Filmtips: Oscarsvinnaren No other land är ett porträtt för en hel värld att se
I den Oscarsbelönade dokumentären No other land, som tog fem år att sammanställa, skildras förstörelsen av byn Masafer Yatta på Västbanken och vänskapen mellan en aktivist och en journalist. ”Ett lika nödvändigt debattinlägg som våghalsigt statement”, skriver filmredaktör Fredrik Söderlund.
När ljuset bryts
Island är ett litet land med en storartad filmproduktion. Detta är inget undantag. Filmen följer Una som kämpar med att hantera sin partner Diddis oväntade död. Under ett dygn utvecklas berättelsen och skildrar hennes kamp med förlusten och det plötsliga traumat. Eftersom relationen var hemlig blir den känslomässiga isoleringen ett stort problem.
“När ljuset bryts” belyser också vikten av ett stödsystem i krissituationer. Framför allt för personer som är tvungna att bearbeta en sorg i ensamhet. Filmens hypnotiska foto och nedtonade stämning ger också en extra dimension. Rúnar Rúnarssons drama tävlade i Cannes förra året.
Går på bio (Njutafilms)
No other land
Denna unika dokumentär tog fem år att sammanställa och fick en välförtjänt Oscar i början av mars. 2019 började människor tvångsförflyttas och drivas bort från området Masafer Yatta i Palestina.
Aktivisten Basel Adra skildrar hela förloppet på ett närgånget och förtvivlat sätt. Hans begynnande vänskap med den israeliska journalisten Yuval är både vacker och komplex. De kämpar sida vid sida mot en till synes hopplös konflikt som fortsätter att eskalera. “No other land” är ett lika nödvändigt debattinlägg som våghalsigt statement. Ett kompromisslöst porträtt för en hel värld att se.
Finns på SVT Play (Doc Lounge)
Aleque & Issay
Treåriga tvillingarna Aleque och Issay flyttar med sin familj till Peking. Deras mamma Tora Mkandawire Mårtens har filmat dem under 4,5 år och hennes finstämda dokumentär är en självbiografisk djupdykning som fångar stunder, minnen och viktiga episoder i systrarnas utveckling.
Perspektivet är helt och hållet barnens där lillasyster Tiwa agerar berättarröst. Den medvetet låga kameravinkeln gör att känslorna blir mer direkta och uttrycksfulla. Bråk, lycka, sorg, tillhörighet, identitet och vänskap – allt får plats. Den självbiografiska processen känns lika nyskapande som vacker och äkta.
Går på bio (Triart)
LÄS MER >>> Här finner du fler filmtips från Socionomen
