Replik: ”I den bästa av världar smälter de ihop”

Mätning, standardisering, dokumentation, evidensbasering, kontroll och konkurrens är värden som idag anses vara viktigare och mer eftersträvansvärda än det vi förenklat skulle kunna kalla det goda mötet eller det goda omdömet.

Socialvetenskaplig forskning har på olika sätt ­uppmärksammat denna problematik. Förenklat uttryckt anses problemet handla om att ­organisation och profession grundas på olika ­logik. Organisationslogiken är inriktad på kontroll, effektivitet, resultat och likformning, medan professionslogiken utgår från autonomi, diskretion, självbestämmande, gemensam yrkesetik och gemensamma värderingar. Även om organisation och profession baseras på olika logik är de intimt förknippade med varandra. Precis som en lärare behöver en skola, en sjuksköterska ett sjukhus eller vårdcentral, behöver en socialarbetare socialtjänsten eller en annan människobehandlande organisation. Det är alltså inte möjligt att skilja eller isolera yrkesutövande från sitt organisatoriska sammanhang. Därför, menar jag, är det inte heller hjälpsamt med en polarisering där två parter ställs som motstridiga eller konkurrerande mot varandra; den ena anses vara den goda (t ex profession eller livsvärlden) och den andra den onda (t ex organisation eller systemvärlden).

Vi bör rikta fokus mot en integrering mellan parterna. I den bästa av världar smälter de ihop i en fruktbar enhet med ömsesidig utveckling. En välfärdsstat som ska präglas av rättvisa, jämlikhet och solidaritet kräver gemensamt skapade system som vi kan ansluta oss till. Därför behöver de som anser sig vara koloniserade höja sin röst och stå upp för sina kunskaper och erfarenheter. Syftet får dock aldrig vara att vinna en strid eller undantränga den andra.

Målsättningen är dialog som leder till integrering mellan likvärdiga och av varandra beroende parter.

Harald Gegner, doktorand vid Malmö universitet och utvecklingsledare inom socialtjänsten.