Framgångsmodell i Helsingborg för att motverka ofrivillig ensamhet

Svaren finns hos dem som själva upplever, eller har upplevt, ensamhet. Det är grundtanken i projektet “Omtanke Helsingborg – från ensamhet till gemenskap”.

Många ensamma har gjort flera försök att bryta sin ensamhet, berättar Charlotta Schön, en av de två projektledarna.

– Man kanske går på yoga, men så fort passet är slut går alla andra därifrån så chansen att träffa någon där är ganska liten. Man kanske går på en föreläsning eller till en bar, men när alla andra är där med en vän eller arbetskompis känns det inte självklart att komma ensam och söka kontakt.

En av de viktigaste lärdomarna från projektet hittills, är att det behövs platser där man kan möta andra som är där av samma anledning som man själv: att ha socialt umgänge.

– Och det får gärna finnas någon aktivitet att samlas kring. Vad det är spelar inte så stor roll, men det ska vara något som funkar för alla.

Det var så idén till Pratcaféet föddes.

– Vi fick låna en lokal av Helsingborgshem, den blev till ett café där man kan köpa kaffe och fralla till självkostnadspris. Men till skillnad från andra caféer, där man letar efter ett ledigt bord innan man sätter sig, så sitter man tillsammans på Pratcaféet. Man pratar med varandra och jag hade inte kunnat drömma om att det skulle kunna funka så här bra, säger Charlotta Schön.

I dagsläget kommer mellan 30 och 40 personer, från ungefär 20 till 85 års ålder, varje gång caféet har öppet. Det uppstår möten.

En kvinna, som har varit tydlig med att hon inte tycker om invandrare, har blivit bästis med en man från Mellanöstern – och pratar gärna med dem som är lite svaga i svenska. En man, som har gått från alkoholmissbruk och psykisk ohälsa till att driva en stor Facebookgrupp för ensamma, arrangerar uppskattade jul- och nyårsfiranden. En äldre kvinna, som i många år lidit av svår psykisk ohälsa, hjälper en yngre kvinna att bli lugn när hon får panikångestattacker.

Ur verksamheten har också flera studiecirklar vuxit fram.

– Och allt detta utan att vi egentligen har gjort någonting, säger projektledaren Bitte Wikström. Vi har bara möjliggjort för dem att ha en plats att vara på, en plats som ska vara snäll och inkluderande.

Arbetsmetoden, så kallad tjänstedesign, är användardriven.

– Vi vet att vi inte är experterna. Det är de som har varit eller är där, i ensamheten, som är experter. För att kunna ta fram idéer på lösningar måste vi lära av dem: Vad behöver man när man är ensam? Hur ska man kunna ta steget från ensamhet till gemenskap?

Ett 40-tal kommuninvånare mellan 17 och 84 år, med erfarenhet av ofrivillig ensamhet, har djupintervjuats, och 111 personer har svarat på enkäter. Personer som möter ensamma i sin yrkesroll har också intervjuats.

I svaren utkristalliseras flera behov. Några av de viktigaste var att få höra till och bli sedd, att hitta de möjligheter till social gemenskap som finns, att träffa andra som också vill skapa nya sociala relationer samt att känna sig välkommen och inkluderad när man tar sig till en plats med andra människor.

Detta var alltså vad projektet skulle fokusera på. Men hur?

Tillsammans med alla i kommunen som ville och kunde vara med – personal från ideella föreningar, bibliotek, församlingar med flera – samlade de ihop idéer.

– Till slut hade vi säkert hundratals idéer. Då bjöd vi in dem som djupintervjuats till en tackmiddag, där de också fick hjälpa oss att prioritera bland idéerna: Vilka hade hjälpt dem mest? berättar Bitte Wikström.

Nu pågår arbetet med att testa och utvärdera de prioriterade idéerna tillsammans med invånarna.

– Vilka idéer verkar funka? Funkar de bra direkt eller behöver vi skruva på dem? Och om någon idé inte känns bra ska vi inte göra den.

Det var ur denna process som projektets flaggskepp så här långt, Pratcaféet, tog sin form. Och mer är på gång.

Tio invånare, bland andra några av Pratcaféets första gäster, har utbildats till “igångsättare” för de självhjälpsgrupper som snart ska komma i gång.

Inom kort lanseras en hemsida med självhjälpstips och information om mötesplatser för ensamma – utvecklad med hjälp av invånare, förstås.

– Men alla mötesplatser kommer inte att finnas med där, bara de som är intresserade av, och duktiga på att välkomna nya deltagare, säger Charlotta Schön.

Det är inte bara de ensamma som har ouppfyllda behov, har projektledarna upptäckt. De mötesplatser som ska ta emot den som är ensam har det också och därför har alla kommunens föreningar och mötesplatser erbjudits workshops.

– Hur duktiga är vi egentligen på att ta emot en ny person som kommer till kören, eller vad det nu är? Och hur gör vi när det kommer någon som är annorlunda, hur tas den emot?

Fotnot: Projektet Omtanke Helsingborg är en samverkan mellan Helsingborgs kommun, Region Skåne, Allmänpsykiatrin, Primärvården samt Samordningsförbundet i Helsingborg.