Av: Fredrik Söderlund

22 sep 2020

22 sep 2020

Filmrecensioner

Både sorgligt och hoppfullt på filmduken

Dags att bänka sig i biosalongen! Socionomens filmrecensent Fredrik Söderlund har granskat höstens premiärer. Här presenterar han tre filmer som är spännande att gå och se för dig som är socionom.

Av: Fredrik Söderlund

22 sep 2020

22 sep 2020

Babyteeth

Den svårt sjuka Milla gör sin egen tonårsrevolt genom små skiftningar och för att stävja sitt både psykiska och fysiska mående. När hon träffar knarklangaren Moses går Millas ickeförstående föräldrar i taket, samtidigt som hon får något att hänga upp känslorna på.

Australiskan Shannon Murphy har skapat en rättfram och lågmäld film som skildrar klassklyftor, ungdomskriminalitet och sjukdom utan att tippa över till sentimentalitet. Romeo & Julia-upplägget är givet, men är draget genom ett modernare och mer bisarrt filter.

Babyteeth är ett lika rörande kammarspel som en vacker porträttering av ungdomlig kärlek och drömmar i en tragisk situation. (Premiär 18 september)

Babyteeth är en modern och ovanlig Romeo & Julia-saga.

Fahim – den lilla schackprinsen

Fahim och hans pappa är tvungna att fly från Bangladesh när det är ohållbart att vistas i hemlandet. Fahim är ett schackgeni i vardande och enda sättet att nå sitt mål är att ta sig till Paris. Den gruffige läraren Sylvain (Gérard Depardieu) tar honom under sina vingar samtidigt som Fahims pappa väntar på att en asylansökan ska godkännas.

Filmen är baserad på en sann historia och bitvis lite bomullsmjuk i kanterna. Samtidigt är det ett fint feel good-familjedrama om revansch och upprättelse. Schacket tar inte överhanden utan skildras som ett spel som likt livet (för att citera Sylvain) är ”ett krig mellan hjärnorna”. (Premiär 9 oktober)

Fahim – den lilla schackprinsen är baserad på en sann historia.

Min dotter Gloria

Fransmannen Robert Guédiguian har varit en mästare på att skildra arbetarklassens Marseille sedan 1990-talet. Han har en förmåga att kombinera rörande empati med finstämdhet, melankoli och samtidigt få ut det bästa ur sin skådespelarensemble.

Senaste filmen är ett nedslag i en kämpande familjs vardag i utkanterna av kuststaden, de människor som glöms bort i dagens Frankrike och i förorter runt om i Europa. Arbetarstrejker, desperation, smygrasism, frustration och irrationella beslut gör att Guédiguians film nästan går över till att bitvis bli en socialrealistisk thriller.

Min dotter Gloria är ett lågmält dokument som trots sin sorgkantade inramning lämnar en relativt hoppfull bismak. (Premiär 9 oktober)

Sorg och hopp blandas i Min dotter Gloria.

Läs även

samhälle
26 feb 2021

Stödlinje har svårt att hinna svara på alla samtal

Den ökade psykiska ohälsan under pandemin syns tydligt i statistiken.

samhälle
25 feb 2021

Få svar om effekten av behandling av gravida

En genomgång av tillgänglig forskning ger få svar om vilken behandl...

Arbetsmiljö
24 feb 2021

Chefer slits mellan administration och utveckling

En ny rapport visar att socialchefer ofta upplever slitningar mella...

Arbetsmiljö
24 feb 2021

”Försök sätta en gräns för de egna kraven”

I en ny studie lyfts bland annat hälsorisker med jobb som ställer h...

Böcker
23 feb 2021

Han skriver deckare om socialtjänsten

I socionomen Jeremiah Karlssons thrillers är det inte mord som ska ...

Psykoterapi
22 feb 2021

Ny studie: Psykoterapi ger god långtidseffekt mot panikångest

Fortsatt tydlig förbättring för 70 procent efter två år.