Debatt: Vi välkomnar en modern socialtjänstlag – men …

Med personnummerbaserad statistik skulle det bland annat bli möjligt att få svar på följande frågor: Hur vanligt är det att personer har flera insatser samtidigt? – Finns det fungerande ”insatskedjor”, i vilken utsträckning går personer från en insatsform vidare till en annan på ett systematiskt sätt, med ett uttalat syfte att exempelvis uppnå självförsörjning? rehabilitering?  Hur ser användandet av tjänster ut för kvinnor respektive män eller för äldre respektive yngre? Om orsak, resultat och behandlingsinnehåll registreras skulle det underlätta för forskningen att besvara vilken typ av insats som ger bäst resultat för olika grupper. Detta i sin tur skulle ge kommuner bättre förutsättningar att organisera socialtjänstlagen på ett ändamålsenligt vis, och socialarbetare större möjligheter att göra adekvata bedömningar i individärenden.

I allt väsentligt delar vi uppfattningen att det sociala arbetet skulle främjas av ett socialtjänstdataregister. Samtidigt står det sociala arbetets yrkesethos sig slätt om det frikopplas från komplexa diskussioner om ansvarsfördelning mellan individ och stat och mellan stat och frivilligorganisationer. Värdeorden trygghet och solidaritet i socialtjänstlagens portalparagraf måste fyllas med innehåll för att fungera vägledande. Här har vi socialarbetare som yrkeskategori en central roll. Dessutom är det viktigt att införandet av ett socialtjänstdataregister inte sker oreflekterat med hälso- och sjukvårdens register som förlaga. I arbetet med att upprätta ett socialtjänstdataregister måste företrädare för forskning och praktik i socialt arbete vara ledande aktörer.

En nyligen framlagd doktorsavhandling (Hjärpe 2019) visar hur dagens socialtjänst hyser en mätkultur som gör att det som inte kan mätas hamnar i skymundan. Socialarbetare blir i en sådan kultur alltmer upptagna av hur de egna arbetsinsatserna syns utåt; det blir lika viktigt att dokumentation genomförs och att statistiken stämmer som att klientmöten genomförs och blir meningsfulla. En oundviklig uppmärksamhetsförskjutning och administrativ tillväxt kan kopplas till utgångspunkten att ”bara det som räknas räknas”. Visionen om att skapa en kunskapsbaserad socialtjänst och upprättandet av ett nytt socialtjänstdataregister får inte utgå från en naiv övertro på vilken typ som kunskap som kan uppnås genom kvantifierad data.

Exemplet ovan är bara ett i raden av föreslagna förändringar som vi anser kommer ändra förutsättningarna för det sociala arbetets praktik. Vi välkomnar en moderniserad socialtjänstlag. Det var ett tag sedan senast. Den nuvarande har fungerat som rättslig bas för det kommunala sociala arbetet i 40 år. Fram till den första februari hoppas vi nu de interna diskussionerna om framtidens socialtjänst går varma runt om på landets socialförvaltningar. Vi hoppas så många som möjligt tar tillfället i akt att läsa och begrunda vad förslagen skulle komma att innebära för arbetet på den egna arbetsplatsen. Det kommunala sociala arbetet styrs av en rad faktorer, men i en rättsstat är Socialtjänstlagen en viktig grund. Nu gjuts denna grund om. I detta arbete måste vi socionomer vara med och framföra våra åsikter i frågor som berör vårt yrkesfält.