Kris råder i ekonomin – men allt färre lever på försörjningsstöd

Eva Mörk, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, förstår att man kan tycka det är konstigt.

– Men vi vet att antalet hushåll som får försörjningsstöd tenderar att gå upp när arbetslösheten ökar, och det gör den inte nu. Vi har hög sysselsättning, till och med bland utrikesfödda kvinnor, där sysselsättningen brukar vara låg.

Att försörjningsstödet är behovsprövat efter inkomst har också betydelse, påpekar hon.

– I och med att det är din inkomst som styr, spelar det ingen roll om dina kostnader ökar. Om din inkomst understiger normen har du rätt till försörjningsstöd, men inte annars. Inte ens om maten blir dyrare.

Det är lätt att tänka att behovet av bistånd till livsföringen i övrigt, till exempel på grund av att man behöver glasögon, ökar i tider av ekonomisk kris, säger Eva Mörk. Samtidigt tror hon att steget att be om ekonomisk hjälp är ganska stort om man inte redan har ekonomiskt stöd.

– Och ökade kostnader för räntor, som har påverkat mångas ekonomi nu, det har oftast inte de som beviljas försörjningsstöd, konstaterar hon.

LÄS OCKSÅ >>> Här har antalet ensamma män med försörjningsstöd halverats

Även Åke Bergmark, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, tar upp sambandet mellan ökad arbetslöshet och ökat antal hushåll med försörjningsstöd.

– Det har funnits mindre upp- och nedgångar i arbetslösheten de senaste åren. Just nu är mönstren lite otydliga, men om jag ska våga mig på en gissning tror jag, bland annat för att antalet varsel har ökat ganska kraftigt i nutid, att vi kommer se en ökad arbetslöshet nästa år, 2024, säger han.

Just nu minskar såväl hushåll med långvariga behov av försörjningsstöd och hushåll med behov av stöd en kortare tid i antal. Däremot är minskningen något lägre hos dem med långvariga behov.

– I ett längre perspektiv har de som behöver ekonomiskt stöd en kortare tid minskat, relativt sett. I början av 1990-talet var de som behövde stöd mellan en och tre månader om året den största bidragsgruppen. I dag är det tvärtom. Det är de som behöver stöd mellan tio och tolv av årets månader som är den största gruppen.

Åke Bergmark tror det kan bero att socialtjänstens prövningar av biståndsansökningar har blivit hårdare.

– Det kan göra det lättare att säga nej till dem som har mer tillfälliga behov, tror han.

Nyligen presenterade Åke Bergmark och hans forskarkollegor data från tre studier utförda i mitten av 1990-talet, i mitten av 2000-talet och år 2018, där drygt 1 300 socialsekreterare bedömt totalt sex fiktiva ansökningar om ekonomiskt bistånd. Resultaten tyder på att generositeten inom det ekonomiska biståndet har minskat kraftigt. 2018 var det mycket vanligare att ansökningar om ekonomiskt bistånd avslogs än vad det var i mitten av 1990-talet. Dessutom fick de hushåll som beviljades bistånd 2018 mindre pengar än de som beviljades bistånd 25 år tidigare.

Den här utvecklingen verkar enligt forskarna inte ha drivits fram av medvetna och transparenta beslut. Snarare ser de den som ett resultat av stegvisa förändringar i bedömningar och tolkningar av nationella regleringar på kommunal nivå.

LÄS OCKSÅ >>> Stadsmissionen larmar om utsatt och osynlig grupp

Skälet till att det har blivit så är förmodligen i första hand ekonomiskt, enligt Åke Bergmark:

– När kommunerna är ekonomiskt trängda är biståndet något som det är möjligt att spara på, och kommunerna har en viss handlingsfrihet att göra det utifrån lagen.

Enligt hans uppfattning är kommunerna uppmärksamma på domstolarnas praxis och följer den. Men om kommunernas beslut överklagas, och om de får nej i förvaltningsrätten, måste de förstås rätta sig efter det och betala ut försörjningsstödet.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, tror att en del av förklaringen ligger i den stora flyktingvågen till Sverige 2015 och 2016.

– Det gamla socialbidraget följde oftast arbetslöshetssiffrorna med något års förskjutning. Det har brutits nu, och det förklaras framför allt med att försörjningsstödet alltmer har blivit ett etableringsstöd för dem som kom till Sverige för några år sedan, menar han.

