Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson, Vänsterpartiet:
Vad anser ditt parti är viktigast för att stoppa rekryteringen till kriminella gäng?
– Insatser som vänder sig till pojkar och män som grupp har visat sig vara mer effektiva än utbildningsinsatser som enbart adresserar flickor och kvinnor, utifrån att män är primära våldsutövare. Våldsförebyggande arbete med pojkar och män som har fokus på att förändra normer kring manlighet som understödjer våld och som möjliggör en positiv plats för män i arbetet mot våld har med andra ord visat sig vara framgångsrika. Kommuner bör få i uppdrag att utveckla förebyggande insatser inom förskolor, skolor, fritidsverksamheter och inom idrottsrörelsen för ett aktivt normkritiskt arbete mot våld.
– Socialtjänsten ska vara tillgänglig och välkomnande för barn, unga och deras föräldrar. Insatser ska om möjligt utformas tillsammans med familjen och med barnets bästa i fokus. Det är viktigt att socialtjänsten arbetar offensivt och med kompensatoriska åtgärder för att på det viset ge alla barn och unga chans till jämlika livsvillkor. Barn och unga som har kontakt med socialtjänsten kan samtidigt behöva stöd från skola, barn- och ungdomspsykiatrin och andra instanser. Utbudet av insatser behöver anpassas för att möta behoven, och adekvat stöd ska kunna ges till dem med mer omfattande behov. I de fallen krävs ofta länge insatser som med fördel kan erbjudas av tvärprofessionella team. Inom ramen för en så kallad första linjens socialtjänst skulle samverkan kunna byggas mellan förskola, skola, fritids, socialtjänst, polis, regionens första linjeverksamhet och civilsamhälle. Hjälp skulle kunna erbjudas på ett mer lättillgängligt sätt för dem som riskerar att falla in i kriminalitet. Att stödet är lättillgängligt kan även bidra till ökad tillit till myndigheter, särskilt för människor i utsatta områden. För att samhällets gemensamma resurser ska användas ansvarsfullt och på ett sätt som ska leda till varaktiga förändringar behöver resursernas prioriteras och samordnas.
– Skolan har en avgörande betydelse för alla barns framtid och det gäller i högsta grad även placerade barn. Låg utbildningsnivå ökar risken för ohälsa och till exempel självmord, missbruk och kriminalitet. För Vänsterpartiet är barns och ungas rätt till sammanhållen skolgång en fråga om jämlikhet och alla bör, trots olika förutsättningar, ges samma möjlighet att klara av sin skolgång.
Anser ditt parti att det krävs tydligare reglering i socialtjänstlagen av socialtjänstens brottsförebyggande arbete?
– Enligt socialtjänstlagen ingår det i socialtjänstens uppgifter att arbeta förebyggande. Socialtjänstens barn- och ungdomsvård utgör en stor del av kommunernas individ- och familjeomsorg. Samtidigt är situationen ansträngd och de ekonomiska resurserna små. Vänsterpartiet anser att socialtjänsten ska ha de resurser som krävs för att fullgöra sina skyldigheter, både vad gäller att genomföra utredningar och att följa upp insatser och framför allt placeringar. Sist men inte minst ska socialtjänsten ha tid att etablera kontakt och prata med barn och unga. I dag läggs mycket resurser på myndighetsutövning och utredning, men det behövs också förebyggande socialt arbete för att minska framtida sociala problem.
– I dag har inte socialtjänsten laglig grund för att erbjuda ett individanpassat och lättillgängligt stöd utan att först inleda en utredning och sedan fatta ett myndighetsbeslut om insats. Familjen måste dock våga, och ges möjlighet att söka hjälp i tid, inte vänta tills de blir anmälda. Även polisen har uttalat sig upprepade gånger om att konsensus råder om att förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga hamnar i destruktiva miljöer måste ses som den långsiktiga lösningen.
Ska staten bidra med resurser till förebyggande arbete för barn och unga, eller är det kommunernas ansvar?
– Det finns goda exempel på arbetsmodeller som i första hand är riktade mot flera olika verksamheter på kommunal nivå i syfte att förändra normer och värderingar. ”En kommun fri från våld” är till exempel en modell som finns i flera kommuner och som identifierar risker på olika nivåer och tar fram förslag på förebyggande åtgärder. Hela kommunen och dess verksamheter involveras för att det förebyggande arbetet ska ha så stort genomslag som möjligt. Kulturer av att inte säga ifrån när det sker ett övergrepp eller en kränkning innebär ökad risk för utveckling av våld och det är känt att utsatthet för våld i unga år och acceptans av våld är riskfaktorer för att både bli våldsutsatt och våldsutövare – samtidigt som kompis- och familjerelationer kan utgöra ett skydd mot detta. Det är därför viktigt att så många som möjligt tränas i detta tanke- och synsätt och får verktyg att våga agera. Detta genomgripande arbete ska utgå från att traditionella genusnormer ökar risken för våld. Förändring behöver ske inom flera arenor; på arbetsplatser, i idrottsföreningar och i bostadsområden. En konkret strategi kan därför vara att staten tar initiativ till implementeringar av modeller som syftar till att förändra destruktiva normer och värderingar.
