Än har bomberna inte nått staden Chernivtsi nära den rumänska gränsen. Men för biträdande socialchef Olga Svitla och hennes medarbetare är effekterna av kriget påtagliga.
Olga Svitla är biträdande socialchef i Chernivtsi och över zoom beskriver hon situationen i den ukrainska staden. Hon berättar att behovet av stöd i hemmen inte förändras. Men på väg till stadens äldre och funktionshindrade tvingar larmet ner Olga Svitlas medarbetare i skyddsrummen flera gånger om dagen.
I skyddsrummen är trängseln stor. Strömmen av flyktingar från de krigsdrabbade områdena tycks aldrig ta slut. Enligt UNHCR har ungefär nio miljoner människor tvingats lämna sina hem och av dem är cirka två tredjedelar kvar i Ukraina. Olga Svitla beskriver att det är som om en insektssvärm svept in över staden. Det är människor överallt – i parker, under broar, på gator och torg. Flera av hennes medarbetare går direkt från sina vanliga jobb till att rycka in som volontärer på kvällar och helger.
Behoven är enorma och de arbetar intensivt för att få fram mat och vatten, hitta sovplatser, ordna med dokument. Id-handlingar har kommit bort, barn som fötts sedan kriget började har inte alltid registrerats korrekt och personer som har rätt till bidrag, men som hör hemma i andra delar av landet, ska få sina utbetalningar i Chernivtsi i stället.
I volontärverksamheten har de även psykologer som ger flyktingarna stöd och de har lagt mycket kraft på att hitta sysselsättning för barnen. De har kreativa workshops och en skola online. Men behoven är omättliga.
– Alla gör vad de kan men det räcker inte. Vi får hjälpleveranser och de invånare i Chernivtsi som har råd hjälper till, men det är brist på mycket, särskilt hygienartiklar för kvinnor och sånt som barnen behöver, säger hon.
"Behoven är enorma och alla arbetar intensivt för att få fram mat och vatten."
Många av dem som kommer till Chernivtsi reser vidare mot gränsen till Rumänien. Olga Svitlas medarbetare har också sett till att barn utan vårdnadshavare kommit över gränsen på ett säkert sätt.
– Vi har eskorterat flera barn till gränsen och ordnat så att de får bo på den rumänska sidan ett tag. Då ser vi alltid till att det är hundra procent säkert och att det är någon som möter dem på andra sidan, berättar hon.
Vad gör du själv om kriget kommer närmare?
– Jag har min mamma här, och mina barnbarn. Och min son som är i armén nu. Vad ska jag göra, jag stannar, säger hon.
Vad tror du kommer att hända de närmaste veckorna?
– Vi hoppas att Ukraina ska vinna men ingen kan veta…
Och här brister det för Olga Svitla. Tårarna börjar rinna medan hon fortsätter:
– Ukraina ville aldrig ha krig. Vi vill leva i fred. Vi tror att vi kan vinna men det är bara möjligt med stöd från andra länder i väst.
LÄS MER >> Socionom vid ukrainska gränsen vädjar om hjälp
Fotnot: Bilderna kommer från Olga Svitla, hennes volontärer, psykologer och andra medarbetare.
Läs mer
”Svårt att ändra ett beteende om man inte erkänner det”
När våldsutövare inte erkänner sitt beteende är det svårt för famil...
