För yrkesverksamma inom våld i nära relationer är Markus Antonsson ett inte helt obekant namn. Under sin tid som polis utvecklade och ledde han Igor-projektet, ett samverkansarbete mellan polis och socialtjänst som syftade till att motverka våld i nära relation. Projektet blev framgångsrikt och tilldelades 2022 Stockholms stads trygghetspris.
– Igor var en operativ specialgrupp där polisen och socialtjänsten arbetade tätt ihop på daglig basis. Sedan bestämde polisledningen att inte fortsätta med Igor. Det gjorde mig oerhört frustrerad och är en av anledningarna till att jag inte är polis i dag, säger Markus Antonsson som i dag är fristående expert inom våld i nära relationer.
I dag arbetar han i stället som utbildare och föreläsare inom våld i nära relationer, ett begrepp som han själv egentligen inte är så förtjust i.
– Jag tycker att det ska heta psykiskt och fysiskt våld mot närstående. Då highlightar man både det psykiska och fysiska våldet, och man tydliggör att det är våldsutövaren som bär ansvaret, säger han.
Hur upplever du att samarbetet mellan polis och socialtjänst har fungerat genom åren?
– Både bra och dåligt. Det finns ju ett samarbete i dag men det behöver bli mer. Att ses en gång i veckan räcker liksom inte. Samverkan är när man arbetar operativt tillsammans varje dag.
– Det var det som gjorde att Igor fungerade så bra. Vi jobbade i samma lokaler och lärde känna varandra. Samlokalisering och det operativa dagperspektivet är otroligt viktigt. Det är då man får till ett fungerande samarbete, med bra uppföljningar och riskbedömningar.
LÄS OCKSÅ: Så jobbar Stockholm med Islandsmodellen
När det gäller Islandsmodellen är Markus Antonsson positiv, även om han efterlyser ett bredare perspektiv.
– Det är jättebra att modellen fokuserar på barnen, men jag tycker att man också ska inkludera relationer där det inte finns barn. Det är så många som går under radarn där.
Görs det något för att få till en nationell samordning när det gäller samarbetet mellan polis och socialtjänst i den här typen av ärenden?
– Nej, där brister det. Samarbetet i dag handlar mycket om regionala initiativ. Nationellt finns det ingen ordning och reda. Det behövs en nationell samordnare med grundkompetens för den här problematiken. Det här är oerhört komplext. Det måste finnas en förståelse för hur svårt det är att lämna en våldsam relation och hur lätt det är att gå tillbaka.
