under förra året på fem anstalter och kommer under våren -implementeras på ytterligare fem.

Straffrabatten för unga som slopades i januari i år innebär att betydligt fler personer väntas verkställa längre strafftider. Unga som döms till fängelse har många gånger stora behov av insatser och majoriteten saknar fullständiga grundskole- och/eller gymnasiebetyg. Därför satsar nu myndigheten även på att bygga ut Kriminalvårdens egen skola för att kunna erbjuda fler studieplatser.

– Behoven av studier är jättestora och idag har vi inte tillräcklig kapacitet i termer av lokaler och pedagogisk kompetens för att möta dessa. Expansion är nödvändig men det kommer ta tid att bygga i kapp och -säkerställa att vi har ändamålsenliga lokaler, säger -Vilhelm Grevik.

Under tiden som detta sker kan det innebära att en klient som egentligen är i behov av skolgång i stället blir schemalagd för att utföra andra sysslor som exempelvis enklare arbetsträning, i väntan på att få tillgång till skola och behandlingsprogram.

För att klara uppdraget måste Kriminalvården anställa upp emot 5 000 personer inom de närmaste åren, allt från vårdare till frivårdsinspektörer.

– Därför måste vi också, i och med den hårda konkurrensen på arbetsmarknaden, visa att vi är en attraktiv arbetsplats, säger Vilhelm Grevik.

FAKTA/BEHANDLINGAR INOM KRIMINALVÅRDEN

• Totalt erbjuder Kriminalvården 15 program som kan genomföras både på anstalter och i frivård. Behandlingsprogrammen är vetenskapligt granskade och kvalitetssäkrade.

• Programmen är framförallt baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT), en terapiform som genom forskning visat sig vara mest effektiv för klienter i Kriminalvården. Stort fokus läggs på kriminella tankemönster, problemlösning och färdighetsträning.

• Krimfokus är relativt nytt och förväntas bli det vanligaste då det adresserar allmänkriminalitet och missbruks-problematik.

• Mer riktade behandlingsformer för personer dömda för exempelvis sexualbrott, är exempelvis Seif (Sexualbrottsprogram med individuellt fokus). För personer dömda för relationsvåld kan de individuella programmen Preventing Domestic Violence (Predov) eller -relationsvåldsprogrammet (RVP) -erbjudas. Även grupprogram erbjuds.

ÖVERBELÄGGNINGEN I SIFFOR

• I mars 2022 hade samtliga häkten på totalt 2 627 platser en beläggning på 94 procent, inräknat 2 01 beredskapsplatser, enligt siffror från Kriminalvården.

På landets anstalter, där det finns totalt 5 216 platser, var beläggningen 98 procent (det vill säga helt fullt). 600 av de platserna var beredskapsplatser som Kriminalvården på sikt vill få bort eftersom man inte vill ha ett normalläge med två klienter i samma rum.