Så skapar vi psykisk hälsa hos barn och unga
Den som är rustad med skydds-och friskfaktorer klarar ofta tuffa motgångar utan att förlora hälsan. Genom hälsofrämjande samtal kan vi stärka det psykologiska immunförsvaret hos unga. Mia Börjesson lär oss hur.
Metaforer är lite av Mia Börjessons signum. Hon är utbildad socionom med lång erfarenhet av att möta barn och unga, enskilt och i grupp, och i sina samtal med unga liknar hon ofta livet vid en resa – där både resväska och handbagage måste vara packade med sådant som gör oss rustade att möta livet. Så kallade skydds och friskfaktorer. Mia Börjesson tycker det är vuxenvärldens ansvar att fylla ungdomar med framtidshopp, i stället för att fokusera på det som är negativt och inte funkar. Här kan det hälsofrämjande samtalet vara ett användbart verktyg.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Under pandemin har vi lärt oss att ett starkt immunförsvar mot Covid-19 är bra för att klara av sjukdomen. På samma vis kan ett psykologiskt immunförsvar bidra till att vi behåller hälsan, trots att vi utsätts för svåra motgångar. Med friskfaktorer i bagaget, som en bra självbild, förmågan att känna hopp, ha mod, drömmar och social samhörighet, skapas en robusthet inför mötet med livet, säger Mia Börjesson.
I det sociala arbetet har vi en tendens att fokusera på riskgrupper och riskfaktorer. Och när vi möter barn och unga med olika problem vill vi vara lösningsorienterade och fokuserar därför ofta på det som inte fungerar för individen. Medvetet eller omedvetet lägger vi då ytterligare ansvar på individen. Och en redan dålig självbild, riskerar att bli ännu sämre.
– En del unga jag möter berättar redan vid första samtalet om att anledningen till att de mår dåligt är att de har låg självkänsla och tycker de själva är ansvariga för det, säger Mia.
I det hälsofrämjande samtalet är tänket ett annat. Där måste en inventering av “bagaget” göras. Vad har ungdomen för färdigheter och förmågor, vad har hen använt för problemlösningsmodeller hittills, vad saknas i bagaget och hur kan hen tillsammans med Mia och sin omgivning finna fram till det som bygger hälsa?
– Att du ska ha koll på allt själv och att allt hänger på dig är förödande. Därför är Vi-känsla minst lika viktigt som själv-känsla. Känsla av sammanhang eller som det heter på norska ”Upplevelse av sammanhang” är en förutsättning för hälsa, fortsätter Mia Börjesson.
Aron Antonovskys Kasam-teori är basen i det hälsofrämjande arbetet och i samtalet behöver vi undersöka förmågor, resurser och känsla av sammanhang, men inte bara hos individen, utan även omgivningens kasam.
– För att förklara och beskriva kasam delade Antonovsky in upplevelsen i tre delar, meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Meningsfullheten kopplas till det emotionella, vad du känner och upplever i vardagen – sammanfattas ”Jag vill”. Begripligheten har sin utgångspunkt i det kognitiva, tillgång till språk och förståelse för information, kan sammanfattas med “jag förstår”. Hanterbarhet handlar om hur vi gör och förhåller oss till det som händer oss under livets gång, kan sammanfattas med “Jag kan”.
Nu kommer de här resväskorna in. Det stora bagaget behöver bland annat bestå av tio individuella friskfaktorer och en del omvärldsfaktorer som Antonowsky fann i sin forskning kring vad det var som gjorde att människor skapade och behöll sin hälsa. I det viktiga “handbagaget” behöver det finnas med sex friskfaktorer som självbild, hopp, drömmar, mod, och minst två sociala sammanhang som man tycker är kul att göra. De här faktorerna är inte statiska och kan påverkas.
För att orka bära de här väskorna krävs dessutom starka psykologiska muskler och starka ben.
Det gäller att träna och stärka rätt muskler för att klara livets motgångar.
– I hälsofrämjande arbete beskrivs ofta livet med två parallella utvecklingslinjer. Vi skulle här kunna använda metaforen om två ben. Det ena benet är vår personliga utveckling med identitet som självbild, självkänsla och självförtroende och det andra benet är bilden av tillhörighet, gemenskap med andra. Vi-känslan och förtroende för andra. Har vi ett starkt ben kan vi ta oss fram men det blir arbetsamt på livets resa eftersom livet går upp och ned. Har vi tillgång till båda benen blir det betydligt lättare. I det hälsofrämjande arbetet är det därför fokus på båda benen, säger Mia.
