Svensk socialpolitik fokuserar i alltför hög grad på driftsformer i stället för kvalitet och resultat för den enskilde. Tron på att svensk socialpolitik är överlägsen gör också att man missar möjligheten att lära sig av andra. Den nya regeringen borde lägga kraft inom omsorgen på vad vi får för skattepengarna och gå mer mot att belöna sociala utfall.
Efter två år av pandemi har länder runt om i världen sett en enorm ökning av både statlig intervention och outsourcing. En debatt kring resultat, tvärsektoriella partnerskap, finansiering, upphandling och styrning har aldrig känts så relevant. Vi är vid en tidpunkt där vi har möjlighet att lära av andra länder och sektorer för att bygga en omsorg som fokuserar på kvalitet och belönar resultat.
Vi ligger som land långt efter många andra länder i att faktiskt mäta det vi vill uppnå och belöna kvalitet inom omsorgen. Länder som exempelvis Storbritannien har kommit mycket längre i att ompröva hur makt delas och samverkas på både lokal och nationell nivå samt mellan privata och offentliga aktörer. En utvärdering ifrån Oxford University visar efter 10 år i Storbritannien med sociala utfallskontrakt, att sociala utfallskontrakt har genererat 10 brittiska pund i socialt, ekonomiskt och skattemässigt värde för varje pund som regeringen har spenderat på dem sedan 2011 (Big Society Capital).
Resultaten i rapporten fann att under det senaste decenniet har 139 miljoner pund investerats i 72 sociala utfallskontrakt som genererat 1,4 miljarder pund i skattemässigt, socialt eller ekonomiskt värde, varav 397 miljoner pund är direkta besparingar, eller kostnader som undviks av den offentliga sektorn. Även om det gjorts mindre försök i Sverige i exempelvis Norrköping och på andra håll så ligger vi efter som land. Det finns en stor möjlighet för den offentliga sektorn att få stöd i förändringsarbetet för att kunna bedriva en effektivare verksamhet genom att fokusera mer på och belöna de sociala utfallen i samverkan med det omgivande samhället.
År 2021 uppgick kommunernas kostnader till totalt 735 miljarder kronor. En försvinnande liten andel av dessa miljarder belönar önskvärda sociala utfall. I stället ligger fokus på själva produktionen. Det ligger en enorm vilande kraft i att främja önskvärda sociala utfall och samtidigt stärka medborgarens inflytande.
Det är dags att ompröva hur samverkan hanteras på både lokal och nationell nivå för att få fram fler finansiärer i privat och offentlig drift som man har gjort i andra jämförbara länder. Detta i stället för att som nu fortsätta att ensidigt debattera driftsformer. Givet begränsade samhällsresurser krävs en ökad effektivitet även inom det sociala området.
Vi behöver fokusera på samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn för att förbättra de faktiska resultaten. Ett sätt är att i högre grad belöna efterfrågade sociala utfall i stället för att enbart belöna produktion eller ensidigt argumentera för mer resurser till vården och omsorg. Vi borde belöna vändning av låga skolresultat, minskad psykisk ohälsa eller minskat beroende. Den regering som tillträder borde föra samman privata och offentliga aktörer som kan komplettera varandra och samarbeta på ett bättre sätt.
En ny regering bör därför:
- Prioritera sociala utfallskontrakt för psykisk hälsa; risk- och missbruk, skolresultat.
- Etablera en statlig utfallsfond.
- Etablera nationellt kompetenscenter.
Vi är övertygade om att privata aktörer tillsammans med stat, kommuner och civilsamhället kan få till bättre resultat inom en rad områden till en på sikt lägre samhällskostnad. Vad vi får för skattepengarna kan i framtiden besvaras med – väldigt mycket!
