I det aktuella ärendet bedömde vi att det var mest ändamålsenligt att inte intervjua handläggare, skriver IVO.
- I det aktuella ärendet bedömde vi att det var mest ändamålsenligt att inte intervjua handläggare. Det gjorde vi utifrån att ärendet är väl dokumenterat, samt att nämnden själva har utrett händelsen internt.
Vi har stor förståelse för den komplexa arbetssituation och det svåra uppdrag som landets socialtjänster har. Samtidigt så får brister i till exempel organisation, arbetsmiljö eller kompetens aldrig komma i vägen för barnets rätt att få skydd och stöd när socialtjänsten får tydliga indikationer på att sådana behov finns. Det är också därför som vi i vårt beslut är tydliga med att ansvaret ligger hos nämnden och inte på någon enskild handläggare eller chef.
IVO har en möjlighet att välja de metoder som vi anser är mest ändamålsenliga vid varje tillsyn. Vi har också en skyldighet att se till att ett ärende blir tillräckligt utrett och att nämnden får komma till tals. Samtidigt som vi har krav på oss att vara effektiva. IVO har i denna tillsyn valt att göra en ”skrivbordsgranskning”, vilket innebär att vi granskat flickans akt och den lex Sarah-utredning som nämnden gjorde.
I det aktuella ärendet bedömde vi att det var mest ändamålsenligt att inte intervjua handläggare. Det gjorde vi utifrån att ärendet är väl dokumenterat, samt att nämnden själva har utrett händelsen internt. I den utredning som nämnden gjort har chefer och handläggare intervjuats.
- Ärendet med Lilla Hjärtat har något att lära oss alla; att sätta barnrättsfrågorna högst på agendan och att använda de legala redskap som finns. Tillsammans behöver vi hjälpas åt att lyfta barnets röst och aldrig ducka för att agera när vi har skäl att tro att barn kan fara illa.
IVO har haft löpande kontakt med kommunen under ärendets gång och varit transparenta med vår process. Vi framförde också till kommunen att vi hade för avsikt att fatta beslut så snart som möjligt efter att nämnden fått möjlighet att yttra sig. Nämnden valde själva att inte yttra sig i ärendet.
Vi kan förstå att handläggarna upplever att vi anser att deras åsikter inte är viktiga. Självfallet är det inte vår avsikt. I det här ärendet bedömde vi att vi hade ett bra och tydligt beslutsunderlag och att det fanns tungt vägande skäl för att komma till beslut så snabbt som möjligt, utifrån det viktiga budskap vi anser att vårt beslut förmedlar.
Vi förstår att socialtjänsten hamnar i en svår situation när en domstol upphäver tvångsvården samtidigt som socialtjänsten anser att det finns skäl för att vården ska bestå. Det är en balansgång att hantera den fortsatta processen utifrån föräldrarnas rätt att fatta beslut kring sitt barn, samtidigt som barnets bästa ska beaktas. Ärendet med Lilla Hjärtat har något att lära oss alla; att sätta barnrättsfrågorna högst på agendan och att använda de legala redskap som finns. Tillsammans behöver vi hjälpas åt att lyfta barnets röst och aldrig ducka för att agera när vi har skäl att tro att barn kan fara illa.