Gabriella Alner Knutsson, doktorand vid Örebro universitet, har studerat hur barnavårdsutredningar påverkas av en pågående vårdnadstvist. Många socialsekreterare som hon har intervjuat vittnar om komplexiteten i den typen av ärenden, och om att den juridiska tvisten gör det svårare att både bedöma och hantera eventuellt våld.
– Mycket handlar om att ord står mot ord och det kan komma tankar om att föräldrar använder uppgifter om våld för att vinna tvisten. ”Används vi i barnavården som ett verktyg i tvisten?” Det gör bland annat att man upplever situationen som mer svårbedömd, berättar Gabriella Alner Knutsson.
När hon studerat utredningar som har gjorts visar det sig också att vårdnadstvisten och konflikten mellan föräldrarna får stort utrymme i barnavårdens ärende.
– Det tenderar att fokus sätts på konflikten, medan fokuset på våldet minskar. Samtidigt är våld alltid svårbedömt och man vill alltid försöka få det bekräftat men om det pågår en tvist blir man försiktigare i bedömningen. Och försiktigare i sin dokumentation som kan användas i tingsrätten.
Hennes forskning visar att det läggs stor vikt vid att föräldrarna ska samarbeta. Och hon ifrågasätter om samarbete alltid är att föredra om det har förekommit våld. Genom att fokusera på konflikten läggs lika stort ansvar på båda föräldrarna att komma vidare och komma överens, förklarar hon.
– Om det pågår en konflikt och ett barn har varit utsatt för våld kan det vara olämpligt för den icke-våldsutövande föräldern att inte validera barnets upplevelse av våld, utan i stället bara prata väl om den andra. Det bästa är kanske inte alltid att samarbeta och kommunicera. Om man fokuserar på konflikten innebär det att båda har en bristande förmåga att samarbeta och båda har ett ansvar för att avsluta konflikten. I stället bör man prata om våld som våld och konflikt som konflikt, konstaterar hon.
– Om vi har en mamma som är våldsutsatt och hon har gjort vad hon har kunnat för att skydda barnet och begär ensam vårdnad, då kanske man inte ska prata om henne som att hon inte kan samarbeta.
I de fall tingsrätten dömer till umgänge mot barnets vilja är det viktigt att tänka på återkopplingen till barnet.
– Det borde ligga på familjerätten att meddela beslutet. Det tror jag är en brist, vi använder ofta barnet som informationskälla, men återkopplingen glöms bort.
Det handlar om, poängterar hon, en organisatorisk brist inom socialtjänsten, inte en brist hos enskilda socialsekreterare eller familjerättssekreterare. Men informationen bör ses över.
– Utredningar och domar skickas hem till föräldrarna, men de är skrivna på vuxenspråk och de går till föräldrarna. Vi kan inte prata om barns delaktighet om inte de också får återkoppling.
