I våras sände SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om hårt sex. I programmet vittnar flera barn och unga om normaliseringen av hårt sex och svårigheten i att känna sina egna och sin sexuella partners gränser. En bakomliggande faktor till detta uppges vara pornografi.
Som socialarbetare kommer vi i kontakt med barn på flera olika arenor såsom kvinnojourer, ungdomsmottagningar och Sis-hem. Vi möter barn som får bära konsekvenserna av pornografin. Frågor som “Måste jag ställa upp på strypsex?” hör inte till ovanligheterna.
I vår etiska professionskod står det bland annat att vi ska kämpa för social rättvisa och jämställdhet, och beakta de grupper som riskerar att särskilt utsättas. Barn har historiskt tillhört den senare gruppen. Vi kan således inte tigande bevittna regeringens handlingsförlamning gällande nätpornografins tillgänglighet för barn.
Barnombudsmannen fick år 2020 i uppdrag av regeringen att kartlägga hur barn och ungdomar påverkas av pornografi. Kartläggningen visar på samband mellan pornografikonsumtion, sexuell aggressivitet och sexuell utsatthet, samt att barn och unga själva uppger att de påverkas av pornografin.
LÄS OCKSÅ >>> Här ges unga möjlighet att anonymt prata om sex och våld
Inflytandet av pornografi startar i tidig ålder. Debutåldern för att konsumera pornografi är i dagsläget 12 år för pojkar och 13 år för flickor. Var fjärde pojke konsumerar pornografi varje dag. Kombinationen av tidig debutålder och regelbunden konsumtion av pornografi bör oroa vuxenvärlden då forskning visar att barns känslighet för innehållet i pornografi minskar med ökad exponering och ålder. Något som forskare menar tyder på att en normaliseringsprocess äger rum. Med andra ord står samhället inför verkligheten att barn och unga blir avtrubbade för “mild porr”, vilka kan leda till att de söker sig till allt grövre material, samtidigt som pornografi kan bli en inspirations-, och lärdomsskälla för hur sex ska gå till.
Bakgrunden till barns stora tillgång till pornografi, går att finna i avsaknaden av juridisk reglering. Innan internet-revolutionen var det 18 års gräns på att köpa porrtidningar och dylikt material, men i dagsläget saknas lagar för att skydda barn från att ta del av pornografiskt material. Något som kan tyckas märkligt då Barnkonventionen påbjuder staten att utveckla lämpliga riktlinjer för att skydda barn mot information och material som är till skada för deras välfärd.
Motståndet mot en reglering grundar sig i påståenden om att barn faktiskt kan skilja mellan verklighet och fantasi, och att rösterna som påbjuder reglering snarare moraliserar sex. Det stämmer att forskning i stort pekar på att barn och unga över lag är kritiska till den bild av sex som pornografin förmedlar, samt att de utvecklar egna strategier för att navigera pornografiskt material i takt med ålder, erfarenhet och när de utvecklat en starkare trygghet i sin sexuella identitet.
Men tanken att barn så unga som 12 år ska vara källkritiska och trygga i sin sexuella identitet innan deras eget sexuella liv påbörjats är inte rimlig. Vi som vuxna kan inte lägga det ansvaret på barns axlar. Vi överlåter inte till barn att enbart “tänka kritiskt” kring alkohol eller nätcasinon utan att samtidigt reglera åtkomsten. Innan internet gjorde vi det heller inte med pornografi. Pornografin kan inte få ett frikort år 2023 bara för att det flyttat till en annan domän.
Det är dags för svenska regeringen att tillsätta en utredning för hur vi på bästa sätt kan reglera nätpornografin för barn. Flera länder såsom Frankrike och Storbritannien har redan hunnit före och är i fart med en reglering.
Vi vet att ungdomar ser på pornografi. Vi vet att sexualiserat våld är normaliserat i porrindustrin. Forskning visar på de negativa konsekvenserna och statistiken visar på omfattningen av problemet. Om Sverige har som ambition att följa barnkonventionen och värna om barn och ungdomar behöver nätpornografin regleras. En utredning behöver tillsättas. Helst igår.
