Boktips: Är vi sjukare än någonsin?

Diagnosernas tid (Norstedts)

Martin Wolgast

Martin Wolgast har själv beskrivit tillkomsten av Diagnosernas tid som en reaktion mot hur komplexa mänskliga problem ofta förklaras genom sjukdomscentrerade modeller. Efter år som verksam inom fältet, både som psykolog och som forskare, beskriver han en utveckling där medicinska och psykiatriska diagnoser har kommit att dominera. Bakomliggande orsaker som individens bakgrund, livsvillkor eller relationer vägs sällan eller aldrig in.

Martin Wolgast väcker framför allt några särskilt intressanta och rent bärande frågor. I en tid då förekomsten av psykisk ohälsa tycks öka i befolkningen, och ämnet prägla det allmänna samtalet alltmer, vad är det då som har hänt? Är vi sjukare än någonsin eller har något avgörande förändrats i hur mänskligt lidande tolkas?

Att inte bejaka riskerna med för snäva perspektiv, eller att luta sig mot ramverk som inkluderar det ena men exkluderar det andra, är lite som att rycka på axlarna. Eller för att citera författaren:

”Ett samhälle som gör mänsklig smärta till medicinsk avvikelse riskerar inte bara att missförstå dess orsaker, utan också att abdikera från frågor om ansvar, mening och förändring.”

Sos (Own Your Book)

Aino Trosell

Det blir inte riktigt som socialsekreteraren Åsa Björk har tänkt sig. När hon flyttar till Göteborg från Hälsingland ser hon ordnade arbetstider framför sig och storstadens befriande anonymitet.

I stället kastas hon in i en extremt pressad arbetsvardag, präglad av akut resursbrist och tungrodd byråkrati. Dessutom drabbas hon av personliga hot, där en konstant oro för dotterns säkerhet blir alltmer tärande.

Svensk litteratur är inte bortskämd med deckare där socialtjänstens värld agerar så pass tydlig och genomarbetad fond. Sos är kanske inte någon typisk pusseldeckare i regelrätt mening, det är mer en slags litterär tryckkokare där den ständigt uppskruvade psykologiska pressen fungerar som bärande element.

Ambitionen känns igen från det som Maj Sjöwall och Per Wahlöö tog sig för i sin romansvit om Martin Beck – att synliggöra sprickorna i samhället genom en professionell yrkesgrupp i välfärdsstaten. Det lyckas Trosell, likt Sjöwall/Wahlöö, alldeles utmärkt med.