Men hur går man då tillväga rent praktiskt?
Det kan börja med att en familj hör av sig till Mia och berättar att de har en tonåring som sliter med livet. Många unga uttrycker oro, ängslan och känslan av att inte känna sig tillräckligt bra. Mia inleder kontakten med att berätta om det hälsofrämjande arbetet och dess innehåll.
– Jag har aldrig varit med om någon som säger nej i det skedet, utan tvärtom ”berätta mer”. Vi kommer överens om att pröva och jag understryker att det bara är ett förslag.
Första mötet handlar om sammanhangsmarkörer. Vilka vi är, vad vi gör. Vem gör vad och vad är målet med våra träffar. Här är det viktigt att vara vänlig, närvarande och ha tid.
– Ni har kommit hit, jag presenterar mig själv, hur jag arbetar och presenterar mina metaforer. Jag är noga med att säga att det är frivilligt och vi kan börja med att provprata. Att inledningsvis visa intresse och ha en öppen, icke dömande hållning är viktigt.
En hel del tonåringar uppfattar att vuxna i förväg ofta bestämt dels vad som är fel med dem och dels att de vuxna vet svaret hur de ska må bättre.
– Som en kille sa för en tid sedan. ”Alla vuxnas standardsvar är dra ned datorspelandet och sluta med snapchat.”
Därefter går Mia igenom Kasam-teorin och presenterar friskfaktorerna och sätter upp en plan tillsammans med ungdomen och föräldrarna. Planen kan innehålla vilka friskfaktorer som den unga vill bygga för att förstärka i sitt liv.
Mia Börjesson tar friskfaktorn ”God social kapacitet” som exempel. Här kan man prata om saker som vänner, djur, föreningsliv eller kontakter på sociala arenor.Vad behöver du? Vad är viktigt för dig? Vad får dig att må bra?
– När vi pratar om självbild kan vi ställa frågan hur jag pratar om mig själv? Många unga har så otroligt mycket misslyckanden med sig. Hur kan vi skapa mer optimistiska berättelser tillsammans?
Många ungdomar berättar för andra om psykisk ohälsa och om att de mår dåligt. De har även tillgång till information på nätet och kan få bekräftelse på att andra också mår dåligt och att det är vanligt. Det här kan vara bra, menar Mia. Och det ska vi inte ändra på men i det hälsofrämjande arbetet har vi fokus på vad som bygger hälsa. Först bekräftelse och lyssna på den unges berättelse och sedan föreslå fokus på Kasam och friskfaktorer.
Mia Börjesson jämför det med att tanka bilen. När vi fokuserar på resurser, färdigheter och förmågor fyller vi tanken med bränsle. Det ger drivkraft.
– Tanken är att du ska vara starkare när du går från ett hälsofrämjande samtal än när du kom.
HÄLSOFRÄMJANDE SAMTAL I FYRA STEG
- Skapa TILLIT – gör en presentation av dig själv och metoden. Hälsofrämjande samtal – vad är det och vad är målet för att den unga ska kunna avgöra om hen vill prova metoden.
- BEKRÄFTELSE – lyssna in vad den unga tror är viktigt att jag vet och vad vill hen säga. Fråga noga vad som kan vara till hjälp.
- BYGG “Psykologiskt immunförsvar” och hälsa – vad behöver den unga för att hantera livets upp och nedgångar. Fokus på resurser, färdigheter och förmågor samt glädjeämne som finns i den ungas liv. Med andra ord; vad har den unga med i sitt “livsbagage”. Fokus på det som kan hjälpa för att känna möjligheter till motivation.
- KASAM, visa på omgivningens betydelse skapa tilltro till det som är utanför individ. Det är viktigt att prata om hur man bygger psykisk hälsa. Inventera – hur ser det ut med hopp, mod, drömmar, självförtroende, familj, syskon, kompisar, skola, fritidsintressen, inställning till kroppen, pengar. Fokusera på glädje, hopp och optimism
