Ingrid Skinner

Socionom och leg.psykoterapeut

28 sep 2021

Bildmontage

Jenny Palmqvist

28 sep 2021

28 sep 2021

Socialsekreterarens vardag: ”Jag vet var du bor…”

DEBATT Ingen vill bli utsatt för hot. Men när socialsekreteraren undviker konflikt med klienten finns risken att klienten kontrollerar handläggningen av sitt eget ärende, skriver Ingrid Skinner.

Ingrid Skinner

Socionom och leg.psykoterapeut

28 sep 2021

Bildmontage

Jenny Palmqvist

28 sep 2021

28 sep 2021

Under 20 år var jag handledare inom socialtjänsten i bostadsområden som numera klassas som ”särskilt utsatta”. Handledningen rörde ärenden där barn befarades fara illa. Det hände att jag fick intryck att klienterna på olika, ibland subtila, sätt styrde handläggningen av ärendet. Jag skrev en artikel Klienten som handläggare som publicerades i Socionomen nr 5/1999. Reaktionerna bland läsarna blev starka och en del gick till attack mot min person och människosyn – det förekom krav att Socionomen inte skulle publicera mina artiklar i framtiden.

Genom åren har hot mot personalen inom socialtjänsten ökat. Alltifrån klassikern ”jag vet var du bor” till hot mot socionomens familj och upprepade grova, verbala kränkningar. Attentat mot arbetsplatsen, bilen och det privata hemmet har förekommit.

Klienten anmäler till olika instanser och tar kontakt med massmedia som i alltför hög utsträckning är benägna att godta klienten som sanningsvittne. Angreppen från massmedia kan bli omfattande och grovt onyanserade. Massmedia som skriver om tvångsomhändertagande av barn känner inte till gällande lagstiftning och därför kan insatserna framstå som godtyckligt utförda av enskilda socialsekreterare. Dessa kan i sin tur inte nyansera klientens version på grund av tystnadsplikt och yrkesetiska skäl.

När socialsekreteraren undviker konflikt med klienten finns risken att klienten kontrollerar handläggningen av sitt eget ärende. Särskilt förödande blir det om det finns barn som far illa som inte får den hjälp de behöver. Istället för att gå in med nödvändiga insatser ser socialsekreteraren mellan fingrarna vilket kan få ödesdigra konsekvenser för det utsatta barnet. Det gäller särskilt yngre barn där föräldrarna och hemmiljön står i fokus för ett eventuellt tvångsomhändertagande enligt LVU.

De ideologiska motsättningarna inom yrket har varit omfattande. Myter som ”alla föräldrar älskar sina barn, separationer barn-föräldrar är skadliga och bör undvikas, det finns inga hopplösa fall, det är aldrig för sent för en lycklig barndom” har omhuldats. Det hävdas att det handlar om ”människosyn, solidaritet med utsatta grupper, ett ställningstagande mot klassförtryck”. Klienterna ses som hjälplösa offer för yttre omständigheter utan eget ansvar.

- Särskilt laddat blir det när handläggningen rör invandrare. Här råder tabun och oro för att framstå som rasister.

Sammantaget kan synsätten fungera som en ursäkt för att man inte fattar nödvändiga beslut och/eller vidtar erforderliga åtgärder. Särskilt laddat blir det när socialtjänsten ska handlägga ärenden som rör invandrare. Här råder tabun och oro för att framstå som rasister.

Vem vill bli kränkt och förnedrad som ett återkommande inslag i arbetet? Vilken kvinna vill bli utsatt för grova sexuella tillmälen? Vem vill bli hotad till livet, riskera att bli fysiskt attackerad och ta emot hot riktade mot familj och hem? Det är inte svårt att förstå varför handläggare riskerar att göra avsteg från sin professionalitet.

Många står inte ut. Yrkeserfarna söker arbeten som är mindre betungande, omskolar sig, vidareutbildar sig, börjar forska eller blir konsulter. Långvariga sjukskrivningar som utmattningssyndrom kan bli följden om man jobbar kvar. På det individuella planet kan tvivel uppstå: ”passar jag för yrket?”

Skuldkänslor kan infinna sig när man tycker illa om klienten och hyser aggressiva känslor mot denne. Även skam i form av känslor av misslyckande och tvivel om man gör rätt. Här vill jag även nämna känslor av hopplöshet och vanmakt – troligtvis de mest tabubelagda av alla. Familjen och de egna barnen kan bli lidande. Här är det på sin plats att göra tydligt att detta inte är generella reaktioner bland socialsekreterare utan bland dem som främst arbetar med utredningar i ”utsatta områden”.

Personligen tror jag inte att resurser i form av mer pengar är den enda lösningen. Insatser måste riktas specifikt mot socionomerna och deras arbetsmiljö. Syftet ska vara att socionomerna kan arbeta utifrån sin kunskap och erfarenhet på ett professionellt sätt. Hur ser ni andra på socialsekreterarnas utmaningar?

Läs mer

Nya SoL
3 okt 2024

Sagt om SoL: "Hoppas det inte längre ska gå att runda barnrättsperspektivet"

Skrivningarna om barns rätt en vinst med nya SoL, menar Åsa Lundstr...

Nya SoL
2 okt 2024

Sagt om SoL: "Vi måste se det här som en uppmaning att förändra arbetssätt"

Andreas Wetterberg, enhetschef för UngAngered, tror på nya SoL och ...

Nya SoL
1 okt 2024

"Jag förstår inte riktigt hur det här ska gå ihop"

Nya socialtjänstlagen är snart här men flera frågetecken kvarstår. ...

Läs även

Debatt
20 maj 2022

Slutord: ”Maria Kjellgren och jag har mycket gemensamt”

Sophie Ekman Wretlind svarar på repliken av Maria Kjellgren.

Replik
19 maj 2022

Replik: ”Dr Wretlind ger ett ensidigt perspektiv av elevhälsa”

Jobbet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga görs inte...

Debatt
9 maj 2022

Debatt: ”Barn är mer än potentiella brottsutövare”

Det räcker inte att diskutera hur rekrytering till kriminella gäng ...

Krönika
9 maj 2022

”Tystnadskultur tvingar duktiga medarbetare att bli passiva vittnen”

Gängexperten Maria Wallin menar att tystnadsnormer får omfattande k...

Debatt
26 apr 2022

Ett familjehems vardag – om att uppleva ett sammanbrott

Är det någon som undrar varför vi har brist på familjehem? Inte jag...

Debatt
8 apr 2022

Sophie Ekman Wretlind: ”Vi måste återinföra skolhälsovården”

Avskaffandet av skolhälsovården har fått ödesdigra ­konsekvenser fö...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.