Gå till innehållet
Gå till startsidan

Din tidning om kvalificerat socialt arbete och psykoterapi

Tidskrift för kvalificerat socialt arbete och psykoterapi.

Sök

Expertfrågan: Hur kan jag hantera stressen som aldrig upphör på jobbet?

Jobbstressen är konstant och arbetsuppgifterna fylls hela tiden på. Samtidigt lyser återhämtningsperioderna med sin frånvaro. Hur ska man tänka och agera i ett sådant läge. Psykologen Kerstin Wentz svarar.

FRÅGA: Arbetsbelastningen på mitt jobb har länge varit hög. Det är stressigt och finns i princip inga lugnare perioder utan högen med ärenden fylls hela tiden på. Även om jag inte har symtom som tyder på utbrändhet så känner jag att den konstanta stressen påverkar mitt mående och min hälsa. Vad kan jag göra för att hantera stressen på ett bra sätt?

Den här artikeln är låst

Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.

SVAR: Om du känner att det är ”mycket” att göra på jobbet så är det så. Du känner inte fel. Det betyder att din arbetssituation inte är balanserad. Upplevd stress ger problem med koncentration, minne och ökar din stresskänslighet successivt. Det ökar också risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, visar studier.

På kort sikt påverkar hög arbetsbelastning också förmågan att ladda batterierna. Du får mindre njutningsfulla kvällar efter jobbet och vad jag kallar ”den förstörda lördagen”. Den blir inte så rolig och omväxlande om du känner dig spänd, trött och måste vila. Arbetsgivare får inte utsätta människor för en ohälsosam arbetssituation.

Du beskriver ditt arbete som stressigt, utan lugnare perioder med en hög med ärenden som hela tiden växer. Jag svarar baserat på arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter, att du som arbetstagare inte själv är ansvarig för att vikta av högen med ärenden. Det är arbetsgivaren som ska prioritera så att arbetet kan ske i en hälsosam takt och inte äventyra individens välbefinnande.

Du ska, enligt regelverket, känna till vilka arbetsuppgifter du ska utföra och på vilka sätt de ska utföras, om du kan hoppa över vissa saker om tillgänglig tid inte räcker till. Du ska också veta vem du kan vända dig till om du behöver hjälp och stöd. Du ska inte behöva känna att ”det här borde jag klara”. Det är organisationen som ska lösa det och ge individen en väl avgränsad uppgift.

Mitt råd är därför: Berätta för chefen att du har för mycket att göra. Fråga: ”vilket ärende ska jag göra först?”. Svara om du får ett nytt ärende: ”Jag tar gärna detta, men vilket ärende tycker du att jag ska lägga åt sidan?”. Sedan får chefen bestämma. Arbetskraven ska vara balanserade eller lagom. Du ska också ha inflytande över din arbetssituation och när du kan ta pauser. Arbetsmängden ska inte vara så överväldigande att den kräver ständig koncentration och uppmärksamhet under arbetspasset och därmed blir svår att släppa efter jobbet.

Försök också att växla mellan enkla och komplicerade arbetsuppgifter för att avlasta hjärnan. Att socionomer sitter med enbart beslut hela tiden är olämpligt. Gör något trivialt som att fylla i ett excelark eller organisera skrivbordshögarna mellan de svåra uppgifterna.

För att alla ska må bra i arbetslivet så är det också viktigt med organisatorisk rättvisa. Att du blir respektfullt bemött, upplever att ledningen fattar väl underbyggda beslut och att du möjlighet att säga din åsikt om dem.

Det är även psykologiskt viktigt att du kan känna dig nöjd med ditt arbetsresultat och att arbetet känns meningsfullt. Du ska kunna känna att ”jag är bra på detta och växer med uppgiften”. Arbetsglädje skyddar mot stress. Jag brukar säga ”det som är trevligt är nyttigt”.

Kerstin Wentz är fil dr i psykologi och överpsykolog på Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Författare till boken ”Stressens effekter på individens resurser – om vitalitet, integritet och återhämtningsförmåga”, Studentlitteratur 2022.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av fler expertfrågor

Mera att läsa

Porträttbild på diakonen Sten Streiffert.

”Fängelset förändrade mitt liv”

Mötet

Han är dömd för förberedelse till mord. I dag hjälper diakonen Sten Streiffert andra som hamnat på samhällets skuggsida.