Möjligheten för socionomer att bli psykoterapeuter, med inriktning familjeterapi, kan bli avsevärt mindre framöver. Utbildningen som krävs är hotad av nedläggning på en av tre orter och det finns en oro att det kan vara början på en nationell trend.
På Linköpings universitet har det funnits tre inriktningar att välja mellan för studenter som sökt sig till universitetets psykoterapeutprogram – psykodynamisk relationell terapi, kognitiv beteendeterapi och familjeterapi. Nu kan alternativen kortas ner till två då den sistnämnda, familjeterapin, är nedläggningshotad.
Madeleine Cocozza, programsamordnare för inriktningen på Linköpings universitet, är kritisk till att skära ner.
– Det kommer att minska antalet professionella som förstår relationer i familjer och barns relationer i familjer. Barn kan ju inte alltid berätta själva hur de har det, de behöver vuxna och professionella som förstår hur relationerna påverkar dem på olika sätt, säger hon.
– Jag skulle också säga att det här nästan är den enda utbildningen där man lär professionella att kunna prata med barn i deras sammanhang.
Madeleine Cocozza, programsamordnare på Linköpings universitet. Foto: Privat
Utöver Linköpings universitet finns inriktningen också på Göteborgs universitet och på Lunds universitet. Madeleine Cocozza tror dock att ett beslut om att lägga ner inriktningen i Linköping i förlängningen kommer att få effekter på ett nationellt plan.
– Jag tror det finns en risk att familjeterapilinjerna försvinner helt från Sverige, att det här är början på slutet, säger hon.
Ann-Charlott Ericsson, proprefekt för utbildning på institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, är delaktig i beslutsprocessen kring familjeterapilinjen eftersom hennes befattning inkluderar ett övergripande ansvar för institutionens utbildningar. Hon känner också en oro för inriktningens framtid, även om hon ger uttryck för en viss strimma av hopp.
– Det kan ju bli så att söktrycket ökar på de andra orterna och det kanske kan ge en positiv bäring. Då kanske de kan öka antalet platser. Men sedan är det ju också så att det kan bli svårt för studenterna som bor och arbetar på andra orter att gå utbildningen, säger hon.
– Blir det för lång resväg så blir det svårare att få ihop allt med övriga livet. Varje lärosäte har ju sitt upptagningsområde framför allt i närområdet.
Till saken hör också att inriktningen på Linköpings universitet är populär. Senast hade man 100 sökande på 20 platser. Varför hänger då inriktningen på fallrepet?
– Det handlar framför allt om tre saker, säger Ann-Charlott Ericsson.
– Det första är att vi har brist på lärare inom ämnet, framför allt vad gäller disputerade lärare. Det andra blir då att vi missar den vetenskapliga förankringen i undervisningen. Och det tredje, vilket är väldigt beklagligt, är att ekonomin inte går ihop för programmet.
Vad är det som kostar mest?
– Man kan säga att det är alla gruppövningar, praktiska färdighetsträningar som tar väldigt mycket lärartid i anspråk.
– Färdighetsträning är ju egentligen verksamhetsförlagd utbildning och där måste man ha mindre grupper som leds av en utbildad familjeterapeut i möten med familjer som går i behandling. Det kräver sin tid och det kostar pengar, men de här momenten är fundamentala för en fullgod utbildning med god kvalitet.
Ärendet ligger uppe för beslut den 20 juni. Om inriktningen läggs ner, och om Lund och Göteborg på sikt följer efter, varnar Madeleine Cocozza om allvarliga konsekvenser både för socionomer, som enligt henne helst väljer familjeterapilinjen, och för samhället i stort.
– Socionomers möjligheter att bli psykoterapeuter hänger mycket på den här inriktningen. Tar man bort den så blir det förödande för Socialtjänsten, för barnpsykiatrin med mera. De behöver socionomer som är psykoterapeuter.
