Socionomen Emma skriver poesi inspirerat av klientmöten: ”De förtjänar att finnas i dikter”
I höstas kom diktsamlingen ”Och andra övergivna platser”, skriven av socionomen Emma Eriksson Olsson. Vissa av dikterna är, precis som i hennes debutbok, inspirerade av klientmöten på jobbet.
Emma Eriksson Olsson. Foto: Privat
– Jag rör mig hela tiden i det sociala arbetets skikt, i det övergivna, ödsliga och de små ödena. Jag tänker att de också förtjänar att finnas i dikter, säger Emma Eriksson Olsson.
Hon utbildad socionom och anställd som ANDT-koordinator vid Lunds kommun. Tidigare arbetade hon klientnära men nu sysslar hon mer med att förebygga olika former av missbruk.
Skrivit har hon gjort sedan barnsben, men aktivt först på äldre dagar.
Hennes första diktsamling ”Stängningsdags i mindre tätort” gavs ut 2020.
– Det började med att jag skickade i väg en dikt till en tidskrift och blev publicerad. Då fick jag mod att skriva en hel diktsamling. Jag skickade manus till olika förlag, bland annat till lilla Smockadoll förlag, som drivs av en eldsjäl i Malmö och ger ut poesi. De plockade ganska snabbt upp mitt manus. En månad senare var boken tryckt.
Emma Eriksson Olssons böcker har fått fina omdömen av Skånetidningarnas kritiker. Om diktsamlingen ”Och andra övergivna platser” skriver Sydsvenskans recensent Maria Küchen att ”hennes poesi är både lokal och allmängiltig, drömsk och drastisk”.
Att Emma Eriksson Olsson satsar på poesi och inte på prosa, beror delvis på att hon gillar att skriva koncentrerat, men har också en rent praktisk förklaring.
– Jag började med att skriva dikter på mobilappen anteckningar i mörkret när jag nattade mina barn. Jag hade nog inte tid att skriva en roman.
Hon har ingen formell skrivarutbildning, men får stöd och feedback från skrivarvänner, vilket betyder väldigt mycket för henne. Förebilder är svenska poeter som Kristina Lugn och Thomas Tidholm.
– De skriver ärligt och nära, inte så högtravande.
Emma Eriksson Olsson tror inte att det inte är helt ovanligt att vara socionom och skriva böcker.
– Många socionomer skriver ju utredningar om människor. Vi har en blick och en analys av människor. Vi möter klienter på ett professionellt, men också existentiellt plan. Det gör något med oss. Trots att vi har en massa lagstiftning och rutinlistor att förhålla oss till så är vi också bara människor som möts. Jag tänker att det skapar en rik kista att ösa ur när vi ska skriva.
Hon är också väldigt noga med att avidentifiera allt som berör klienter i sina dikter.
– Personerna ska aldrig känna igen sig själva. Jag har tillfört lagom mycket fiktion och flyttat runt dem geografiskt. Det mesta är också långt bak i tiden.
