Skolkuratorns uppdrag måste bli tydligt, skriver Caroline Lundström.
- Det är naturligtvis bra med visst handlingsutrymme inom sin profession, men det krävs också en struktur för att handlingsutrymme ska kunna uppstå. Annars blir det bara godtyckligt vad skolkuratorn ägnar sig åt och vad eleverna får.
Detta är onödigt och det skulle kunna minimeras om vi skolkuratorer hade en gemensam och tydlig arbetsbeskrivning, verktygslåda samt krav på bakgrundskunskap. Tänk om vi hade en gemensam handbok och ett basprogram som skolsköterskorna har. Tänk om vi hade psykosociala hälsosamtal eller screeningar med alla elever i en viss årskurs i förebyggande syfte, liksom skolsköterskornas hälsosamtal. Då skulle fler elever, klasser och skolor få rätt till sådana insatser som de är i behov av och som visat sig betydelsefulla. Det skulle finnas färre frågetecken kring vad skolkuratorn egentligen gör. Det är naturligtvis bra med visst handlingsutrymme inom sin profession, men det krävs också en struktur för att handlingsutrymme ska kunna uppstå. Annars blir det bara godtyckligt vad skolkuratorn ägnar sig åt och vad eleverna får.
På senare tid har den psykiska ohälsan bland våra barn och unga uppmärksammats i olika forum och av olika organisationer. Det är viktigt och debatten idag handlar mycket om tidiga insatser i skolan för att motverka psykisk sjukdom och utanförskap i samhället. Det finns evidensbaserade insatser med visst forskningsstöd och även om manualbaserade metoder inte används, på grund av till exempel tidsbrist eller ekonomiska begränsningar, kan mycket göras ändå. Problemet är dock att det hänger på om det tas initiativ på skolorna runt om i landet gällande detta eller inte. Mina erfarenheter säger att det är beroende på om intresset finns hos skolkuratorn eller någon av de andra professionerna i elevhälsan.
- För att använda ett känt begrepp inom socialt arbete; KASAM – känsla av sammanhang; vi skolkuratorer, liksom våra elever, behöver känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i vår tillvaro.
Den som har störst utrymme till egna initiativ är ofta skolkuratorn, eftersom vad som ryms inom hens uppdrag är otydligt. En otydlighet som kan skapa stress hos skolkuratorn själv och en känsla av otillräcklighet. I värsta fall kan konsekvenserna bli utmattning och sjukskrivning – en tragedi för såväl den enskilde som för samhället i stort. För att använda ett känt begrepp inom socialt arbete; KASAM – känsla av sammanhang; vi skolkuratorer, liksom våra elever, behöver känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i vår tillvaro.
Skolkuratorn är en nyckelperson vad gäller att skapa goda förutsättningar för våra barn och unga i framtiden. Därför behöver yrket skolkurator och dess professionsutveckling tas på allvar och prioriteras av beslutsfattare. Bara tillsammans kan vi göra verklig skillnad för landets elever.
LÄS MER: Sveriges Skolkuratorers Förenings replik på debattartikeln
