Existentiellt om ursprung och barnlängtan

Vilket ansvar har var och en för sina handlingar när man inte fullt ut känner till vilka konsekvenser de får? Räcker det att säga ’jag förstod inte’? Och hur långt är vi beredda att gå för att nå våra mål?

Det är frågor som huvudpersonerna Freja, Johan och Irmgard, brottas med i boken De aningslösa. Freja i 20-årsåldern behöver pengar och har bestämt sig för att donera sina ägg på en klinik i Alperna. Johan är med sin fru på babymässa efter flera misslyckade IVF-försök för att uppfylla drömmen om att bli förälder.

Båda historierna utspelar sig i nutid, men i den tredje berättelsen, om Irmgard, får läsaren följa med till 1940-talets Nazityskland. Irmgard får jobb på ett mödrahem där utvalda kvinnor föder barn som ska passa in i Tredje riket. Vilket ansvar har hon som enskild medarbetare för det som sker?

Under Nazityskland var det uttalat att den ariska rasen skulle främjas och avlas fram. Tankarna må föraktas i dag, men hur kommer det sig då att Johan på en babymässa kan bläddra i en katalog och välja egenskaper för sitt framtida barn? Självklart vill han ha ett perfekt barn, som liknar honom själv och hans fru och utan anlag för sjukdomar. Och vilken roll spelar Frejas val att sälja sina ägg på en marknad där delar av framtida människor säljs som vilka andra varor som helst?

– Jag kan inte säga att någon gör rätt eller fel. Som författare arbetar jag inte med svar, jag ställer frågorna, säger Lotta Lundberg.

Och frågorna ställs på sin spets i boken. Författaren lyfter fram spänningen mellan det hon kallar historielösheten i vårt samhälle och längtan efter ursprung och sammanhang.

– Vi har tv-program där folk söker sina rötter, sina adoptivföräldrar. Samtidigt finns den här marknaden där man kan köpa beståndsdelar till nya människor, som skapas helt utan sammanhang eller historia.

Bakom boken ligger mycket research.

– Research är jätteroligt. Jag har besökt tre mödrahem, de fanns i alla ockuperade länder under Nazityskland, och talat med människor som föddes där. Jag har gått på babymässor som fungerar ungefär som Bokmässan. Du kan köpa allt; ägg, spermier, surrogatmammor, assistans och ingenstans är det här reglerat. Det är bara att köpa beståndsdelar till nya människor, säger Lotta Lundberg.

Problemen och frågeställningarna lyfts upp till ytan i boken, men författaren vill inte döma någon.

– Är det här fel när människor så gärna vill ha ett barn? Jag vet inte.

Freja, Johan och Irmgard tampas alla på sina håll med sina olika frågeställningar. De är inte offer, inte heller direkt förövare, även om de är del av ett system som få, åtminstone i dag, vill tala högt om. Lotta Lundberg kallar dem ”lagomförövare”.

Frågorna är tidlösa: Är en kvinna utan barn en riktig kvinna? Vad är ett äktenskap utan barn? Och: Kan du ta ansvar för det du inte förstod?