Efter något eller några år kom de nyanlända i allt högre grad in i samhället.

– Och nu har de börjat klara sin egen ekonomi. Om man dissekerar månadsstatistiken ser man att minskningen är betydligt större bland utrikesfödda än bland svenskfödda, säger Tapio Salonen.

Ytterligare en förklaring skulle kunna vara att trösklarna in i försörjningsstödssystemet har ökat, tror han.

– Det finns indikationer, från studier och vittnesmål från det sociala yrkesfältet, som pekar på det. Folk uppfattar det som svårare att söka försörjningsstöd, att systemet kringgärdas av många krångliga regler, och det är mer skambelagt att söka försörjningsstöd. Det här gör förmodligen att man värjer sig från att söka ekonomiskt stöd så länge man kan.

Det är ändå förvånande, anser Tapio Salonen, att så få hushåll får försörjningsstöd i en tid när marginalerna för dem som har det sämre ställt har minskat, samtidigt som antalet ärenden hos kronofogden och behovet av civilsamhällets hjälpverksamheter har ökat.

– Jag är faktiskt väldigt överraskad. Det här tyder på att det sker någon slags övervältring från det offentliga samhället till frivilligverksamheterna – men det är omöjligt att dra ett enda strå ur den här stacken av tänkbara förklaringar och säga att det här är orsaken.

Vid Stockholms stadsmissions Mötesplats Vårberg märks den ekonomiska krisen framför allt som ett nytt samtalsämne, säger enhetschef Jonna Alfvegren.

– Förut innebar det ett större stigma att inte ha råd med mat. Nu, när media rapporterar om inflation, lågkonjunktur och stigande matpriser varje dag, pratar man mer öppet om ekonomiska problem.

De som kommer till Mötesplats Vårberg har länge haft det tajt ekonomiskt.

– De har redan gjort alla besparingar man kan när det gäller mat och är vana att välja de absolut billigaste livsmedlen, välja bort och avstå från dyra färskvaror. Och nu har de fått det mycket svårare.

Det händer att personalen, på grund av begränsningar i antalet människor som får vistas i lokalerna, tvingas be deltagare vänta en stund innan de kan släppas in, eller komma en annan tid. Men om antalet deltagare har ökat är svårt att avgöra.

– Vi har ganska nyligen förändrat verksamheten, samlat våra resurser och öppnat våra stora mötesplatser, vilket också har gjort att fler hittar till oss. Vi ser helt klart ett högt tryck på våra öppna mötesplatser, där måltiderna är en del. Men man ska komma ihåg att redan före den ekonomiska krisen mötte vi människor som kämpade med att få tillvaron att gå ihop, säger Jonna Alfvegren.

Utöver stöd till dem som vill ha en mer långsiktig förändring i sina liv, samt hjälp med basbehov som tillgång till dusch och tvätt, erbjuder Mötesplats Vårberg något som de kallar för måltidsgemenskap.

– När man besöker någon av våra verksamheter, till exempel den för barnfamiljer, blir man ofta erbjuden frukost, lunch eller middag. Och om man inte redan känner till våra matbutiker Matmissionen, informerar vi om att man kan bli medlem där och handla matsvinn från flera stora leverantörer till en tredjedel av priset.

Förra senhösten och vintern var medlemstillströmningen till Matmissionen som störst, berättar Johan Rindevall, chef för verksamheten.

– Det var då vi började se såväl inflationens effekter som ökade elkostnader, säger han.

I år har medlemmarna fortsatt att strömma till i högre utsträckning än tidigare.

– I januari hade vi över 450 nya medlemmar, men det varierar – i juli hade vi till exempel 300.

För att bli medlem i Matmissionen ska man ha en inkomst eller ersättning som är mindre än 12 163 kronor per månad efter skatt.

– Vi får flera samtal från personer som inte är kvalificerade att bli medlemmar men som ber om tips på vad man kan göra när man inte har råd med mat.

Vad säger ni till dem?

– Vi kan hänvisa till Stockholms Stadsmissions verksamheter – inte bara för måltidernas skull utan också för att få hjälp att undersöka vad man kan göra åt sin situation, säger Johan Rindevall.