Allt började i januari 2024 på äldreboendet Villa Tollare i Nacka. Henry Egidius, en av de boende, kommer i kontakt med aktivitetscoachen Ajla och de börjar samarbeta kring flera av aktiviteterna på boendet. I processen växer en nära vänskap fram.
– Vi blev nyfikna på varandra och började sedan umgås lite mer privat. För mig var det en enastående upplevelse som jag kände att jag skulle vilja skildra i en bok, säger Henry Egidius.
Så blev det också. I januari i år gavs Relationer ut, en bok som inte bara skildrar vikten av mänsklig kontakt och personlig utveckling. Den understryker också att vänskap kan vara gränslös. Till saken hör att Henry är 101 år med ett helt sekel bakom sig. Ajla är i 30-årsåldern och har större delen av livet framför sig.
Vad är det som framför allt förenar er?
– Jag har tolkat det som att det handlar om en ömsesidig idealisering. Jag beundrar hennes handlingskraft och hennes planeringsförmåga, och hur hon organiserar alla de fina aktiviteter vi har här på boendet. Hon beundrar mig för min lärdom och förmåga att berätta. Jag berättade en gång om trojanska kriget till exempel och det blev hon väldigt fascinerad av.
Med tiden har samtalsämnena fördjupats och kommit att handla om mer än bara yrkesrelaterade områden. De pratar om relationer, om lyckliga stunder och om bekymmer. Det har betytt mycket, inte minst för Henry.
– Det kan handla om familjefrågor, jag har berättat om mina två äktenskap, hon om sina barn och sin familjesituation.
Det talas ofta om att samhället blivit mer individualistiskt. Upplever du att vi har svårare att knyta an till andra människor idag?
– Nej, det tror jag nog ändå inte. Det kan lätt sprida sig en kultur av att isolera sig men jag tror på det som vi bygger här på Villa Tollare. Jag kan namnet på alla här och kan börja prata med vem som helst. Samma med personalen. Det handlar om att skapa en personlig kontakt. Man brukar tala om personcentrerad vård men det viktiga är att den är relationsbaserad.
Sedan är det också mycket upp till en själv, förklarar Henry.
– Om jag är ute på promenad och märker att någon är lite benägen att prata, då hälsar jag, och så börjar vi prata. Jag tänker att mycket av det som händer utgår ifrån vad man själv kan skapa.
