Under den sexårsperiod som Socialstyrelsen och Skolverket genomfört TSI-satsningen har ett 40-tal utvecklingsarbeten följts och stöttats i landet. Totalt är det 90 kommuner och 16 regioner som har omfattats.

Arbetet har också utmynnat i TSI-boken som Kjerstin Bergman, projektledare på Socialstyrelsen, och Ebba Silfverstolpe Agardh, projektledare på Skolverket, har skrivit.

– Den är ett praktiskt stöd för de som vill starta eller förbättra ett arbete när det gäller tidiga samordnade insatser för barn och unga. Med tidigt så menar vi tidigt i en ogynnsam utveckling. En stor del av boken bygger på erfarenheter från de utvecklingsarbeten vi har följt, säger Kjerstin Bergman.

Vad finns det för framgångsfaktorer i lyckosamma TSI-projekt?

– Man måste börja med att kartlägga och enas om vilka problembilder som finns inom verksamheterna, så att man jobbar åt samma håll. Man behöver också förankra det förebyggande arbetet politiskt och se till att det prioriteras långsiktigt.

LÄS OCKSÅ >>> TSI-modellen som gjort succé i Västerbotten: ”Den är enkel”

Kjerstin Bergman.

Vad är det som vanligtvis gör att TSI-modeller fallerar?

– Det är nog utmaningen att få det förankrat politiskt. Eftersom det är flera verksamheter involverade så måste samtliga prioritera arbetet. Så fort en verksamhet drar sig ur så blir det ju inte TSI.

– När samverkansmodeller bygger på tillfälliga medel så har vi också sett att kommuner tenderar att inte följa upp arbetet på ett ordentligt sätt.

Med alla TSI-modeller som just nu är i gång runt om i landet så känner sig Kjerstin Bergman hoppfull inför framtiden.

– Vi har vind i seglen i det förebyggande arbetet och där har vi ju fått draghjälp genom omställningen till nya socialtjänstlagen. Vi har också det här med god och nära vård, att primärvården ska få mer resurser, vi har det nationella hälsoprogrammet för barn och unga och skolsociala team. Allt det har med TSI att göra.