Tommy Lundström

Professor i socialt arbete

14 dec 2020

David Pålsson

Fil dr i socialt arbete

14 dec 2020

Marie Sallnäs

Professor i socialt arbete

14 dec 2020

14 dec 2020

Debatt: Vad kan man lära av IVOs granskning?

Om man vill komma närmare svaren på frågor i fallet Esmeralda, behövs fördjupad undersökning, skriver debattörerna.

Tommy Lundström

Professor i socialt arbete

14 dec 2020

David Pålsson

Fil dr i socialt arbete

14 dec 2020

Marie Sallnäs

Professor i socialt arbete

14 dec 2020

14 dec 2020

Nyligen har IVO (Inspektionen för vård och omsorg) publicerat en granskning av Norrköpings kommuns agerande i fallet Lilla Hjärtat, där den treåriga Esmeralda så tragiskt avled sedan hon mot socialtjänstens vilja flyttats från sitt familjehem till det biologiska hemmet. Esmeraldas korta liv, hennes lidande och död har beskrivits som ett haveri och som ett kapitalt misslyckande från samhällets sida – en beskrivning som vi helt och fullt instämmer i. IVOs granskning har fått stor uppmärksamhet och generaldirektören har understrukit att den skickar en signal till alla kommuner. Det finns därför all anledning att kritiskt granska IVOs yttrande.

I yttrandet står att de brister som man funnit visar att kommunen ”har brustit i att ta sitt yttersta ansvar för barnet och inte gett flickan det skydd och stöd som hon har haft rätt till” och vidare ”att det finns sådana missförhållanden i hur nämnden handlägger ärenden som gäller barn att de riskerar att inte få det skydd eller stöd som de har rätt till” (IVO, dnr 3.7.1-46629/2020-1). Kritiken mot kommunen är hård och går utöver fallet Esmeralda eftersom den avser hanteringen av ärenden som rör skydd för barn generellt, även om det sistnämnda inte motiveras närmare.

- Hur IVO ser på missförhållanden, deras orsaker och lösningar har betydelse för vad som uppfattas som professionellt barnavårdsarbete och gott barnskydd. Men skulle man kunna närma sig de frågor Esmeraldas öde reser på andra sätt än vad IVO gör?

Granskningen mynnar ut i beslut om att kommunen ska ta fram en handlingsplan för hur nämnden ska ta ansvar för barns behov vid hemflyttning efter tvångsvård, hur man på ett korrekt sätt ska hantera skydds- och förhandsbedömningar samt hur man ska se till att barns skyddsbehov utreds så att nödvändiga åtgärder för barns säkerhet kan vidtas. Planen ska visa hur och när åtgärder för att uppfylla nämndens skyldigheter ska genomföras och hur de ska följas upp. Till grund för IVOs granskning ligger Esmeraldas akt hos socialtjänsten, samt den interna utredning som kommunen gjort för att ta ställning till om man skulle göra en lex Sarah-anmälan. Ingen sådan anmälan gjordes. Vi som skrivit detta har inte haft tillgång till annan information än IVOs yttrande och det som framkommit i media.

Med tanke på allvaret är det viktigt att diskutera vilka lärdomar som fallet Esmeralda/Lilla Hjärtat och IVOs kritik kan leda till, inte minst för de socialsekreterare som arbetar med att bedöma, utreda och skydda barn. IVO ska granska om den vård medborgarna får är ”säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter” (https://www.ivo.se/om-ivo). Granskningsmyndigheter som IVO har fått en förstärkt roll och deras ställningstaganden ska ha en normativ påverkan på de områden man granskar. Hur IVO ser på missförhållanden, deras orsaker och lösningar har betydelse för vad som uppfattas som professionellt barnavårdsarbete och gott barnskydd. Men skulle man kunna närma sig de frågor Esmeraldas öde reser på andra sätt än vad IVO gör?

- För att bedriva ett bra arbete med barn som far illa eller riskerar att göra det, behövs mer än att följa lagen. Det krävs omdömesgilla professionella bedömningar och avväganden, baserade på god sakkunskap och erfarenhet.

IVO refererar i stor utsträckning till lagstiftningen och de möjligheter den gav socialtjänsten att ingripa till skydd för Esmeralda, bland annat genom flyttningsförbud, planering och uppföljning av hemflytt samt utredning vid orosanmälan. Granskningen bygger enbart på skriftligt material, men vad missar man i en sådan granskning och vad signalerar den till de professionella? IVO har inte pratat med socialtjänsten om hur man har tänkt i ärendet, vilka bevekelsegrunderna var för att agera – eller inte agera – i de olika situationer som uppstått under handläggningen. Sådan information skulle hjälpa till att förstå hur de beslut som fattades kom till, vad som styrde dem och vilka handlingsalternativ handläggarna uppfattade att de hade.

I Esmeraldas fall hade kammarrätten efter föräldrarnas överklagande bedömt att flickans hemförhållanden hade förbättrats så att LVU-grunder inte längre förelåg, en bedömning som gick emot socialtjänstens. Beslutet fattades i september 2018 och vann laga kraft i december samma år. Vilken roll spelade kammarrättens beslut för socialtjänstens fortsatta bedömningar och agerande när flickans hemflytt skulle genomföras under våren 2019? Övertolkades kammarrättens beslut så att det färgade kommande bedömningar av föräldrarnas förmåga och flickans situation? Vilken betydelse hade domen för att man efter flickans hemflytt inte upprätthöll kontakten med familjen? Hur resonerade man när orosanmälningar inte ledde till utredning?

