Angelica bröts ned av ex-mannen: ”Man blir hjärntvättad”

LÄS MER: Så fungerar männen som slår

Angelica, som egentligen heter något annat, var på semester med en väninna när hon träffade en man på samma hotell. Han var uppenbart intresserad även om det för hennes del inte var kärlek vid första ögonkastet. Det bytte aldrig telefonnummer men en tid senare tog han kontakt på Facebook.

– Vi inledde en relation och efter ett tag beslöt vi oss för att flytta ihop. Jag sålde min lägenhet och flyttade från min hemstad till hans. Det var då helvetet började.

Tidigt visade det sig att livet i den nya staden inte blev som det var tänkt. Angelica saknade sina vänner och fick inte leva ett fritt liv.

– Han visade tidigt sin aggressiva sida, men jag trodde att det skulle bli bättre.

Verkligheten var en annan. Aggressionerna blev värre och det psykiska våldet eskalerade. Snart skulle det också visa sig att mannens föräldrar möjliggjorde våldet.

– Från det att jag flyttade till hans stad så hade han kontroll över mig. Han kollade hela tiden igenom min telefon, förbjöd mig att träffa mina vänner eller åka till min hemstad.

Angelica beskriver hur hennes liv kom att handla om att passa upp på sin sambo och hela tiden tassa på tå. Minsta fel innebar ett utbrott och att tryckas ner i skorna. Maten skulle vara på bordet när han kom hem, annars slog han i väggarna och skrek. Samma sak om det inte var kliniskt rent i hemmet.

– Jag hade inget liv. Jag var stressad och ­mådde psykiskt dåligt. Jag fick hela tiden kommentarer om hur jag såg ut eller hur jag betedde mig och han krävde att jag svarade i telefon direkt om han ringde, säger Angelica och fortsätter:

– Det är lite dubbelt, för samtidigt som han var kontrollerande så var han aldrig närvarande utan alltid ute med sina kompisar. Men när han väl var hemma var det ett helvete.

Den psykiska misshandeln bröt ner henne fullständigt, men det gick aldrig över till fysiskt våld menar hon.

– Jag blev tack och lov bara psykiskt ­misshandlad, men jag såg tendenserna till fysiskt våld när han spottade på mig och tog stryptag. Samtidigt sägs det att psykisk misshandel på många sätt är värre då det till skillnad från ett blåmärke finns kvar i en hela tiden.

Men stryptag och att bli spottad på är väl fysiskt?

– Ja det stämmer, man blir så extremt ­förminskad och hjärntvättad. Strypgrepp tog han när vi skulle ha sex, då blev han ganska aggressiv. Spotta på mig var en händelse när han var full ­eller tagit droger och var aggressiv mot våra gäster och jag sa ifrån.

Vid ett tillfälle trodde Angelica att beteendet skulle förändras. Paret hade gemensamt beslutat att bilda familj och lyckan föll sig att hon blev gravid.

– Jag tänkte att nu kommer han att fokusera på mig och barnet. Men det ändrade ingenting. Han brydde sig inte om barnet, tittade knappt på det och höll aldrig i det. Jag vågade inte sova med honom, jag låtsades sova för att inte störa honom under natten. Vi hade tur att barnet tack och lov var lugnt, skulle barnet skrika så vet jag hur han skulle reagera.

Räddningen kom när Angelicas föräldrar beslöt sig för att flytta till samma stad. Först då var det någon utanför relationen som märkte hur hon mådde.

– De såg hur mycket vikt jag hade tappat och hur nedbruten jag var. Hur jag förändrades när han var närvarande och hur rädd jag var.

Vid ett tillfälle hamnade mannen i konflikt med hennes pappa. Dagen därpå besökte ­Angelica BVC för en rutinkontroll.

– Jag frågade om kuratorn hade tid, där och då bröt jag ihop och berättade allt. De kontaktade socialtjänsten och jag fick en akuttid. Kvinnojouren kontaktades och jag fick ett alternativ. Antingen följer du och barnet med, eller så kommer barnet tvångsomhändertas. Det var ett enkelt val, barnet är mitt allt.

Det första dygnet placerades hon och barnet på ett hotell och fick sedan plats på ett skyddat boende.

– Jag var så pass nedbruten att jag inte fick bo själv med barnet det första dygnet, utan mina föräldrar fick följa med. Jag var i dåligt skick.

I början gjorde mannen allt han kunde för att hitta henne. Han besökte släktingars hem och arbetsplatser. Under två år bar hon ett personlarm av rädsla för att stöta på honom eller hans familj när hon väl vågade gå ut.

– Men efter ett år inledde han en relation med en ny kvinna, vilket var tur för oss men inte för henne. Hon kontaktade mig och sa att han gått åt henne psykiskt och fysiskt och ville veta om jag varit med om något liknande. Hon är tyvärr kvar i relationen.

Hur mår du idag?

– Jag är stark i mig själv och lever ett tryggt liv, men det kommer att dröja innan jag inleder en ny relation. Jag har många vänner som utsatts för liknande saker. Man undrar hur många sådana här män det finns. Därför kollar jag upp de människor jag träffar. Jag kollade upp dig innan den här intervjun. Man måste vara så jäkla försiktig idag. Men man kan inte tänka att alla är psykopater, då blir man knäpp själv.