I Sverige vistas dagligen ungefär 10 000 personer, både unga och vuxna, på hem för vård och boende, HVB-hem. Problem som alkohol- eller drogmissbruk, kriminalitet, bristande föräldraskap och psykisk ohälsa är ofta orsak till placeringen – och socialtjänsten är ytterst ansvarig för vårdens kvalitet. Denna kvalitetsdoktrin ska råda när socialtjänsten anlitar ett HVB-hem, oavsett om det drivs i offentlig eller privat regi. I oktober 2021 tillsatte regeringen en utredning som ska se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten kan stärkas när barn och unga placeras utanför hemmet. Detta är ett angeläget uppdrag!
Vilka kvalitetsskillnader det kan vara illustreras väl av berättelsen om Kevin, som kommer från Riksförbundet Attention. Kevin har varit placerad på två olika HVB. Det första HVB-hemmet som Kevin kom till verkade väldigt fint. Det serverades alltid finfika och man gick ofta ut och åt på olika restauranger. Men mycket var en fasad. Personalen var inte engagerad, kunde varken sätta gränser eller skapa relationer. De brydde sig liksom inte, utan satt mest och pratade med varandra eller spelade dataspel. Det förekom både alkohol, gruppsex och prostitution bland de unga. Ofta på själva boendet. Kevins psykiska hälsa försämrades drastiskt. Han fick svår ångest, vägrade lämna sitt rum och slutade äta. Kevin fick ett ultimatum – ett nytt HVB eller tvångsvård.
Kevin flyttade till det nya HVB-hemmet. Han gick direkt till sitt rum och stängde dörren. Dag tre kom hans kontaktperson Karim till boendet. När Kevin träffade Karim så tog det inte ens en vecka innan han gick ner till matsalen och åt med de andra. Vad var då skillnaden? Kevin kände att personalen brydde sig och de tillät inte vare sig våld, missbruk eller sexuella handlingar. Personalen var tillsammans med ungdomarna och kunde på så vis fånga upp saker innan det hann utvecklas till beteendeproblem på både individ- och gruppnivå.
Placeringarna kostar men genomlysningen av behandlingsinnehållet när Inspektionen för vård och omsorg, IVO, inspekterar är grund. IVO granskar följdriktigt klientperspektivet, att avvikelser genomförs, att urinprov eller visiteringar inte sker mot klienters vilja, men granskar egentligen inte behandlingsinnehållet på djupet. Det finns enbart rekommendationer att personalen ska ha akademisk utbildning för det svåra jobb de förväntas utföra.
När det gäller evidensbaserade metoder lyfter Socialstyrelsen fram till exempel KBT, men problematiserar sällan hur behandlingsmiljön på HVB-hemmet ska organiseras för att metod och miljö tillsammans ska bilda en helhet. Dessutom innebär metoden i realiteten samtal några timmar i månaden – om ens det. Tiden utanför metodrummet är påfallande borta i forskning och behandlingsmanualer.
Tänk att du ligger på sjukhus och kirurgen som opererar dig inte har medicinsk utbildning. Ditt tillstånd är allvarligt men kunskapen om behandlingsresultatet utgår enbart från sjukhusets egen marknadsföring. Hur skulle du känna inför det?
Arbetet på ett HVB är komplext. I en rapport från 2021 påtalar IVO brister i genomförandet och uppföljningen av vården, i lämplighetsbedömningar samt i inskrivningsförfarande. Det förekommer våld och övergrepp från både personal och boende. Rapporten visar att ”kommunerna inte lyckats komma till rätta med bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården och att alltid upprätthålla en god kvalitet”. Olika organisationer såsom Rädda barnen och Barnombudsmannen pekar på brister år efter år.
Som personal förväntas du både skapa förtroendefulla relationer och hålla struktur. Samtidigt har du inga befogenheter att mot klientens vilja förhindra att hen har vapen eller beställer droger med mobilen – det vill säga att ta mobilen, visitera bostadsrummet eller väskan. Gör du det, för personalens och boendes säkerhet, riskeras tillståndet när IVO kommer.
Så – vem stöttar egentligen HVB-hemmens ledning och personal? Vi hoppas att regeringens utredning innebär en omstart för HVB-vården!
LÄS MER >> Allvarliga brister på boenden för barn och unga