I IVOs granskning handlar mycket av kritiken om brister i att uppfylla lagstadgade skyldigheter, men inbegriper ingen djupare analys av det professionella arbetet och de överväganden som gjordes. Hur man än vänder och vrider på saken är lagstiftningen ett nödvändigt men också trubbigt instrument för barnskydd. För att bedriva ett bra arbete med barn som far illa eller riskerar att göra det, behövs mer än att följa lagen. Det krävs omdömesgilla professionella bedömningar och avväganden, baserade på god sakkunskap och erfarenhet.

- Vid stora olyckor görs inte sällan haveriutredningar. Sådana stannar inte vid om man uppfyllt regelverk och legala ramar, utan syftar till fördjupad förståelse av vad som hände.

Om man vill komma närmare svaren på de frågor som uppstår i spåren av fallet Esmeralda, behövs fördjupad undersökning av de olika besluts- och bedömningssituationer som funnits längs hela tidslinjen. Med det menar vi att gå tillbaka till varje kritisk situation, undersöka hur de konkreta förhållandena såg ut och utifrån det analysera olika möjliga vägar att gå för att skydda Esmeralda. Det är också viktigt att fråga sig vad som handlar om de beslut enskilda handläggare kan ta och vad som är att hänföra till organisatoriska och andra omgivningsfaktorer av betydelse för arbetet. Vi tror att en sådan analys skulle ha ett stort värde, även om den möjligen inte ryms inom IVOs nuvarande utformning av sitt uppdrag. Vid stora olyckor görs inte sällan haveriutredningar. Sådana stannar inte vid om man uppfyllt regelverk och legala ramar, utan syftar till fördjupad förståelse av vad som hände. Det handlar om förståelse i betydelsen att klarlägga för att lära sig, inte om att försvara missförhållanden, mildra befogad kritik eller undandra ansvar.

Norrköpings kommun åläggs av IVO att göra en handlingsplan för hur man ska hantera barnskyddsärenden så att barns behov uppfylls och deras säkerhet tryggas. Man kan befara att detta blir en procedur som handlar om etablerande av nya regelverk, snarare än praktiskt användbar kunskapsutveckling för dem som skall utföra barnskyddsarbetet.

- I värsta fall skapas en miljö där professionella blir mer upptagna av att visa att man gör rätt enligt reglerna än i relation till barn och familjer.

I Storbritannien har genomförts flera utredningar av barnavårdsärenden där sociala myndigheter brustit i att skydda barn. Det har ofta inneburit att nya regelverk, handlingsplaner och liknande dokument lagts ovanpå de gamla. Det har lett till att dokumentation och uppfyllande av regelverk prioriteras på bekostnad av det direkta arbetet med barn och familjer. I en central genomlysning av brittisk barnavård, byggd på ett omfattande skriftligt och muntligt material, konstateras att det vuxit fram “a defensive system that puts so much emphasis on procedures and recording that insufficient attention is given to developing and supporting the expertise to work effectively with children, young people and families” (The Munro Review of Child Protection: A child-centred system, 2011, s. 6).

Naturligtvis behövs krav på dokumentation och andra typer av regelverk. Vart och ett kan i sig vara motiverat, men problemet är om de blir för många, orimligt detaljerade och kanske motsägelsefulla. I värsta fall skapas en miljö där professionella blir mer upptagna av att visa att man gör rätt enligt reglerna än i relation till barn och familjer. Vi menar att det för granskningsmyndigheter är fundamentalt att förhålla sig till en sådan oavsiktlig utveckling. Goda avsikter kan leda till orimlig regelfokusering och en förlamande rädsla att göra fel.

Esmeraldas öde bör bli en lärdom för många parter. För lagstiftaren och rättssystemet handlar det om vilken prioritet barns trygghet skall ges vid placeringar, för de professionella och socialtjänsten i Norrköping, men också nationellt, handlar det om att på djupet lära mer om hur skydd av utsatta barn kan förstärkas. För det sistnämnda har naturligtvis också utbildning och forskning i socialt arbete ett stort ansvar.

Läs även

Debatt
9 sep 2021

Debatt: Diskriminering har många ansikten

Socionomer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden. Nu efterly...

Krönika
19 jul 2021

”Storheten ligger i hur vi lyckas stötta varan...

Utrikeskorrespondent Magnus Falkehed om IS-barnen som är misstänkli...

Debatt
9 jun 2021

Staten måste säkra finansieringen av personliga ombud

Staten måste höja anslaget så att personliga ombud kan fortsätta va...

Åsikter
7 jun 2021

Debatt: Livsvärden slukas av systemvärlden inom soci...

Stark betoning på utredning och dokumentation gör att vi missar den...

Åsikter
7 jun 2021

Replik: ”I den bästa av världar smälter de iho...

Även om systemvärlden och profession baseras på olika logik är de i...

Debatt
26 apr 2021

Debatt: Så kan kuratorn göra skillnad trots (o)tydli...

Kuratorn Maria Andersson vill inspirera andra efter ett lyckat init...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.