Rädda Barnen har verksamheter för barn, unga och föräldrar runt om i hela landet. I synnerhet möter vi barn och unga i särskilt sårbara situationer, som att befinna sig i en asylprocess, vara utsatt för våld eller att bo i ett socioekonomiskt utsatt område. Med tanke på den senaste tidens dödliga våld och skjutningar får vi ofta frågan från såväl press, politiker som allmänhet: Hur arbetar ni brottsförebyggande? En relevant fråga kan tyckas – utifrån den så gott som dagliga våldsrapporteringen som sker. Men vårt svar blir alltid detsamma: Vi måste sluta kalla barn och unga, i synnerhet i socioekonomiskt utsatta områden, för potentiella brottsutövare!
Däremot lever de barn och unga vi möter med större risker än andra barn. Svåra händelser och erfarenheter, strukturella orättvisor och juridisk status är flera aspekter som vi ser hindrar barns utveckling och möjlighet till en trygg barndom.
Ett symptom på detta kan vara att hamna i kriminalitet, ett annat kan vara att hamna i missbruk, lida av psykisk ohälsa eller på annat sätt skadas i sin utveckling. Men det vi ser idag är ett samhälle som riktar in sig på att behandla symptomen, snarare än orsakerna till problemen. Här behövs ett perspektivskifte.
Den offentliga debatten om det dödliga våld och skjutningar som sker pågår. Även om polisiära insatser och lagförande av kriminella är det som primärt diskuteras så har även förebyggande insatser tagit plats i debatten. Däremot är fokus fortsatt riktat mot brottsförebyggande insatser – hur samhället ska förhindra att fler rekryteras till kriminella gäng. Men våldet som sker är även en barnrättslig fråga.
Frågan är inte enbart kriminologisk, det handlar även om hur vi tillsammans kan skapa förutsättningar för att barn ska växa upp utan att fara illa och skyddas från att både utsättas- och att utsätta andra för våld. Det borde vara barns rätt till trygghet och skydd – en uppväxt fri från våld – som står i centrum.
När en 15-åring utsätter en annan person för allvarligt våld, eller själv far allvarligt illa – kommer det sällan som en överraskning för vuxna som känner denna 15-åring. Backar vi bandet 10 år, skulle antagligen 15-åringens förskolepedagoger inte heller bli förvånade att just detta barn råkat illa ut. Ofta visar barn tidigt på risker för att fara illa i sin utveckling – oavsett om symptomet senare blir att hamna i kriminalitet, eller något annat. Det vi ser som en stor brist är oförmågan att säkerställa att socialtjänst, förskola, skola och sjukvård kan tillgodose ändamålsenligt stöd när barn är yngre. Vi vet att exempelvis våld, försummelse, samt andra svåra uppväxtförhållanden är faktorer som riskerar att skada barns hälsa och utveckling. Det är här fokus på insatser och interventioner behöver vara – att tidigt möjliggöra skydd och insatser för barn. Vi vet redan vilka insatser som krävs för att öka skyddsfaktorerna för dessa barn – här finns redan gott om kunskap. Det är snarare vägen dit – att säkerställa att barn får rätt hjälp i tid – som brister.
Men varför når vi inte hit idag? Vi tror det finns tre centrala aspekter:
1. Socialtjänsten behöver få mer resurser att arbeta tidigt och förebyggande. Idag bortprioriteras förebyggande insatser till förmån för akuta åtgärder.
2. Socialtjänsten behöver bli mer tillgänglig för dem de är till för. Idag är socialtjänsten inte en instans som alla föräldrar har förtroende att söka hjälp ifrån. Socialtjänsten behöver därför aktivt arbeta med att skapa tillgänglighet, bygga relationer och skapa förtroende. Först då har socialtjänsten möjlighet att säkerställa tidiga och förebyggande insatser för barn.
3. Vi vill se ett ökat fokus på åtgärder för det som sker innan förebyggande insatser – främjande åtgärder och strukturer i samhället som ökar skydd och motståndskraft. Vi vet att en trygg bostad, en välfungerande skola och tillgång till organiserad fritid är skyddande för alla barn.
Den senaste tiden har vi sett allt för många repressiva politiska förslag som kränker barns rättigheter. Vi önskar det vore tvärtom – att vi får se fler förslag som stärker barns rätt till en trygg uppväxt. Det är först när vi som samhälle erbjuder ett bättre alternativ som vi slipper fråga oss varför unga väljer kriminalitet.
