22 sep 2020

Recension

Filmrecensioner

Både sorgligt och hoppfullt på filmduken

Dags att bänka sig i biosalongen! Socionomens filmrecensent Fredrik Söderlund har granskat höstens premiärer. Här presenterar han tre filmer som är spännande att gå och se för dig som är socionom.

Av: Fredrik Söderlund

22 sep 2020

22 sep 2020

Babyteeth

Den svårt sjuka Milla gör sin egen tonårsrevolt genom små skiftningar och för att stävja sitt både psykiska och fysiska mående. När hon träffar knarklangaren Moses går Millas ickeförstående föräldrar i taket, samtidigt som hon får något att hänga upp känslorna på.

Australiskan Shannon Murphy har skapat en rättfram och lågmäld film som skildrar klassklyftor, ungdomskriminalitet och sjukdom utan att tippa över till sentimentalitet. Romeo & Julia-upplägget är givet, men är draget genom ett modernare och mer bisarrt filter.

Babyteeth är ett lika rörande kammarspel som en vacker porträttering av ungdomlig kärlek och drömmar i en tragisk situation. (Premiär 18 september)

Babyteeth är en modern och ovanlig Romeo & Julia-saga.

Fahim – den lilla schackprinsen

Fahim och hans pappa är tvungna att fly från Bangladesh när det är ohållbart att vistas i hemlandet. Fahim är ett schackgeni i vardande och enda sättet att nå sitt mål är att ta sig till Paris. Den gruffige läraren Sylvain (Gérard Depardieu) tar honom under sina vingar samtidigt som Fahims pappa väntar på att en asylansökan ska godkännas.

Filmen är baserad på en sann historia och bitvis lite bomullsmjuk i kanterna. Samtidigt är det ett fint feel good-familjedrama om revansch och upprättelse. Schacket tar inte överhanden utan skildras som ett spel som likt livet (för att citera Sylvain) är ”ett krig mellan hjärnorna”. (Premiär 9 oktober)

Fahim – den lilla schackprinsen är baserad på en sann historia.

Min dotter Gloria

Fransmannen Robert Guédiguian har varit en mästare på att skildra arbetarklassens Marseille sedan 1990-talet. Han har en förmåga att kombinera rörande empati med finstämdhet, melankoli och samtidigt få ut det bästa ur sin skådespelarensemble.

Senaste filmen är ett nedslag i en kämpande familjs vardag i utkanterna av kuststaden, de människor som glöms bort i dagens Frankrike och i förorter runt om i Europa. Arbetarstrejker, desperation, smygrasism, frustration och irrationella beslut gör att Guédiguians film nästan går över till att bitvis bli en socialrealistisk thriller.

Min dotter Gloria är ett lågmält dokument som trots sin sorgkantade inramning lämnar en relativt hoppfull bismak. (Premiär 9 oktober)

Sorg och hopp blandas i Min dotter Gloria.

Av: Fredrik Söderlund

22 sep 2020

22 sep 2020

Läs mer

Debatt
21 maj 2025

"Jakten på den försvunna lösningen"

Att ständigt testa nya metoder i jakten på lösning är inte ansvarsf...

Aktuellt
20 maj 2025

Ny socialtjänstlag klubbad

Klart! Bara drygt en månad innan den träder i kraft har riksdagen k...

Tema
20 maj 2025

Experten: ”Ska alla verkligen vara inom BUP?"

Ska väntetiderna kortas måste BUP börja ses som den specialistvård ...

Läs även

Aktuellt
20 maj 2025

Ny socialtjänstlag klubbad

Klart! Bara drygt en månad innan den träder i kraft har riksdagen k...

Aktuellt
14 maj 2025

Boktips: Hanna Saadi gör upp med hedersförtrycket

Boken "Bortgift mot min vilja" är en personlig berättelse...

Aktuellt
12 maj 2025

Socialstyrelsens rapport blev droppen för Lena – JO-anmälde myndigheten

Socionomen Lena Palm är en av många som upprörts av Socialstyrelsen...

Aktuellt
8 maj 2025

Mellantvångsutredningen kritiseras hårt: ”Skadar tilliten”

Flera remissinstanser ifrågasätter regeringens förslag om att barn ...

Aktuellt
2 maj 2025

Filmtips: Oscarsvinnaren No other land är ett porträtt för en hel värld att se

Kompromisslöst och våghalsigt om förstörelsen på Västbanken i dokum...

Aktuellt
29 apr 2025

Jonna Bornemark: ”Vi använder inte hela vår mänskliga potential”

Med bokserien Vrida världen vill filosofen Jonna Bornemark få oss a...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.