C-uppsats om socialarbetares kompetens kring transfrågor

– Den handlar om socialarbetares transkompetens och trygghet i arbetet med transpersoner. Vi ville båda göra en kvantitativ studie och Stina var sedan tidigare intresserad av HBTQI-frågor. Det saknas forskning kring socialt arbete och transpersoner och här såg vi en möjlighet att lyfta en grupp som trots lagändringar fortfarande är utsatta på många sätt.

Hur gick ni till väga?

– Under utbildningen har mycket fokus legat på intervjuer, men vi ville testa att få ett mer mätbart resultat och valde därför att använda en kvantitativ metod. Vi valde att göra en enkät och hade möjlighet att få den skickad till alla kuratorer som var anställda inom regionen, samt ett stort antal socialarbetare i länets kommuner.

– Eftersom vi inte kunde hitta någon exakt innebörd av begreppet transkompetens i befintlig forskning, valde vi att hämta inspiration från några redan etablerade mätinstrument inom liknande områden samt tidigare forskning kring transpersoners erfarenheter av bemötande inom social omsorg och hälso- och sjukvård.

– Vi konstruerade enkäten med 51 frågor som vi antingen formulerat själva eller med inspiration från andra. När vi sammanställde resultaten jämförde vi bland annat grupperna kuratorer och socialsekreterare.

Vilka är era viktigaste slutsatser?

– Sammantaget tolkades resultatet som att socialarbetare har en måttlig transkompetens. Generellt upplevde socialarbetarna i studien att de har ganska god kunskap samt ganska god trygghet i arbetet med transpersoner, medan kuratorer i jämförelse upplever en högre kunskap och trygghet.

– Resultaten visade att den upplevda tryggheten i arbetet ökar om socialarbetaren har högre kunskap om transpersoner. En transinkluderande arbetsplats med tydliga rutiner och riktlinjer hade positiv inverkan på både upplevd kunskap och trygghet, men hög kunskap var den främsta faktorn för att uppnå en hög trygghet.

– Det finns en stor välvilja bland socialarbetarna att ge transpersoner ett gott bemötande, men det framkommer att ett bemötande som fokuserar på allmän likabehandling inte är tillräckligt för transpersoner som grupp. Socialarbetarna efterfrågar mer utbildning för att öka sin transkompetens, och ansvaret för att öka transkompetens och bemötande bland socialarbetare bör ligga hos organisationerna.

Upplever ni att frågan om transkompetens tas på allvar inom socialtjänsten?

– I vårt resultat kunde vi se att transkompetens och trygghet i arbete med transpersoner skilde sig åt beroende på yrkesgrupp, och att kuratorerna låg i framkant. Vi anser att förståelsen har ökat och att vikten av kompetens i arbetet med transpersoner tas på allvar inom vissa områden, men ser samtidigt att det finns mer att göra. Det är till exempel fortfarande få verksamheter som har en HBTQ-certifiering.

– Många verksamheter saknar standardiserade verktyg och konkreta riktlinjer för hur arbete med transpersoner ska ske, utöver generella riktlinjer från Socialstyrelsen. Det tror vi kan bidra till osäkerhet bland socialarbetare i mötet med transpersoner.

Vem tror ni har nytta av att läsa er uppsats?

– Vi tänker att alla som någon gång i sitt arbete möter transpersoner kan ha nytta av vår uppsats. Chefer kan ha nytta av den på verksamhetsnivå när det kommer till planering för rutiner och riktlinjer samt utbildning för personal.

– Vi ser även att den för samtliga socialarbetare kan vara nyttig att ta del av då vi belyser en utsatt grupp som i vissa fall undviker att söka hjälp av rädsla för att bli dåligt bemötta. Där behöver vi alla hjälpas åt för att visa att transpersoner kan förvänta sig att få professionell hjälp och ett respektfullt bemötande.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet