Bostad först – men bara för några få: ”Vi är sämst i klassen”

Så enkelt skulle Bostad först kunna beskrivas. Det är ett program som forskning menar fungerar bättre än de metoder som ofta används idag för att komma till rätta med långvarig hemlöshet. I synnerhet för dem med allra svårast problematik.

– I en studie från 1998 kunde man visa på att hälften av alla nätter på härbärgen användes av tio procent av hemlöshetspopulationen. Det är samma grupp som Bostad först visat sig fungera för. 80–90 procent bor kvar i den bostad de får, jämfört med 30–40 procents kvarboende i trappstegsboende, säger Marcus Knutagård, docent vid Socialhögskolan och fortsätter:

– Det innebär en halvering av kostnaderna för härbärgen, samtidigt som vi vet att en aktiv missbrukare på gatan kostar ungefär en miljon kronor per år.

LÄS OCKSÅ >>> Helsingborg först i landet med Bostad först – men vägen har varit krokig

Hur vet man vilka programmet inte fungerar för?

– Det har visat sig svårt att på förhand veta vilka personer som är bland de 10–20 procent som Bostad först inte är rätt för just nu. Den person socialtjänsten tror att det ska gå bra för är inte alltid den det faktiskt går bäst för.

Trappstegsmodellen, som Bostad först ofta jämförs med, är den dominerande metoden i Sverige och världen. Den innebär att hemlösa steg för steg kvalificerar sig för att få en egen bostad. Uppfyller man inte kraven kan man ”straffas ut” och tvingas ner ett trappsteg. Inte sällan är drogbruk en orsak att hemlösa nekas bostad eller rent av vräks.

– I Sverige finns det en stark antidrog-hållning, vilket innebär att en del är kritiska mot Bostad först, som inte kräver drogfrihet. Det går emot hela den svenska hyrespolicyn. Tror man mer på abstinens och avhållsamhet och inte på harm reduction, alltså skademinimering som Bostad först innebär, så kan det finnas ett motstånd, säger Marcus och fortsätter:

– I Sverige har vi regionala skillnader när det kommer till skademinimering. Sprutbytet är ett exempel där Stockholm och Göteborg nyligen gick med, medan man i Malmö gjort detta i trettio år.

Trots omfattande evidens för att Bostad först innebär en besparing räknat i kronor och mänskligt lidande finns det idag bara 600 Bostads först-lägenheter fördelat på 21 kommuner. Att det är så få menar Marcus beror på en lång rad orsaker, där bristen på bostäder med låg hyra är en.

– Det handlar också om att vi har byggt upp ett system där allmännyttan och bostadsbolag tycker det är bra att socialtjänsten står på kontraktet. Det är svårt att bryta den modellen och låta personer med psykisk ohälsa och missbruk få hyreskontrakt, samtidigt som vi har gett trappstegsmodellen stort utrymme.

Programmet är också känsligt för bristen av kontinuitet och avsaknaden av nationella riktlinjer.

– Tittar man på våra grannländer som haft Bostads först som tankesätt i sina nationella hemlöshetsstrategier länge, så har det minskat den långvariga hemlösheten drastiskt. Vi är sämst i klassen. Riktning, engagemang och finansiering uppifrån är av stor betydelse, just det som nu för första gången kommit via Socialstyrelsen, till följd av den nationella hemlöshetsstrategin, vilket innebär ett momentum.

Den nationella hemlöshetsstrategin kom i juli och är den första sedan början av 2000-talet. I den har Socialstyrelsen getts i uppdrag att bland annat fokusera på Bostad först. Anna Nerelilius är utredare vid Socialstyrelsen och berättar att uppdraget är tvådelat:

– Vi på Socialstyrelsen ska utlysa statsbidrag till kommuner som antingen vill starta Bostad först eller utöka eller förbättra sin redan befintliga verksamhet. Vi ska också stödja kommunerna på olika sätt för att implementera eller vidareutveckla de Bostad först som redan är i gång. Det handlar dels om att ta fram metodstöd eller möjliggöra för kunskapsutbyte, dels om att sprida goda exempel, säger hon.

Anna Nerelius ingår själv i den bedömningsgrupp som beslutar vilka kommuner som får stöd för utlysningen som gjorts för 2022. Hon berättar att planen i strategin är att stödet på 30 miljoner ska utlysas årligen under strategiperioden som sträcker sig till 2026.

– Det är det är som är sagt och den strategi som är antagen. Sedan får vi vänta och se vilka eventuella beslut den nya regeringen fattar. Att Bostad först valts ut i hemlöshetsstrategin beror på att det här i stort sett är den enda evidensbaserade metoden som finns för den här målgruppen av hemlösa.

