LÖSA – lösningar för delaktiga och trygga barn implementeras just nu i alla verksamheter i Göteborgs stad. Metoden kombinerar lösningsfokus med ett starkt barnfokus, utformat för att socialarbetaren ska ha arbetssätt att arbeta utifrån barnkonventionen i praktiken.

Kortfattat handlar metoden om att socialtjänst och vårdnadshavare ska möta barnen på barnens nivå och att barnets röst och behov ska vara utgångspunkten i mötet med klienten. Inför mötet med socialtjänsten får barnet exempelvis ett brev som är skrivet på barnets språk och som tar barnets perspektiv. Allt för att skapa förutsättningar och lösningarna för barnet. Arbetet att utbilda medarbetarna i Göteborgs Stad är i full gång och Sofia Fridlund och Frida Oskarsson är numera både processledare och utbildare i metoden.

Hur fick ni idén till LÖSA?

 – Från början var det min mamma som väckte idén. Hon är förskolechef och berättade att barnen inte alltid vet vad de varit med om när de varit hos socialtjänsten. Där började tanken på att skriva en barnutredning för att hitta sätt att svara på frågor med barnens egna ord. Frida var snabb att hoppa på och vi hittade hur många ställen som helst som skulle gå att göra barnbra, berättar Sofia Fridlund.

Hur jobbade ni fram metoden?

– Arbetet växte verkligen fram ur en frustration där rapporter, BBIC och måluppfyllelse blivit allt viktigare i verksamheten. Till en början gjorde vi det på egen tid och testade inom ramen av våra tjänster.

Utgångspunkten var att göra barnen delaktiga utifrån barnkonventionen och definiera vad som gör barn delaktiga. Under arbetes gång använde vi klientbarn som referenser och det blev snabbt skillnad. Barnen är experter på sin vardag och hade så bra lösningar.

Vi fick tillåtelse från chefen att testa och till sist hade det blivit ett paket – en metod – med lösningar i praktiken. Det var befriande att göra något i stället för att vänta på att någon annan ska komma med en metod.

Kan ni beskriva hur det funkar i praktiken?

 – Barn är extremt lösningsfokuserade. De vill och kan berätta och har därför oftast idéer om vad som måste hända för att vardagen ska fungera. När barnet får säga: ”Jag vill att pappa ska säga till mig lugnare” så sker något. De får känslan av att bli lyssnade, i stället för att vi vuxna försöker hitta lösningar och pratar över huvudet på dem. Det händer även något med förälderns eller vårdnadshavarens motivation. Det känns mer i magen med barnens språk och vi kan lättare hitta lösningar som är förankrade i barnens vardag.

Vad menas med begreppet barnbra?

– Barnbra är ett informellt språk och ett sätt att dokumentera så barnen förstår. Det blir tydligare och mer konkret även för den vuxna när de känner igen sitt barns språk. Lite: ”Så här vill jag inte att mitt barn ska känna.” Vi har också tagit fram brevmallar för yngre och äldre barn så de kan förbereda sig inför mötet. Vi upplever att barnen som rättighetsbärare tidigare tappats bort. Förhoppningen är att barnets röst blir tydligare nu.

Nu ska metoden implementeras i hela verksamheten…

– Ja, det är så roligt att det fått sådant genomslag. Det är vår bebis och vi har arbetat väldigt hårt för att få fram ett bra material. Vi har fått input från elevhälsa, skola, ideella nätverk och föräldrar. Det är inte så socialtjänsten gjort ett dåligt jobb tidigare, men nu är många peppade att få ta ett steg framåt.

Vi började utbilda i april i år och har fått två år på oss. Vi har även presenterat metoden för SKR (Statens kommuner och regioner) och pratat om den på barnrättsdagarna.