”Kvinnorna känner sig bara som siffror”
I sin bok ”Tvätten” skildrar sociologen Lena Sohl livet för kvinnorna på det lokala tvätteriet. Det är en berättelse om arbetarklassens slit och umbäranden, om kroppar som kroknar, och om drömmar.
Lena Sohl är aktuell med nya boken Tvätten. Foto: Viktor Gårdsäter
Förr eller senare hamnar man på tvätteriet, förklarar Lena Sohl. För henne och alla andra kvinnor som växte upp i Rimbo, några mil väster om Norrtälje, var arbetsplatsen aldrig riktigt något val. Det var ett löfte.
– Någon gång kommer man att jobba på tvätteriet. Det var bara så det var, säger hon.
I sin kommande bok Tvätten: En bok om kvinnor och klass skildrar hon livet på tvätteriet från 1960-talet fram till i dag. Det är på ett sätt en personlig skildring över den egna familjens slit, om mormodern som tvingas sluta när kroppen går sönder.
På ett annat sätt är det en högst allmängiltig berättelse över arbetarklassens villkor och utsikter, och om tider som förändras. Det handlar inte bara om tvätteribranschen, förklarar Lena Sohl, utan om alla branscher där arbetare sliter ut kroppen långt innan pension.
– Jag har försökt levandegöra det som vi inte ser bortom statistiken. Vad gör det med en människa att faktiskt veta, inte bara tro, att ens kropp inte kommer orka. Samtidigt som man kanske inte har några andra alternativ.
I dag är Lena Sohl sociolog vid Mittuniversitet och har sedan länge lämnat Rimbo. Den lokala profetian undkom hon dock inte. Det blev en sejour på tvätteriet även för henne, sommaren 1994.
Vad innebär det att jobba på ett tvätteri?
– Det sliter hårt på kroppen. Du står på hårda golv och rör dig mycket. Många kvinnor tar så många steg att de knappt kan röra sig när de kommer hem. Det är tunga lyft, repetitivt arbete i högt tempo och stressigt.
Hur har du gått till väga i arbetet med boken?
– Den baseras framför allt på intervjuer med anställda. Sedan har jag också suttit i tidningsarkiv för att få en bild av dåtiden; vad pratade man om, vad hände, vad skrevs det om tvätteriet.
Är det något som har förvånat dig?
– Ja, att så många kvinnor beskrivit att man bara ses som en siffra. När jag följt upp det i forskningen har jag förstått att det är återkommande, oavsett vilken bransch det handlar om, att arbetare slutar känna sig som en person. I stället blir man ett anställningsnummer.
Vilka tycker du ska läsa boken?
– Alla som är intresserade av samhällsfrågor. En stor del av boken utgår ju från kvinnornas röster. Förutom exploatering och underordning så handlar mycket om deras drömmar och liv.
