Läsarfrågan: Är Squid Game farlig för barnen?
Hur påverkas barn av den här typen av serier och vad är viktigt att ta med in i mötet på socialtjänsten?
Psykologen Camilla von Below svarar på en fråga rörande den extremt blodiga serien Squid games.
Squid Game S1
FRÅGA: Hur ska vi socionomer bemöta föräldrar och barn i den nya hajpen kring serien Squid Game? Barn i låga åldrar ser det här. Serien är extremt blodig, det är barnlekar som utförs men med dödlig utgång. Hur påverkas barnet av den här typen av serier och vad är viktigt att ta med oss in i mötet på socialtjänsten?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Maria L, socionom
SVAR: Squid game är en populär Netflix-serie. Handlingen är att skuldsatta personer tävlar om pengar genom att delta i barnlekar med dödlig utgång för förloraren. Trots våld har den blivit populär bland barn och unga, eftersom kända lekar som ”frys-leken” är med.
Våldsinslag i film har alltid lett till diskussion och forskning om vad som är lämpligt för barn och vilka effekter det får – blir barn våldsamma och avtrubbade? Svaret blir oftast att barn överlag inte blir mer våldsamma av att se våld.
Men ska man låta barnen se serien? Det går inte att ge ett generellt svar. Olika barn blir olika rädda. Barnen kan inte förutse hur de ska reagera. Därför behöver vuxna vara med och se hur de reagerar. Man behöver prata med sitt barn om att ”alla ser den” och att det är ok att inte vilja se. Man kan behöva prata ihop sig med skola och andra föräldrar.
Serien har lett till att barn leker squid game. Det är lekar om konkurrens, samarbete, utmaning, mod och tvång som inte i sig är farliga. Barn har alltid skapat sådana lekar. Det behövs vuxna som kan fånga upp deras teman och se till att leken fortsätter vara lek.
Socialtjänsten behöver stötta vårdnadshavare att uppmärksamma hur just deras barn reagerar, men inte utfärda förbud eller bestraffningar för barnen. Barnen behöver vuxna som ser vad de leker och ser och frågar hur de mår. I socialtjänsten behöver man förvissa sig om att föräldrar och vårdnadshavare har den förmågan, eller sträva efter att barnen kan få det på annat håll. Man behöver också uppmärksamma om något barn verkar särskilt upptagen av våldsinslagen då det är ett observandum.
Camilla von Below, psykolog, psykoterapeut och forskare
