Rättshaveristiskt beteende finns i livets alla områden. Inom offentlig förvaltning har beteendet alltmer kommit att betraktas som ett arbetsmiljöproblem. Nu har AI blivit ett nytt redskap för att agera mot sin omgivning.
”Vi märker att synpunkter från personer med rättshaveristiskt beteende blir alltmer avancerade i sina brev och vi misstänker att ChatGPT ligger bakom. De har sådan sakkunskap som gör att det tar alltmer tid att besvara alla frågor”, skriver en handläggare vid myndighet.
Offentliganställda vittnar om allt längre brev med ett avancerat juridiskt språk. Ofta åtföljs de av en mängd hänvisningar till domar, regelverk, beslut och lagar.
En studie från Australien år 2006 visade att en procent av dem som kommer i kontakt med offentlig förvaltning uppvisar detta beteende, men att de tar trettio procent av den offentliganställdes arbetstid i anspråk. Med AI har mötet med rättshaveristiskt beteende blivit än mer tidskrävande.
Rebecka C. Ångström.
Den snabba AI-utvecklingen öppnar ständigt för nya användningsområden. I takt med att tekniken används för arbete, kreativitet och underhållning växer också möjligheterna att missbruka den. Ett sådant område är hur autonoma AI-agenter kan användas av personer med rättshaveristiskt beteende. En utveckling som skulle ställa den offentliga sektorn inför helt nya utmaningar.
Medan vanliga AI-chattapplikationer, som chatGPT, främst används för att besvara frågor, söka information, och ge stöd i olika uppgifter, kan autonoma AI-agenter tilldelas uppdrag eller mål. Utrustade med tillgång till verktyg, som webbläsare och program, kan dessa AI-agenter självständigt utföra uppgifter, exempelvis samla in information, skriva texter och publicera innehåll med begränsad mänsklig inblandning.
Tidigare i år inträffade ett uppmärksammat fall som belyser utmaningarna med dessa AI-agenter. En AI-agent skickade ett bidrag till Python-biblioteket matplotlib, men fick sitt kodbidrag refuserat av en utvecklare som underhåller biblioteket.
Som respons på avvisandet publicerade AI-agenten en blogpost där den kritiserade utvecklaren. I blogposten gick AI-agenten till personangrepp, anklagade utvecklaren för diskriminering (mot AI-agenter) och spekulerade i att utvecklarens motiv skulle vara rädsla för själv bli ersatt av AI.
Jakob Carlander.
Som den utsatta utvecklaren på matplotlib själv beskriver situationen: ”Vi har ett exempel från verkligheten som visar att personanpassade trakasserier och förtal har blivit billiga att producera, svåra att spåra och effektiva”.
Så vitt vi känner till finns ännu inga dokumenterade fall av AI-agenter som medvetet konfigurerats i rättshaveristiskt avseende. Men autonoma AI-agenter blir ett allt vanligare inslag i vår vardag, och alltmer tillgängliga även för personer utan teknisk kompetens.
Steget till att en person med rättshaveristiskt beteende sätter ihop sin egen agent för att driva sina frågor är därför inte långt borta. En förlängning av den egna personen, som aldrig tröttnar, aldrig accepterar avslag, och som dygnets alla timmar kan formulera nya skrivelser, begära ut handlingar, och driva sin sak.
I det omtalade Kalmarfallet 2014 valde JO att lyfta fallet till Konstitutionsutskottet, KU, med en förfrågan om det behövdes en grundlagsändring för att förhindra missbruk av offentlighetsprincipen. Frågan ledde inte vidare till någon åtgärd.
Då handlade det om epost och mejl. Vi står nu inför ett scenario som på ett helt nytt sätt kan äventyra förtroendet för tryckfrihetsförordningen och utmana den offentliganställdes arbetsmiljö. Det innebär att personal inom all form av myndighetsutövning måste träna upp sin förmåga till källkritiskt läsande. En text blir inte korrekt enbart utifrån sin struktur, sitt språk och flitiga hänvisningar till lagar och regelverk.
Vi menar också att riksdag och KU på nytt måste ta sig an frågan hur ett öppet samhälle ska värnas utan att myndigheter ska drunkna i en komplexitet av aldrig tidigare skådade dimensioner.
