Information som samlats in under timslånga samtal med elever anses inte alltid tillförlitlig som underlag då elever remitteras till psykiatrin. Det kan få stora konsekvenser för enskilda elever, menar skolkuratorn Sofie Lejdström.
Sedan morden på Malmö Latinskola talats det mycket om att stärka elevhälsan. Som skolkurator ser jag både behov och möjlighet att effektivisera och stärka min roll. Barn måste lyssnas på och ges möjlighet att förmedla information om sin livssituation. Troligen är den psykosociala expertisen, skolkuratorn, den som är bäst lämpad för detta arbete.
Det är fel att tro att skolans elevhälsa skulle kunna ta ansvar för att förutse vilka av våra elever som skulle kunna bli våldsverkare, å andra sidan bör undvikande av våld kanske inte vara huvudmålet för elevhälsan. Hälsofrämjande insatser, tidig upptäckt och tidiga insatser i att motverka dåligt mående hos unga bör räcka. Riskerna och konsekvenserna med att inte ta ungas dåliga mående på allvar är långt flera än bara risken för våldsdåd.
Sofie Lejdström, skolkurator på Malmö stad. Foto: Privat
I min yrkesroll ingår att remittera till sjukvården. De remissvägar jag har går till instanser med specialistkompetens, ofta inom psykiatrin. Remisser skickas när jag har identifierat behov som inte kan tillgodoses inom skolan. När dåligt mående utgör ett hinder för att tillägna sig syftet med att vara i skolan gör vi varken lärare, skolan som system, samhället eller individen några tjänster om vi inte agerar för att bättra situationen.
I vissa ärenden har jag fått svar från sjukvården att min remiss inte är heltäckande nog. Inte för att den inte är omfattande, utan för att jag inte fyllt i formulär som krävs för att man ska erbjuda specialistvård, formulär som hör hemma i sjukvården. Den information som jag samlar in genom långa samtal med mina elever anses inte vara tillförlitligt underlag. I stället hänvisas till primärvården, för att fylla i frågeformulär och därifrån remittera till specialistvård.
LÄS OCKSÅ >>> Skolkuratorer i hela landet vittnar om kraftigt stukad elevhälsa
När det krävs en remiss från primärvården för att få specialistvård innebär det att timmar av insamlad information går förlorad. Detta utöver att glappet från när en elev uttrycker hjälpbehov, till dess att hen faktiskt (eventuellt) får hjälp, blir större och därmed även lidandet och dess följdeffekter. Jag har varit med om att elever anförtrott mig tunga saker där de uttryckt lättnad över att jag skickar en remiss, för att några veckor senare dyka upp hos mig igen med en förtvivlan inför att hjälp de ber om, som de och jag är överens om att de behöver, inte kommer att ges. Jag har också varit med om att remisser för unga människor med en tydlig önskan och detaljerade planer för hur de ska ta sitt liv avvisats av såväl akut ungdoms- som vuxenpsykiatri. Det skyddsnät som ska utgöra en trygghet blir för dessa elever ett hån.
Jag vill att skolkuratorer stärks i sin funktion, profession och bemyndigande med tillit i utförande av samtal om svåra livssituationer. Detta framför allt för de elever vars mående och tilltro till samhället försämras för varje gång de ropar på hjälp utan att få det.
Jag vill också att skolkuratorer, utifrån detta bekymmersamma läge, erbjuds vidareutbildning i grundläggande psykoterapi, både för att kunna tas på större allvar av andra, och för att ha verktyg att möta de elever som inte har någon annan att vända sig till.
LÄS OCKSÅ >>> Skolkuratorer saknar förutsättningar att arbeta förebyggande
Kostnaden för detta bör läggas på förvaltningsnivå så att de enskilda skolornas budget inte belastas. Vinsten består i möjligheten för oss som är närvarande i ungdomars liv att kunna agera proaktivt och förebyggande på ett bättre sätt. Vi måste ges bättre verktyg att agera tidigt, och andra instanser ska känna sig trygga i att vår kompetens är grundad, tillförlitlig och värdefull.
Otvetydigt skulle psykoterapeutiskt kunnande bidra till ett vidare analytiskt perspektiv på vad som förmedlas oss. Det skulle också stärka kuratorns handledande roll i skolan, vilket skulle komma många elever till gagn.
Detta är något som man insett i bland annat Åre kommun. Där finns beprövad erfarenhet om värdet i detta. Min önskan är att vi lär av de som vågat satsa, och använder deras erfarenheter som underlag för hur flera kommuner skulle kunna stärka sitt skyddsnät och därmed värna om de unga.
LÄS OCKSÅ >>> Många barn ringer Bris på sommarlovet
