Efter Campus Risbergska: ”Barnens reaktion slog mig jävligt hårt”

Nicolas Lunabba är aktuell med boken Inte min statsminister. Foto: Emma Larsson
Nicolas Lunabba är aktuell med boken Inte min statsminister. Foto: Emma Larsson

När massakern på Campus Risbergska sker sätter Nicolas Lunabba pennan till pappret. Resultatet blir Inte din statsminister, en personlig uppgörelse med ett samhälle där rasism och högerextremism växer.

Tommy Johansson

Reporter

11 feb 2026

11 feb 2026

Drygt 2,5 år har passerat sedan Nicolas Lunabba debuterade med den hyllade boken Blir du ledsen om jag dör? Sedan dess är det mycket som har hänt. Engagemanget inom Helamalmö finns kvar, även om han har lämnat över rollen som verksamhetsansvarig.

– Jag bedriver fortfarande ideellt arbete fast i en bredare bemärkelse. Jag är lite överallt, jobbar med olika organisationer och civilsamhällesinitiativ, och så föreläser jag en del, säger han.

Han har också suttit med i styrelsen på Malmö universitet, haft skrivarkurs på Lunds universitet och gett ut boken Dagbok från 20-talet.

Fakta: Nicolas Lunabba

Gör: Författare och hedersdoktor i socialt arbete vid Malmö universitet.

Aktuell: Med boken ”Inte din statsminister”.

Nu är han aktuell med sin tredje bok, Inte din statsminister, som kom till i samband med massakern på Campus Risbergska i Örebro. Han beskriver händelsen som ett uppvaknande, inte minst när han ser vad det får för effekt på hans barn.

– Deras reaktion slog mig jävligt hårt. Min yngsta dotter, då fem år, reagerade över att människor kan mörda och mördas. Det skakade om henne. Min äldsta dotter, som var sju vid tillfället, reagerade mer över att man kan mördas på grund av hur man ser ut. Ur det så började jag skriva, exakt i samma stund som statsministern höll sitt tal till nationen.

Det som följer genom kapitlen är dels en högst personlig skildring av vad repressiv politik och rasistiska tongångar på högsta politiska nivå får för konsekvenser, dels en redogörelse över ett samhälle som genom decennier saknat både vilja och förmåga att förstå och hantera högerextremt våld.

– Det har funnits ett uppdämt behov hos mig att göra upp med det som jag upplever saknas i offentligheten, samtalet om hur människor påverkas direkt av rasistisk retorik och politik.

Det går att följa som en linje från 90-talet fram till i dag, förklarar han. Det tydliggörs i boken. Linjen kantas av högerextremt våld – från mördarna John Ausonius och Peter Mangs, vidare till Rickard Andersson, och slutligen till framväxten av Aktivklubbar.

En bit in i boken ställer Nicolas Lunabba en fundamental fråga: Hur är man förälder till ett barn i ett samhälle som blir alltmer fientligt mot det?

Vad är ditt svar?

– Det finns inget entydigt svar. Vi vet inte vad som kommer hända. Från den ena dagen till den andra kommer det en ny lag. Det instinktiva är att man vill försvara och skydda sina barn, alltså rent kroppsligt. Vara i deras i närhet. Vad innebär det då att lämna barnen på en skola och inte ha någon kontroll över vad som händer. Svaret hänger i luften.

– Vi befinner oss också mitt i det här. Hade det varit ett stelnat tillstånd så hade jag kanske kunnat ge ett annat svar, men det är riksdagsval om några månader. Då kan allt jag säger kullkastas. Precis som allt jag tänkte innan 2022 har kullkastats nu.

Hoppet om en positiv förändring hänger på att människor går samman, förklarar Nicolas Lunabba, och tillsammans skapar en ny folkrörelse.

– Det är kanske det svenskaste vi har och jag finner en otrolig kraft i det. Det var det som en gång ledde till en demokratisering av Sverige, och som ledde till att landet blev relativt jämställt och jämlikt.

– Människor organiserade sig och förstod att den politiska och ekonomiska makten inte hade folkets intressen för ögonen. Jag är övertygad om att ett systemskifte är möjligt men då behöver vi lära av historien.

Vilka tycker du ska läsa boken?

– Den frågan är alltid svår. Böcker finns för dem de tilltalar, och man vet aldrig på förhand vilka de är. När jag var uppe i norra Sverige med Blir du ledsen om jag dör, mitt ute i ingenstans, så träffade jag gråtande gubbar på 80 år som hade hittat en igenkänning i Elijahs situation. Då betydde boken mycket för dem.

Tommy Johansson

Reporter

11 feb 2026

11 feb 2026

Läs mer

Tema
25 maj 2026

Coachar unga till arbete: ”Vi försöker vara brutalt ärliga”

Hos Plattform U i Örnsköldsvik ska unga som står långt från arbetsm...

Forskning
25 maj 2026

”Det behövs ett större fokus på innehållet i insatser”

En tredjedel av familjebehandlingsinsatser som avslutats inom socia...

Aktuellt
23 maj 2026

Filmtips: Krisen som drabbar dagens ungdomar

Tre aktuella filmtips där två av filmerna porträtterar dagens ungdo...

Läs även

Aktuellt
23 maj 2026

Filmtips: Krisen som drabbar dagens ungdomar

Tre aktuella filmtips där två av filmerna porträtterar dagens ungdo...

Aktuellt
13 maj 2026

11 av 19 socionomutbildningar håller hög kvalitet

Majoriteten av Sveriges socionomutbildningar bedöms hålla hög kvali...

Aktuellt
12 maj 2026

”Skolfrånvaro kräver tvärprofessionellt arbete”

Olika professioner kan ha olika bild av elevers skolfrånvaro, men d...

Aktuellt
6 maj 2026

Beslut om barn i fängelse fattat – kritiker varnar för brist på utbildning

På onsdagen klubbades beslutet om fängelse för barn igenom. Under r...

Aktuellt
4 maj 2026

Regeringen vill organisera om beroendevården

Ansvaret för beroendevården ska flyttas till regionerna. Det är inn...

Aktuellt
30 apr 2026

101-åriga författaren: ”Vänskap kan vara gränslös”

En vänskap långt över generationsgränsen. I boken Relationer skildr...

Missa inget!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Socionomen.