Den nya studien, som gjorts av Ann-Sofie Bergman, Ulrika Järkestig Berggren och Kerstin Arnesson på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, visar att konsulterna arbetade i högre utsträckning med utredningar som initierats på grund av oro för våld. De innehöll mindre information, särskilt vad gäller barnets perspektiv.

De här barnen fick också färre insatser jämfört med barn där utredningen gjorts av kommunanställda socialarbetare.  Studien tyder på att det, utifrån barnets perspektiv, har betydelse vad socialarbetaren har för anställningsform.

Dessutom tenderar konsulter att jobba kortare tid på en arbetsplats, vilket också gör det svårare att etablera förtroendefulla relationer med barnen. Det kan i sin tur vara ett hinder för barns delaktighet och hur barnets perspektiv tillgodoses i utredningen.