I arbetet kommer Socialstyrelsen få stöd av en expertgrupp, där en av experterna är Kjell Larsson på stadsmissionen i Göteborg. Han har arbetat med Bostad först i snart 15 år.

– Det är klart att jag ofta tänker ”varför har vi inte kommit längre, när det finns evidens?”. Men samtidigt är jag glad över att man nu för första gången gjort en tydlig hemlöshetsstrategi och skickat med de här pengarna. Det har aldrig hänt tidigare. Klart att det gärna fått vara 300 miljoner per år, men att man nu pekar på att kommunerna bör arbeta med Bostad först, det är fantastiskt.

Kjell beskriver att han fick ett ”mind shift” när han för första gången tog del av programmet. Från att ha arbetat på Göteborg stad med att upphandla boende och trott på trappstegsmodellen, kom han att ifrågasätta sig själv.

– Jag har tänkt fel tidigare i min karriär och trott att vi måste ställa krav, orimliga krav, på personer som redan i ingångsläget ofta hamnat där de är för att de har en oförmåga. Och så ställer vi krav som du och jag skulle ha svårt att leva upp till.

Det är inte utan viss frustration som Kjell slår fast att hela Sverige, med sina 600 Bostad först-lägenheter, har lika många, eller få, som danska Odense. Samtidigt menar han att stora delar av samhällets sociala arbete bygger på att misstro missbrukare och psykiskt sjuka som ska uppfostras för att sen, kanske, förtjäna ett eget boende.

– Det är svårt för många som arbetar inom socialt arbete att lämna över ansvaret till utsatta människor, att tro på att de själva vet bäst vad de behöver. Vi människor är bäst på att ge andra råd – det gäller inte minst socialarbetare, säger Kjell och fortsätter:

– Det finns många förutfattade meningar om att det inte är genomförbart, men det går ju. Det finns dessutom evidens för det. Det fungerar i andra städer och i andra länder. Det fungerar överallt.

Men även om förespråkarna av Bostad först, liksom forskningen kring den, lyfter fram fördelarna så är det ett program med inbyggd skörhet. Flera satsningar har misslyckats, ett exempel är Uppsala kommun mellan 2016–2019, där samarbetet mellan kommunen och bostadsbolaget Uppsalahem bröt samman.

– Det blev av olika skäl inte så lyckosamt som vi hoppats på, dels på grund av bristande styrning och ledning, dels på grund av störningar gentemot andra hyresgäster, säger Asal Gohari (S) och fortsätter:

– Vi var inte tillräckligt samspelta mellan bolaget och kommunen, men även inom förvaltningen var Bostad först inte etablerad som metod och sköttes mer som en sidogrej. Det var socialsekreterare som tidigare arbetade med andra insatser som nu också skulle erbjuda Bostad först.

Efter några års paus ser programmet ut att återkomma till Uppsala under våren, initialt med tio kommunala lägenheter i samarbete med Stadsmissionen.

– Nu kommer ett förstärkt jourteam att arbeta enbart med de boende. De kommer ha mentaliteten, insikten och den förståelse som krävs. För det här är inte den typiska socialtjänstutövningen med boendetrappan, krav om nykterhet och till slut en egen bostad. Bostad först omkullkastar allt detta, säger Asal och fortsätter:

– Det rör sig ofta om personer som behöver väldigt mycket dagligt stöd. Det går inte bara att ge dem en bostad och förvänta sig att de ska komma till möten på socialtjänsten eller gå i olika behandlingar. De behöver stöd och motivering av ett särskilt stödteam som denna gång ska vara en större del av insatsen Bostad Först.

Att verklighetens många försvårande omständigheter är något som inte går att bortse ifrån håller Leif Klinhemsjö, utredare vid SKR, med om. Personalbrist i socialtjänsten, bostadsbrist, komplexitet i samarbeten är några av utmaningarna.

– Kommuner har också olika förutsättningar. Det kan krävas ett samarbete över kommungränserna även i den här frågan, så att man tillsammans blir starkare. I varje region finns det kommuner som är större som skulle kunna få ett bidrag för att stötta de mindre kommunerna.

En annan utmaning är det ofrånkomliga faktum att alla människor är olika, vilket kräver olika lösningar.

– Alla hyresgäster passar inte inom Bostad först, vi har kunnat se att de kommuner som är flexibla med andra boendelösningar lyckas bättre. Det kan handla om stödboende eller liknande under en period. För du måste trots allt kunna sköta ditt boende och följa hyreslagen.