Tre månader eller längre. Så länge får tusentals barn i Sverige vänta på att kommunernas socialtjänster ska verkställa beviljade stödinsatser. Det visar en ny rapport från IVO som presenterades i december.

Under 2024 tog myndigheten emot 3 523 rapporter om barn som fått vänta i över tre månader – en nivå som i princip varit konstant de senaste fem åren.

– Det är det som är lite oroande, att det inte blir bättre, säger avdelningschef Daniel Lilja.

Siffrorna inkluderar både insatser enligt SoL (2 163) och insatser enligt LSS (1 360).

Finns det några grupper som fått vänta särskilt länge på stöd?

– Inom LSS kan man nämna insatser som avlösarverksamhet i hemmet, och när det kommer till SoL har det varit svårt att utse kontaktfamiljer, säger Daniel Lilja.

Orsakerna till de långa väntetiderna, som kommunerna själva nämner, är främst svårigheter att rekrytera och behålla personal, arbetsmiljörelaterade frågor och ledarskap.

– I andra hand så handlar det om köerna till vissa insatser. Där kan man nämna boenden som exempel, som ju har en längre planeringshorisont. Där krävs det att man ligger långt fram i samhällsplaneringen och bygger i tid, säger Daniel Lilja.

LÄS OCKSÅ >>> Många föräldrar tackar nej till stöd – både för sig själva och sina barn

Förutom det uppenbara i att barn får befinna sig länge i dysfunktionella situationer så finns det ytterligare en risk att ta hänsyn till, förklarar Daniel Lilja.

– Det kan ju vara att när stödet väl verkställs så kan det vara för sent. Insatsen kanske inte längre är aktuell, behovet kan vara ett annat.

Finns det kommuner som sticker ut?

– Det finns en tydlig koppling till kommunens storlek såklart. Samtidigt är det svårt att tolka siffrorna eftersom vi vet att det finns ett mörkertal.

Rapporten bygger på en sammanställning av hur många beslut om stödinsatser som kommunerna inte har verkställt inom tre månader under 2024. Där framgår att kommunens storlek har betydelse; små kommuner landar i regel på lägre antal beslut som inte verkställts i tid, medelstora och stora kommuner landar på högre.

I Stockholm, Göteborg och Malmö ligger antalet beviljade stödinsatser som inte verkställts i ett spann mellan cirka 80–120 ärenden, i småkommuner som Nykvarn, Lessebo och Hagfors ligger siffrorna på 1–5. Några kommuner sticker dock ut. I Norrköping har till exempel 246 barn fått vänta längre än tre månader, i Östersund var det 170 och i Skellefteå 68, för att nämna några.

Hanna Jonsson, enhetschef på socialkontoret i Norrköping, förklarar att det inte finns några enkla svar på hur man kortar ner väntetiderna, men att det är kopplat till de utmaningar som flera kommuner har tagit upp i IVO:s rapport.

– Vi gör allt vi kan med de resurser vi har och kämpar med de utmaningar som de flesta andra kommuner kämpar med, säger hon, och understryker att hon bara kan uttala sig om de stödinsatser som hon själv arbetar med och att hon inte kan tala för övriga på socialkontoret.

Daniel Lilja betonar också att kommunernas siffror ska tolkas med försiktighet.

– En kommun som på pappret har låga siffror kan ändå ha flera ärenden som inte har rapporterats in. Men vi har identifierat ett antal kommuner som vi kommer titta vidare på under 2025, säger han.

Vilka kommuner handlar det om?

– Det uttalar vi oss inte om i nuläget. Vi återkommer om det när vi är färdiga med våra analyser.

Det kan också vara så att man i vissa kommuner är bättre på att rapportera in ärenden, och sämre i andra -kommuner.