Sofia Rapp Johansson är familjehemsmamma och själv uppväxt i familjehem. Här ger hon socialsekreterare råd.
- Som ansvarig för placeringar och utredare av familjer måste man tolka vibrationer. Man behöver se genom väggar. Man behöver våga ställa obekväma frågor.
Var fanns värmen? Var fanns kärleken? Var fanns den innerliga känslan som skvallrar om familj?
Man kan inte se hur någon tänker. Ingenting i det nyrenoverade köket vittnar om atmosfären efter mörkrets inbrott.
Som ansvarig för placeringar och utredare av familjer måste man tolka vibrationer.
Man behöver se genom väggar. Man behöver våga ställa obekväma frågor. Man behöver ha en magkänsla. Magkänsla är kunskap parat med erfarenhet och kunskap.
Det finns ingen manual man kan följa där inkompetenta familjehemssekreterare sorteras bort. Lika lite som det finns en instruktionsbok att följa för att garantera bra familjehem.
Man behöver ha förmågan till mentalisering: Konsten att förstå sina egna och andras tankar och känslor. Man behöver kunna sätta sig in i det där som finns men inte syns och som känns men kanske inte existerar.
En socialsekreterare som inte kan stå rakryggad framför familjehemmet är en farlig socialsekreterare. Ett familjehem som utvecklar trasiga barn är ett farligt familjehem.
Jag tror på att bygga ett team runt den placerade. Där alla har ett gemensamt mål.
Barnet är det centrala. De runtom aktörer för vilket man jämnar vägen åt den behövande. Inte att man ska bli medberoende eller möjliggörare men att man möjliggör en bearbetning och förändring i den placerades liv.
Sen gäller det att kunna matcha rätt familj med barnet!
Det är lättare sagt än gjort. Jag vet för jag lever själv med erfarenheter av misslyckade placeringar samtidigt som jag vill göra det som är bäst för de barn som bor hos mig.
Idag är jag familjehem. Min tanke var att ge allt jag själv inte fick. Jag vill skänka barn en oas av lugn och ro där man kan få tid att börja läka och bearbeta.
Jag pyntar gärna mina väggar med kärlek, skratt och sunda rutiner hellre än det senaste. Modernt är inte lika viktigt som moderlighet.
Vi har köksluckor från 1990-talet och dragigt golv men fri tillgång till raggsockor och kramar.
Kramar värmer. Att bli sedd värmer.
LÄS MER: Granskning visar våld och övergrepp på ungdomshem
LÄS MER: Vanvården känns igen, skriver chefredaktör Lena Engelmark
