Barn som lever i bonusfamiljer riskerar ytterligare separationer som kan leda till anknytningsproblematik, otrygghet och tillitsbrist senare i livet, skriver debattförfattarna som menar att samhället måste sluta betrakta kärnfamiljen som norm.
Stina Pettersson
Socionom, samtalsterapeut med vidareutbildning inom KBT och Psykoterapi, Ystad
14 feb 2022
Thomas Pettersson
Samtalscoach inriktning bonusfamiljer, Familjebehandlare inriktning KBT, Ystad
14 feb 2022
Vi har arbetat med bonusfamiljer i tio år och träffat hundratals människor i ombildade familjer som sökt sig till oss för att få råd och stöd. Vi är inte förvånade över behovet. Det finns riktigt många utmaningar som bonusfamiljen måste hantera. Ofta finns det inte heller någon erfarenhet att luta sig emot.
Men det finns tyvärr en anledning för deras besök hos oss som oroar mer än något annat. Vi hör från bonusfamiljer att det saknas förståelse och kunskap för deras specifika utmaningar. Det kan vara inom verksamheter som barn och ungdomar vistas i, som till exempel förskola, skola och fritidsverksamheter.
Det kan även vara i verksamheter som bonusfamiljer söker sig till som socialtjänst och psykiatri.
Det kanske inte är konstigt när normen i samhället fortfarande verkar vara kärnfamiljen. Den villkorslösa kärleken och starka känslomässiga band mellan alla familjemedlemmar. Bilden av att en familj består av en biologisk mamma, en biologisk pappa och deras gemensamma barn.
Vi tycker det är dags att normalisera bonusfamiljen. Dessa familjekonstellationer som löper fyra gånger större risk för separationer än kärnfamiljen. Det innebär att barn som lever i bonusfamiljer riskerar ytterligare separationer som kan leda till anknytningsproblematik, otrygghet och tillitsbrist i senare år.
Vad menar vi då med att normalisera bonusfamiljen?
Vi skulle vilja att alla yrken och yrkesutbildningar som innefattar någon typ av socialt arbete förbereder sina medarbetare och elever på vad de bör vara uppmärksamma på när de möter bonusfamiljer, bonusföräldrar och bonusbarn. Det de kommer möta är normala tankar för just denna grupp som ofta känner sig väldigt ensamma och frustrerade och behöver förståelse för att det är normalt att bo i en bonusfamilj och det är normalt att känna att det är svårt.
Vi som möter dem i våra professioner behöver vara medvetna om att det kan finnas mycket skam- och skuldkänslor bakom fasaden av familjemedlemmars agerande. Misslyckande över att inte ha klarat av att hålla ihop kärnfamiljen.
Det kan också finnas skamfyllda tankar om avundsjuka och svartsjuka till sin partners biologiska barn. Vi kan också höra tonåringar uttrycka ”Jag är utanför, jag tillhör inte familjen, pappas nya fru gillar inte mig och mammas nya kille gillar inte mig”.
Det kan vara upplevelsen av lojalitetskonflikter hos den biologiska föräldern för sina barn och sin nya partner. Det kan vara känslan av utanförskap för både bonusföräldern och bonusbarn. Listan kan göras lång på utmaningar som vi möter varje vecka.
Barn och ungdomar i bonusfamiljer behöver vuxna runt omkring sig som har en förståelse för hur det kan påverka måendet och beteenden. Bonusfamiljer behöver möta förståelse för sin situation och inte utifrån normen kärnfamiljen.
Stina Pettersson
Socionom, samtalsterapeut med vidareutbildning inom KBT och Psykoterapi, Ystad
Thomas Pettersson
Samtalscoach inriktning bonusfamiljer, Familjebehandlare inriktning KBT, Ystad
Läs mer
Läs även
Slutord: ”Maria Kjellgren och jag har mycket gemensamt”
Sophie Ekman Wretlind svarar på repliken av Maria Kjellgren.
Replik: ”Dr Wretlind ger ett ensidigt perspektiv av elevhälsa”
Jobbet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga görs inte...
Debatt: ”Barn är mer än potentiella brottsutövare”
Det räcker inte att diskutera hur rekrytering till kriminella gäng ...
”Tystnadskultur tvingar duktiga medarbetare att bli passiva vittnen”
Gängexperten Maria Wallin menar att tystnadsnormer får omfattande k...